TdA Mats 2019

Vi går över Årstabron. Det är novemberkväll i Stockholm 2017. Det mörka vattnet lyser upp av ljusen från Årstadal och de nya husen på Liljeholmskajen. Yvonne och jag pratar om jobb och familj när hon plötsligt vänder sig mot mig och frågar.

-         Ska vi inte göra något speciellt innan vi blir för gamla?

-          Joo, hur tänker du?

-          Ja, att ta ledigt ett halvår eller så.

-          Kanske det... Har du något som du skulle vill göra?

-          Nej inte just nu, har du?

-          Vad sägs om att cykla genom Afrika..?

Det var här det tog fart. På nätet har jag sett och funderat över den här resan men aldrig riktigt trott att den skulle kunna bli verklighet. Nu spelade Yvonne in frågan och jag tog den på volley!
Jag frågade om att åka båda två men fick svaret. Det här blir din grej!

Tour d’Afrique är en av de längsta cykel arrangemangen i världen. Den sjuttonde upplagan startar i Kairo den 17 januari 2019 och avslutas i Kapstaden den 12 maj. Ett fyrtiotal deltagare är anmälda till hela sträckan. Ett tjugotal kommer att köra utvalda delar av vägen ned över kontinenten. Man väljer sitt eget tempo och stannar för det som är intressant, kanske en kopp kaffe. Sträckorna är oftast mellan 12 och 14 mil per dag. Arrangören ordnar frukost, lunchmacka och middag. De transporterar deltagarnas tält och packning till nästa lägerplats. I det här resande semestersällskapet får vi service av sjuksköterska, kock, cykelmekaniker, tourledare, två assistenter och två chaufförer.

För mig startade alltså resan redan på Årstabron i november 2017. Tankar kring utrustning, stäckning, tjänstledighet, vaccin och visum tog därefter allt mer plats. Det senaste året har punkt efter punkt på checklistan prickats av.  Riktigt konkret blev det när avgiften på 140 tusen fördes över till Toronto och arrangören TdA Global Cykling. Nu en dryg månad kvar till avresa är det mesta på plats. Fokus ligger på visum till Egypten, Sudan, Etiopien och Kenya. Övriga visum ordnas under resans gång. Inom kort ska jag samla ihop alla prylar på ett ställe för att provpacka i de två 90 liters duffelväskorna.

Det är något speciellt med att cykla nya vägar. Att sakta rulla in i miljöer du aldrig förut sett hört eller känt doften av. Minnesbilder och upplevelser från cykelturer etsas in med särskild skärpa. Jag minns tydligt bilder från semesterveckor Yvonne och jag upplevt tillsammans på Kattegattleden, Sydostleden, i England, Tyskland, Polen Ungern  men också ensamcykling från Stockholm ner i Europa. Nu ser jag fram emot att möta en internationell grupp cykelentusiaster och helt nya intryck från den Afrikanska kontinenten!