Sudan

Dag 13 den 29 januari 2019, Abu Simbel - Wadi Hafa, 74 km

Det är en logistiskt avancerad operation att erbjuda 35 cyklister en angenäm och säker resa. Rutten kompliceras av en färjetur över Nassersjön på en och halv timme och därefter en gränsövergång. Det kan låta enkelt men här behövs stöd av lokala agenter, förhandlingar med polis, tull och andra lokala myndigheter. Bara att flytta tre fordon och en grupp cyklister in mellan alla långtradare i kön till färjan och över gränsen. Alla dokument ifyllda och fordon klarerade samtidigt med cyklister. Vid gränsen, väntar först egyptisk tull sedan genomgång av dokument innan vi slussades ut i en neutral zon. Därefter kontroll av pass och inresehandlingar till Sudan. Gränspasseringen tar tack vare arrangörens och de lokala agenternas goda assistans endast tre timmar. Wolfgang och jag parar ihop mer och mer. Han är en härlig 68 årig svetsare från gamla Östtyskland.

Innan pensionen byggde han pipelines på många otillgängliga platser. Wolfgangs engelska är betydligt mer begränsad än min men med mycket glatt humör och ständiga upptåg får vi till en rotvälska av tyska, engelska, skratt och svenska. Porten öppnas till Sudan. Vi har en fin asfalterad vägsträcka ned mot Wadi Hafa vid Nilen eller snarare Nassersjöns övre översvämmade del. Läger på en sandplan. Vid tältplatsen finns telefonkort-försäljare och valutaväxlare på plats Allt organiseras av de sudanesiska lokala agenterna, varav en är från den nationella turistbyrån. 

Lokal polis är också engagerad i trafiken men bryr sig inte i den andra hanteringen. Vid ”riders meeting” före middag talade Tallis om vikten av att stänga tälten, att inte byta om utanför tälten, att skaka skor och väskor på morgonen.  -Now we are on our way to real Africa! 

Dag 14 den 30 januari 2019, Wadi Hafa - Farkha, 151 km
Ett dopp i Nilen var dagens absoluta högpunkt. Efter femton mil genom ökenlandskap i Sudan var det mycket välbehövligt och uppfriskande. Floden är här ca 200 m bred och vattnet strömmade som i en älv. Botten sandig, krokodilerna vilade. De små maskarna i vattnet tumlade bort i det strömmande vattnet, hoppas jag. Tillsammans med Peter, Andrew och Phil satt jag en lång stund på flodbanken och tittade på några fiskare, på betande åsnor och en fågel som de engelsktalande herrarna benämnde som ” Kingsfisher”. På utseende och rörelsemönster skulle jag nog tro att det var en semestrande Fiskljuse.

Jag får en del kommentarer och frågor till den här bloggen. Jag försöker svara men det verkar vara något fel på den funktionen. Här kommer svar på några av era frågor. Hur ordnas vattenförsörjning? Arrangörerna fyller dagligen sina tankar lokalt och behandlar sedan dricksvattnet med kemikalier. Alla deltagare uppmanas att toppa sina vattenflaskor inför cykling och vid lunchstopp. Om det blir kris utmed vägen gör man tummen ned när lastbilen eller lunchbilen kör förbi. I nödfall går det också att ringa till Tallis. Då kan han styra det fordon som är närmast till den behövande. Olyckor hanteras på samma sätt men då är det doktor Jane som prioriterad. Hur låser vi cyklar och tält? Cyklarna låser vi ihop med varandra, gärna i något fast föremål om det finns. Tält och cyklar placeras med fördel i närheten av lastbilen för att bilda en liten avgränsad by. Skiljer sig vanan att cykla mellan deltagarna? Den största delen deltagare är i 50 års åldern och 60 plus. Ungefär en tredjedel är ungdomar i trettioårsåldern. Har man mindre barn, är mitt i karriären, knapert med pengar. Då är man inte med på den här resan. Idag på en etapp över 15 mil skiljde det ca tre timmar mellan första och sista deltagare. Det är ganska mycket. Det blir långa dagar för de som har tränat minst, vilket givetvis sliter mer på flera sätt.  

Abu Simbel

Dag 10 den 26 januari 2019, Aswan -Desert camp, 145 km 

Upplägget på de dagar som är cykleldagar har sina rutiner. Lägret vaknar vid fem halvsextiden på morgonen. Alla packar ihop sina tält och lämnar väskan vid lastbilen. Hemma hos mig, i mitt tält, är det en given ordning var väskan ska stå, var påsen med alla fordral till tält, pinnar, tältbotten, luftmadrass, sovsäck, uppblåsbar kudde ska förvaras. En säck för elektronik med laddare och sladdar. Glasögon necessär och pannlampa har också sina givna platser. Färdigklädd för cykling och med väskan lastad på lastbilen äter man frukost. Självklart efter handtvätt, fördisk av tallrik, mugg och sked. Gröt och banan är de viktigaste ingredienserna vid sidan av kaffet, i alla fall för mig. Disk och sedan iväg. Vid ankomst till dagens mål är det av med cykelkläder, dusch om det finns, sedan upp med tältet. Efter cykling finns grönsakssoppa och kaffe/te tillgängligt fram till infomöte och middag innan solen går ned vid sextiden. Några sitter kvar och pratar men de flesta drar sig tillbaka till tältet redan vid halvsjutiden. Läger i öknen utmed vägen mellan Asuan och Abu Simbel är som Wolfgang utrycker det ”Egyptian stile, ohne duschen”. Det är då våtservetter kommer till användning. Dagens sträcka gick upp från Nildalen, genom ökenlandskap i ett högt tempo. Steve, idrottslärare från San Diego och jag turades om att dra och vi var idag en knapp halvtimme före tredje man in till lägret. Eftermiddagen varm, +33 under solskyddet bakom lastbilen. Kvällen betydligt svalare.

Dag 11 Söndag den 27 januari 2019, Desert camp - Abu Simbel, 151 km 

Öknen skiftade från helt plan till plan med mindre stenkullar här och där. Kullarna som troligen varit berg har eroderats ner av vind, värme och sand och formats till mindre pyramider ute i ökensanden. Det här är väl det mest anmärkningsvärda vi ser på vägen genom öknen. Vid sidan av den sandstorm som byggs upp mitt på dagen. Stormbyarna kommer så småningom i ryggen och gör de avslutande 50 kilometrarnas av dagens 150 till en ren parad. I Abu Simbel på bakgården till Hotel Tuya står nu de flesta av deltagares tält. Några väljer att boka rum. Tillgången är dock inte stor. Några som  hoppats på rum är nog lite besvikna just nu. Allra helst som bakgården till hotellet har mjuk sand och vinden sliter i tältdukarna.

Vid lunch ute på cykelturen fick vi reda på att Macron, le president, skulle komma till byn för att besöka templet, bara 500 m från hotellet, vid Nassersjöns strand. Templet som flyttades för att inte översvämmas när dammen byggdes på 1960 talet. När en president ska fram får ingen annan vara i vägen. Gatorna stängs av. Det står en snut i varje knut och konstaplar där emellan. Nåväl det hela blåser snart över. Middag på hotellet i sällskap med Andrew från Sydney som också bott i Vancouver och som är född i Kapstaden. Med Fiona från Montreal och Wolfgang. Imorgon är det vilodag. Kvällen innan och under vilodag är det ingen matservice av arrangörerna utan deltagarna får själva svara för detta.

Dag 12 den 28 januari, Vilodag

Omfattar persedelvård, tvätt, rengöring av cykel och personvård i form av dusch, promenader. Idag har vi vanliga turister kunnat följa presidentens exempel och ta oss bort till tempelområdet. Mycket väl värt ett besök. Fantastiska tempel där människor för flera tusen år sedan skurit ut stora rum ur sandstensberg. Även ingångarna smyckade med många meter höga utskurna statyer. Ett motsvarande konststycke var att på 1960 talet flytta bergen med templen ett sjuttiotal meter uppåt och 150 meter bakåt för att undvika att de skulle dränkas i den stora fördämningen av Nilen som samtidigt byggdes strax söder om staden Asuan. Templen är skapade under Faraon Ramesses II och hans hustru Nefertari ca 1300 f.kr. Under lång tid var templen begravda av sand, vilket också bidragit till de är nu är väl bevarade och lätt tillgängliga. Mycket imponerade både ut och invändigt. Orten Abu Simbel är i övrigt inget särskilt. En mindre lokal marknad, uttagsautomater och några hotell på de landområden som förbinder templen och färjeplatsen över Nassersjön. Just nu är vattenståndet högt i sjön för att under sommaren succesivt användas till elektricitet och fortsatt fylla på nytt vatten till nedre delar av Nilen. Flodens vatten och sediment är avgörande för liv i floddalen. Utan bevattningen öken. Regleringen gör dock att översvämningar uteblir och marken utmed floden får inte den påfyllning av sediment som den så väl behöver. ”Riders meeting” informerar om nästa etapp på resan söderut genom Afrika. Möjligheter att använda sociala medier i Sudan är begränsad. Det finns en plan om att bussa förbi Khartoum. 

Nile

Dag 8 den 24 januari 2019, Luxor - Idfu, 114 km

En relativt kort sträckning men med väldigt många intryck att processa. Rutten upp utmed Nilen är fylld av småskalig odling av grönsaker, sockerbetor, bananer allt inbäddad av palmträd och av buskar med små gula eller röda blommor. Det småskaliga jordbruket hanteras till stor del manuellt och transporter sker med åsnekärror till uppsamlingsplatser där överlastade bilar tar över.

Många barn är med i arbetet eller finns utmed vägen. Jag funderade redan i Kairo over möjligheter till skolor. Vi cyklar generellt på förmiddagar då det borde vara undervisning. Jag ska fråga våra egyptiska vänner som är med på turen om rätt och möjlighet till eller från skola. Många barn ropar till oss när vi passerar. ”Hallo, hallo”. Det är det absolut vanligast men några har även ropat ”money, money” och på ett ställe var budskapet ”fuck off”. De senare har jag också förståelse för. Vi rika turister cyklar faktiskt på deras bakgård. Vi åker inte ens buss eller bil trots att vi faktiskt har råd. Arrangörerna vill att vi ska cykla i mindre grupper, det gäller särskilt kvinnor. Fredrick får punktering vid avfärd på morgonen så tillsammans med Sam är vi sist ut från hotellet i Luxor. När vi kom ifatt de andra stannar Sam kvar som siste man. Sam är en 25 årig kille från Montreal och en av de assisterade ledarna. Idag har han uppgift att vara sist och se till att alla deltager kommer fram till dagens slutmål. Parallellt utmed Nilen går järnväg, en kanal och väg. Kanalen används till bevattning Gränsen mellan bevattnad grönskande mark och öken är knivskarp.

Vi slår upp våra tält på en allmänning strax utanför staden Idfu. Polisen patrullerar vilket gör att vi kan lämna tälten och röra oss friare i området. Vid samlingen innan middag påminner doktor Jane om hygien, vätska och malariatabletter. Vid mötet kom även frågan om situationen i Sudan upp. Internationella nyhetsrapporter talar om ökad intern oro och protester. Tallis menar att de uppgifter han har med lokala företrädare inte ger samma bild och att det för närvarande inte innebär några ändringar i resplanen. Samtidigt säger han att det kommer finnas möjligheter till alternativa lösningar.

Dag 9 den 25 januari, Idfu - Aswan, 103 km   

Över floden genom Idfu sedan söderut på en mindre väg utmed Nilens västsida. Vägarna har så här långt varit asfalterade och av god till mycket god kvalitet. Dagens rutt går nu på en mindre väg med en hel del sand och skavanker men den erbjuder omväxlande frodig växtlighet, små byar. Den svängar emellanåt upp från flodbädden in i det oändliga ökenlandskapet. Många barn och unga utmed vägen idag också. De byggnader som ser ut som skolor verkade stängda och i ganska dåligt skick. Jag frågar vår egyptiska medföljare. Idag är det fredag och muslimsk helgdag i Egypten svara han. Skolorna stängda. Utbildning är dock fri för alla barn från 6 års ålder upp till och med universitetsstudier. När jag frågar en gång till om alla barn vi sett i byar, utmed vägar och på fält sägrer han att vissa föräldrar väljer att inte skicka barnen till skolan. Att de istället gör uppgifter i hemmet.  

Jag cyklar åter med den grupp som avslutar fältet. Idag är det doktor Jane (inte syster Jane för dig som kommer ihåg den slagdägan!) som svarade för att hålla reda på oss som är sist. Hennes yrkesroll i arrangemanget blir allt mer viktig. Många av deltagarna är rejält förkylda, några har mer allvarliga magåkommor. Andra problem är överansträngda knän, fotleder, handleder och slitna bakdelar. Den senare kallas på engelska ”sadelsoar”. Drar man på sig den är det rejält obekvämt att cykla 4 till 6 timmar om dagen. Olyckor har vi så här långt varit förskonade från. En del av dagen cyklar jag tillsammans med Loreine från Washington DC. Hon är fd. militär i fyrtioårsåldern som nu arbetar på en federal ekonomiavdelning. Även idag var budskapet att hålla sig i små grupper för att avstyra de ungdomar som på olika sätt kan hindra vår cykling. Jag har dock bara positiva erfarenheter av vänliga människor och nyfikna barn och ungdomar. Welcome to Egypt!

Dagens sträcka slutar vid ett litet pensionat vid Nilen. Från gården innanför murarna har vi en fin utsikt över floden och staden Asuan på motsatt flodbank. Det är en lång väg till en bro för att ta sig runt till staden, så under eftermiddagen sitter de flesta i grupper och pratade om dagen och om våra liv. Det är bra att vi är en så många som ca 40 personer. Visst blir grupperingar men det är alltid möjligt att sätta sig bredvid och ta del av samtalen. Det är också helt ok att krypa undan en stund för att läsa eller blogga eller vad man nu vill göra på egen hand.

Luxor

Dag 6 den 22 januari 2019, Polic station camp - Luxor, 145 km 

Kallt på morgonen i öknen. Sömnen har inte varit särskilt god för någon i gruppen. Trots öronpluggar har jag vaknat minst tio gånger. Skrikande bromsande från lastbilar och sedan rejäla puffar när de väl släppte pedalen. Skällande hundar, samtal och rop mellan poliser på kontrollplatsen. Vid sidan av de ordinarie konstaplarna har vi uppbackning av ytterligare två polisfordon (en armerade den här dagen) och så brandbilen förstås. Det är fint att istället höra zippande dragkedjor och förstå att det är dags för en ny dag i sadeln. Idag samlas gruppen inför avfärd men sprids ganska snabbt ut på den ca 11 mil långa sträckan ned mot Nildalen. Successivt ökar växtligheten utmed vägen från i princip ingenting till en prunkande trädgård.

Luxor är mycket mindre än Kairo, en halv miljon människor istället för mer än tio, men känslan i kvarteren ovanför strandpromenaden och i de kvarter där lokalbefolkningen lever är densamma. Jag vet inte hur det beskrivas men om man tänker sig Sydeuropa, så är det här ett antal snäpp rörigare. Myllrande trafik, större skillnader mellan bra och väldigt svaga levnadsvillkor, mycket mer sand, sand som hela tiden är i rörelse, och framförallt skräp överallt. Som stålkulor i den här glasaffären är vi måltavlor för all form av guidning och gatuförsäljning. Jag föredrar att rulla genom staden på min cykel. Då hinner jag se mer och försäljarna hinner inte med. Att åka hästkärra utmed strandvägen till floden är tydligen inkluderat i alla researrangemang. Hästarna däremot verkar inte dra nytta av den här businessen. Om de hade något att säga till om borde de åtminstone få mat så att revbenen inte står ut som spjäll! Imorgon har vi vilodag med sightseeing utan hästskjuts. 

Dag 7 Vilodag den 23 januari i Luxor.
Den här staden välkomnar till storhetstider som lämnat fantastiska spår. Det är givetvis intressant för en turist på besök. Platsen vid Nilen omgiven av både mangoplanteringar och öken. Här har kulturer lämnat spår ända sedan 3000 f.kr. Staden kallades Thebe under höjdpunkten ca 2000 f.kr. En kulturell och politisk centralort för kungariken vid övre Nilen som lämnat några av världens mest omfattande och tillgängliga byggnadsverk för oss att ta del av. Gravkammare i Konungarnas dal och tempel på Nilens västra strand ingår i den bussrundtur som anordnades av den egyptiska reseagenten, mister Mockles. Han följer oss på väg genom Egypten och bistår arrangörerna med lokala praktiska arrangemang, som den här. Båttur över Nilen tillbaka till centrum på flodens Östra sida. Gemensam lunch och sedan tid att packa den väska som ska resa med den stora lastbilen, ladda batterier, se över cykel inför morgondagens cykling. Vid hotellet har ungefär halva gruppen valt att köpa till rum, vi andra tältar i en liten fin trädgården omgiven av murar från en av stadens moskéer.

Police

Dag 5 måndag den 21 januari 2019, Safaga -Police station camp, 145 km 

Nu lämnar vi havet bakom oss och rullar sakta upp mot den bergskam som vi tidigare bara sett på avstånd. En försiktig stigning på ca 1000 höjdmeter fram till ca 40 km. Även om vi startar vid olika tid är Balder, Clement och Steve från Montreal tillsammans med mig samtidigt framme vid lunch bilen. Eftermiddagen åker vi tillsammans vilket är smidigt i sidvind och motvind. Dagens sträcka på fina vägar med en bred vägren. Även idag med poliseskort. Arrangörerna påminner återkommande om att vi ska hålla undan och inte lita på att bilar och lastbilar visar hänsyn till oss cyklister. Det är inte ovanligt att personbilar kör om på insidan när lastbilar går ut i mötande fil för att ge oss plats. Ytterligare ord från Tallis. Föreställ dig en mörk röst med stark sydafrikansk accent.

-In Africa you don´t mind about who´s gonna give way, you just stay out of way!

Campingplats vid polis kontroll mitt ute i ingenting. Det här är första riktiga testet. Jag provar dusch från två vattenflaskor. Även spaden till toahålet kommer till användning innan tältet monteras upp vid sidan av vägen bakom en hög med cementrör. Dagens grannar är Clemant och Andrew. Vi är tidiga in och väljer hyfsade platser… En av dagens höjdpunkter är grönsakssoppa som serveras vid ankomst. Soppan är rejält salt och landar väl. För egen del är magen inte i toppskick. Utan att gå in på detaljer så är omsättningen snabb. Det här med magen och vätskepåfyllning är vital. Jane vår doktor håller sig informerad om och följer upp läget hos alla deltagare. Kvällens möte kommer även att innehålla information om aktiviteter under vilodagen i Luxor. Om vi kommer dit imorgon kväll, en shalla!

Camping

Dag 2 – 18 januari 2019,  Al Soknah - Ras Ghareb, 150 km 

Solen går upp över havsviken mellan Egyptiska fastlandet och Sinaihalvön. Bergen bortom stranden och alla badhotell färgas röda av solstrålarna. På ena sidan av vägen finns gräsmattor, några palmer, vilande hotellkomplex och havet. Sand, sten, skräp, öken, berg på andra sidan. Inte särskilt lockande att stanna men desto mysigare att rulla vidare med god medvind och solen som värmer, så där lagom.

Vid en poliskontroll efter ca 40 km får vi order att vänta. Hela gruppen samlas ihop. Vi passerar tydligen en gräns för olika polisdistrikt och det blir vaktombyte. Vi följs hela tiden av minst två polisfordon och en bil med militärer, hela vägen genom Egypten. Myndigheterna försöker undvika alla händelser som kan ge landets turistindustri dålig publicitet. Det är givetvis bra för oss. Polisnärvaron hjälper säkert till att något lugna ned trafiken. Närvaro av militär är påtaglig. Utmed kustvägen finns en rad vägspärrar och posteringar vid hotell, vid el-centraler och liknad infrastruktur.

Efter stoppet vid poliskontrollstationen väljer jag att följa med de snabbare åkarna i gruppen. Jag vill känna lite på hur de kör. Det rullar på bra i medvinden och i den flacka terrängen. Det är lite samma tempo och känsla som att åka med Spårvägens gubbar en söndagsförmiddag på Södertörn. Efter en uppförsbacke är jag ensam och förblir så fram till lunchstoppet där Balder och en annan kille ansluter. Medvinden gör att det går minst lika bra att åka på egen hand, lite som att sitta i soffan och samtidigt cykla i 35 km/h! Kilometerna rullar snabbt undan fram till slutmålet i Ras Ghareb.

Vi är vid hotellet redan vid 13 tiden. Hotellet kallas "Palace" vilket man möjligen diskutera. Internetuppkopplingen är däremot fantastisk. Eftermiddagen fylls av promenader i omgivningen. En kopp kaffe, inköp av dricka klaras av innan det är dags för informationsmöte i hotellets lobby. Sedan följer transport med minibussar i kolonn med poliseskort till en restaurang. Vi trakteras med sallad, bröd, soppa, ris och grillad kyckling. Det blir en en trevlig middag tillsammans med Lucy, Paul från Cambridge och Ingela. Rummet delar jag med jänkaren Leonard (snarkar rejält) och med Nick. Nu är det slut på hotellövernattningar!

Dag 3 den 19 januari 2019, Ras Ghareb - El Gouna, 138 km 

Morgonrutinen börjar med att lämna väskan, tvätta händer, diska koppen och avnjuta en första kaffeslurk innan frukosten serveras. Tvätta händer igen och diska en skål till havregrynsgröten. Gröten mixas med en banan. Diska, hämta cykeln och sedan ge sig av. Det återkommande tvättandet och diskandet gör vi för att undvika spridning av sjukdom i gruppen. Några är redan sjuka och tas om hand av Jen. De erbjuds skjuts i lastbilen. Men alla kan inte vara sjuka samtidigt. 

Det är inte någon given starttid. När solen är uppe är det fri avgång. Jag cyklar med Brad en stund. Han är från Vancouver och har nyligen uppdaterat sig på hockeyresultaten. Vi pratar om bröderna Sedin, om Mats Näslund och om våra familjer innan vi skiljs åt utmed vägen mot dagens slutmål i Al Gouna. Under dagen cyklar jag från och till med Tim från Sydney och Frederick från Schweiz. Freddie bor just nu i Köln. De assisterar mig på bästa sätt när det är dags för den första punkteringen. En tunn ståltråd, troligen från ett trasigt lastbilsdäck går rätt genom det särskilt förstärkta nya däcket. Tjugo minuter senare rullar vi vidare i den goda medvinden. Arrangören ordnar med campingplats men framför allt en kylväska full med öl! Betalning i en plastburk, det kallas "honesty bar". Perfekt med en pilsner tillsammans några andra deltagare efter cykling och inför den första tältsättningen. I det fina vädret och den väl ordnade tältplatsen känns det helt ok, till och med bättre än att dela rum på ett hotell.

Dagsljuset försvinner snabbt redan vid sextiden. Då serveras fältmässig middag vid sidan av lastbilen. Ett fordon som förutom köksutrustning bär våra väskor, campingstolar, bord mm. Det finns ytterligare två bilar. En lunchbil som rattas av Steve från Nairobi (Cool t-shirt med Land Rover logga ändrad till Sand Lover) och så den minibuss som Tallis, tourchefen basar över.

Dag 4 söndag den 20 januari 2019, El Gouna - Safaga, 83 km

En kortare sträcka till Safaga. Jag kommer iväg tidigt och får sällskap med poliseskorten hela vägen till hotellet vid stranden. Tältet sätts upp redan vid 11 tiden. Resten av dagen till solbad. Härligt med semester! Stranden fylls successivt med tält och vi erbjuds köpa öl ur en ishink som hotellrestaurangen lägligt låter rotera. Det finns gott om tid att undersöka staden. Det är en blandning av badort och lokalsamhälle. Här är det lätt att beställa kaffe, att ta ut pengar och att köpa glass. Människor är vänliga, förmodligen vana med turister under sommarsäsongen. Tallis, chefen för cykel arrangemanget påminner om inte ska förvänta oss att flyta in.

-In your lycras, you are more like steel bullits in a glas store! 

Efter middagen som serverades på hotellet är stämningen hög.  På stranden discomusik i högtalarna och en öppen eld. Jag stannar i lobbyn med Wolfgang och Andrew för att titta på fotboll på tv. 

Red sea

Dag 1 den 17 January 2019, Kairo - Al Sokhna, 80 km
A perfect start riding to the pyramids in the sunrise. We were almost alone on the spot when taking the official starting images. Bus out of busy Cairo and then a smooth ride down to and along the Red sea.  

Jag har valt fram och tillbaka mellan att skriva ned minnesbilder på svenska eller att försöka göra det på engelska. Det är helt klart engelska som gäller i kommunikation inom den här internationella gruppen på resan men det är inte mitt modersmål och det blir därför en aning krystat att använda något annat än svenska på den här bloggen.

En perfekt start på det stora äventyret. Vi kommer upp till pyramiderna tidigt på morgonen innan platsen öppnar för andra turister. Efter fotografering rullar vi sakta i soluppgång förbi de mäktiga byggnadsverken ner för backen mot staden. På den öppna platsen vid Sfinxen lastas cyklar på lastbil och själva tar vi plats i buss. Gemensam transport ut ur den intensiva morgontrafiken innan vi släpps lösa för den första sträckan ner mot Röda havet.   

Det här är en gruppresa. Vi har folk som tar hand om oss. Jag måste skärpa mig. Det är lite som att vara tillbaka i lumpen. Upprop på morgonen, anmäl när du lämnar, tvätta händer och anmäl när du kommer till lunchbilen, anmäl när du är framme vid dagens mål, följa alla instruktioner, var i tid till möten. Sakta lär man sig också känna fler av deltagarna i gruppen. Karl från Perth är min rumskompis, omtänksam och lättpratad. De gäller föresten alla som jag talat med. De flesta är väl förberedda och laddade för att göra den här resan på ett så bra sätt som möjligt. Under dagen cyklar jag med Karl, med Alex från Birmingham och med Lucy från Leeds. Efter lunchmackan bildar Peter från Toronto och Wolfgang från Magdeburg en liten grupp på vägen söderut utmed Röda havet. De avslutande två milen rullar jag på egen hand med god medvind in till dagens slutmål i Porto Sokhna. Vi är framme redan vid tvåtiden vilket öppnar för ett dopp i havet. Jag är ganska ensam på stranden och badtemperaturen liknar mer Östersjön.

Cairo callling

Two days of preparation on site in Cairo. The group gather for information meetings, bicycle fixation, packing and socialization. We slowly begin to get to know each other's names.

I have explored the local life, the intense traffic and asked myself how it is possible to facilitate the infrastructure for so many people in such a densified location right at the edge of the desert. Anyway, the most convenient way to get around is to jump on one of the thousands of minibuses that drive in and out of the city center. Alongside walking in the more central parts, metro is the best option.

which one to choose? 

Take off

Now I'm on my way. Two duffel bags and bike checked in to Cairo via Copenhagen. It is a fantastic, unreal feeling to be free from work and at the same time have a great challenge ahead.

The seventeenth edition of this tour starts in Cairo on January 17, 2019 and ends in Cape Town on May 12. About 40 participants are registered for the entire route. Another 40 will ride selected parts on the road down the continent. As a participant you can choose your own pace and make your own stops during the days, maybe for a cup of coffee. Stages are usually between 120 and 140 km per day. The organizer arranges breakfast, lunch and dinner. They transport the participants' tents and packing to the next camping spot. In this party of holiday travellers, we get service from mobile nurse, chef, bicycle mechanic, tour leader, assistants and drivers.