End

Cape point

Sydafrika från 13 till 21 maj 2019

Ett underbart avslut på det stora äventyret. 

Plattenklip Gorge, Table Mountain

Ruthland B&B, Simonstown

Inga valar men väl delfiner, Hermanus

Asara Vine Estste, Stellenboch

To Cape

Dag 114 den 10 maj 2019, Strandfontain - Erlandsbay, 109 km

Utmed kusten zig-zagar vi oss på grusväg femtio kilometer. Vinden omväxlande mot, från sidan och med. Vid Lambertsbay är vi åter på asfalt och det rullar lätt till lunchbilen. Wolf, Brad och jag cyklar tillsammans hela dagen. Den avslutande sträckan är relativt blåsig och kuperad. Vädret mycket bra som det faktiskt varit hela resan genom Afrika. Varmt och soligt också vid lägerplatsen på stranden i Erlandsbay.

Härligt att avsluta resan med fina campingplatser och ännu ett bad i Sydatlanten. Samtalen vid middagen handlar om det vi är med om, hur det fungerar i gruppen, vad som ska hända när vi skiljs på söndag. Det känns som vi är färdiga nu. Jag kommer att hålla någon forma av kontakt med en handfull personer, troligen inte mer. Det blir säkert utbyten av bilder och adresser men annars känns det helt rätt att lämna den här bubblan. Härligt att träffa Yvonne igen på söndag. Hon flyger nu på fredagskvällen från Arlanda via Addis Abeba och kommer till Kapstaden imorgon eftermiddag. Vi stannar tillsammans i Sydafrika till 21 maj. Inga planer på att samordna oss med andra deltagare från touren.

Dag 115 den 11 maj 2019, Erlandsbay - Yzerfontain, 146 km

Vad krävs för att cykla över ettusen mil? När jag tittar tillbaka på den grupp av människor som samlades på hotellet i Kairo för fyra månader sedan finns det några gemensamma drag. Ett, att uppskatta cykling. Det kan låta banalt men om man inte gillar att ta de första tramptagen på morgonen blir resan outhärdlig. Givetvis underlättar det om du är hyfsat tränad, har en cykel som är rätt inställd för dig och som passar för ändamålet. Det vill säga stark, lätt, bär din dagliga packning, på ett någotsånär aerodynamiskt vettigt sätt. Två, socialt intresserad och flexibel. Lika mycket tid vid sidan av som på din cykel. Man spenderar många timmar vid lägerplatser. Det underlättar om du gillar folk. Att inte, som jag gå igång för att någon tar din banan vid frukost. Tre, uppskatta allt nytt, alla intryck, möten, dofter, smaker, historia, geografi, arkeologi, geologi mm. Då bli resan något mer än en cykeltur och motivationen till att cykla över ettusen mil, avsevärt större.

Dagens etapp är den näst sista. Vi cyklar utmed kusten. Inledningsvis på grusväg men bara i sju kilometer. Vid lunch delas vi upp i grupper för att cykla gemensamt med poliseskort på en större väg. Wolf och jag kommer med sista gruppen efter tre stopp på förmiddagen. Ett för kaffe och cheeskake, andra för coca cola, tredje för kaffe och kakor. Den långsamma gruppen släpar sig fram i motvinden på eftermiddagen till målet i Yzerfontain, nio mil från Kapstaden.

På väg genom byn till lägerplatsen möts vi av jubel. Deltagare som anlänt tidigare står utanför en pub och hälsar oss välkomna och bjuder på öl! En härlig stund i solen i Yzerfontain tillsammans med människor som jag på några plan känner rätt väl efter fyra intensiva månader. Något jag kommer minnas med glädje. Imorgon är det final!

Dag 116 den 12 maj 2019, Yzerfontain - Cape Town, 91 km

Den här dagen har jag sett fram emot. Det är alltid kul att uppnå sina mål men nu räcker det. Jag har cyklat alla 10765 km som arrangören lagt upp, bott alla nätter i mitt tält. Var sak har sin tid och plats. Nu blir det härligt att flytta in på ett lyxigt hotell med Yvonne.

Cykelkompisar får vila en stund. Det finns e-postadresser och andra sociala media där vi kan följa och kanske kontakta varandra. Dagens cykling kan på pappret se ut som en defilering men nio mil i sidvind, motvind och i kuperad terräng kräver sitt. Vi cyklar inte kustvägen utan en bit in i landet. Här passerar vi Darling. En söt liten välmående stad. Åtminstone från det man ser på ytan av materiella tillgångar. En timme senare genom Atlantis där de ekonomiska förutsättningarna är betydligt mindre. Slitna trevånings hyreshus och ett stort område med skjul, en kåkstad där Tallis på morgonen uppmanade oss att inte stanna utan bara cykla förbi. Efter Atlantis blir jag stoppad av trafikpolis. De vill att vi ska cykla på höger sida, mot den mötande trafiken, för att på en mindre väg utan vägrenar ha bättre koll på trafiken. Jag argumenterar inte emot utan fortsätter bara som vanligt när polisbilen är utom synhåll.

Vi äter lunchbuffé vid en fin sandstrand med Taffelberget i bakgrunden. En timme senare lämnar vi uppsamlingsplatsen utanför Kapstaden för att med poliseskort (en annan polis) åka de avslutande 17 kilometerna till Hotel Laguna Beach. Alla deltagare klädda i cykeltröjor med Tour´dAfrique 2019 tryck. En bra avslutning att i god ordning sakta rulla i kolonn in mot staden. ”From pyramids to table mountain” säger Nick när han på cykeln skålar i en blandning av sportdryck och whiskey. Vid hotellet möter anhöriga. Jag är så glad att Yvonne är här. Samling på stranden för fotografering, sedan skumpa och utdelning av medaljer på hotellet. Några timmar fritt för att komma i ordning, sedan trerätters middag kryddat med ett bildspel. Bilder från resan som inte kommer att publiceras offentligt. Men i den här gruppen lockar den fram många kommentarer och skratt! Avslutningsvis ett stort tack till dig och alla som på något sätt gjorde det stora äventyret möjligt för mig. Tack!

Ocean

Dag 111 den 7 maj 2019, Felix Unite camp - Sprigbok, 133 km

Gränsövergång på morgonen. Stämpla ut från Namibia och in i Sydafrika. En smidig process utan visumtvång för alla utom våra vänner från Nya Zeeland. Någon form av diplomatisk oenighet kräver visum. Phil, Veronica och Kaye har tvingats fixa visum under resan genom Afrika. Dessa visum gäller endast tre månader från det de utfärdas. Nu gick allt väl och hela gruppen har idag cyklat söderut till staden Springbok. Från gränsfloden en stigning på 800 meter över 40 kilometer. Det är en snittlutning på 2% eller upp två meter på en sträcka av 100 m. Det är inte mycket till motlut men under en lång monoton sträcka i lätt motvind är det lite segt. Slutar du trampa stannar din cykel nästan direkt. Nordöstra delen av Sydafrika är liksom Namibia kargt och torrt. Torra tuvor, risiga buskar bland sand och sten.

Enligt Lulu som är från regionen blommar öknen i augusti, september om regnet, som ska komma då, verkligen kommer. Det är boskapsskötsel som dominerar. Nu är det så torrt att de enda djur vi ser på tretton mil är två grupper med getter. Gruvor har tidigare drivit ekonomin men den koppar som finns här har konkurrerats ut av andra områden. Staden Springbock grundades i slutet av 1800 talet i samband med gruvdrift. Inklämd mellan två berg och med god tillgång på grundvatten är staden fortfarande en viktig knutpunkt, administrativt och servicemässigt för regionen.

Det liknar mest en präriestad med affärsrörelser i rad på en genomfartsväg. Nya simkort till telefoner köper vi inne i staden. Strax utanför har vi läger på en hyfsad campingplats. Annars följer cykeldagar ett enkelt schema. Vi bryter tält, serveras frukost, får direktiv om hur vi ska cykla, serveras lunch, serveras kaffe och soppa, sätter upp tält, informationsmöte, serveras middag, dags att sova. Jag har sagt det förut. Det är lite som att göra lumpen en gång till. När det är dags för möte ropar Tallis, ”riiider meeting” och avslutar med ”wash your haands”. Stämningen är fortsatt god även om en del kommentarer är lite vassare. Om några dagar är vi inte beroende av varandra längre och en del spärrar börjar lösas upp. Även grupperingar är mer tydliga. Många av oss har lagt ned ambitionen att socialisera med alla. Jag håller mig oftast till Brad och Wolf. Sedan får det bli som det blir.

Dag 112 den 8 maj 2019, Springbok - Garies, 116 km

Inför resan funderade jag på hur man tar tillvara på alla intryck från en lång resa. Tankar om minnesanteckningar och många fotografier utvecklades till den här bloggen. Den ger återkoppling och hjälpa till minnet. När jag förstod att du och några andra uppskattade mina noteringar ökade motivationen och formen ändrades kanske något. Från att endast rapportera om cykling också till annat som passerar ögon, öron, näsa och mun under resan genom Afrika. Särskilt glad är jag över att mamma, Kerstin på sin Ipad kollar upp hur det går! Tack också för kommentarer. Jag läser och försöker svara på frågor i nästa inlägg. Dagens etapp. Kort cykling från Springbok genom ett böljande högland på ca 800 m över havet till en dalgång och staden Garies. Landskapet är öppet och torrt. I dalgångar finns det enstaka träd med gröna blad. Några jordbruk där fälten nu inför vintern endast är tomma sandytor. Lulu tror att man odlar lucern. Idag cyklade jag med Wolf . ”Slowly, mein got, I can no go fast” ropar han och visst går det långsamt men han cyklar hela sträckan. Troligen kan vatten istället för öl till medicinen bidra till att han nu är med i matchen igen. Tyvärr avbröt Brad vid lunch. Han har ont, feber och avstod från mat. Jane medicinerar.

Vägen vi cyklar är en nationell highway, relativt lite trafik men med tillåten hastighet på 120 km/h. Det finns bra vägkanter att åka på. Vi uppmanas att inte cykla sida vid sida eller ute i körbanan. Gruppen har särskilt tillstånd för att cykla på highway. Trafikpolis håller ögonen på oss under dagen. Campingplatsen i Garies är stängd. Arrangörerna har därför ordnat med boende på hotell, gasthaust och B&B. Det blir första natten i en riktig säng sedan den 14 januari. Här finns tv också! Wolf sover, klockan är kvart i nio, dags för Champions league semifinal Ajax – Tottenham.

Dag 113 den 9 maj 2019, Garies - Strandfontain, 163 km

Äntligen ute vid kusten! Från Garies söderut genom ett höglands landskap där bergen successivt rundas av till kullar, sedan dynor ju närmare havet vi kommer. Norra Kap provinsen omfattar en tredjedel av landets yta men här bor bara 2 procent av invånarna. Ett avsnitt på 20 kilometer med grusväg i övrigt bra kuperad cykling. Sidvind och motvind men vad gör det när hav och vågor väntar. Med Wolf och Brad i lastbilen väljer jag att försöka öka trycket. Vi cyklar mycket men frågan är om benen håller för ökad belastning under en hel dag. Det rullar fint och efter sex timmar är jag först in till campingplatsen i badorten Strandfontein. Tälten parkerar trettio meter ovanför en bred och len sandstrand. Havet matar på med vågor som bildar en mäktig ljudkuliss och formar ett underbart badkar! Efter några veckor i öken är det härligt med mycket vatten. Att efter badet promenera på stranden tillsammans med Brad och Wolf till en restaurang för att dricka kaffe i eftermiddagssolen, är inte heller så dumt.

River

Dag 108 den 4 maj 2019, Seeheim - Canyon Resthaus, 93 km

Fortsatt cykling genom ökenlandskap i Namibia. Till en början på knagglig grusväg. Jag cyklar mest offroad på en alternativ väg skapad av fordon som inte vill slå sönder stötdämpare och drivknutar på den ordinarie körbanan som mellan sandfällor mest liknar en tvättbräda. Brad och jag väntar in Wolf. Han kämpar för att komma igång igen efter magsjuka, inflammerat knä, tandvärk och förstorad prostata. Sju tabletter av olika färg blandas med rikliga mängder av Windhook draft. Dagens sträcka är endast 9 mil. När vi når huvudvägen förbättras underlaget. Ett trevligt stopp på ett kafé mitt ute i ingestans. En gård där ägaren säger att det inte regnat ordentligt på fyra år. Gården på 52.000 hektar har slaktat ut sin boskap. Istället har man oryx, kudu, steinbock, struds och giraff på området. Med stängsel och vattenförsörjning klarar sig de inhemska djuren på mager kost. Ägaren erbjuder jakt och skjuter även för egen försäljning. Kaférörelsen trakterar oss med apfelstrudel och slagsahne. Det är gott om spår av det tyska Västafrika.

Cykling i skön sommarvärme med en sval bris avslutas tidigt på eftermiddagen. Lägret ligger vid en fin campingplats nära Fish river canyon. Deltagare på touren som idag valde att ta ett fordon till lägret tar sina cyklar till utsiktspunkten vid ravinen. Det ska vara den största ravinen efter Grand canyon i USA. Jag hoppas få se bitar av den imorgon när vi fortsätter söderut mot gränsen till Sydafrika. En ny intervju med Loundon. Han vill göra om intervju om resan genom Zambia. Ljudet vid den första tagningen var tydligen undermålig. Kvällen avslutas på campingens restaurang, där finns wi-fi.

Dag 109 den 5 maj 2019, Canyon Resthaus - Felix Unite camp, 171 km

En magiskt vacker cykling i kargt ökenlandskap. Vi har Fish river canyon på några kilometers avstånd. Vägen vindlar sig sedan upp genom en bergsrygg. Efter passet öppnar sig en väldig ökenyta. Vi ser vägen fortsätta långt bort i fjärran.

Sol från klarblå himmel idag också, en skön bris i ryggen och bra vägbana håller upp farten under hjulen. Det är härlig cykling och jag pressar på lite extra. Vid lunch är jag ifatt Balder, Steve och Fredric. Vi samarbetar under eftermiddagen när vinden vrider. Vid Orange river möter vi vatten och grönska. Vinodlingar modell större på båda sidor av floden. Här börjar asfaltväg och avslutande 50 kilometerna av dagens 171 rullar undan när vi samarbetar i motvinden. Lägerplatsen har fina gräsmattor även för tält. Här finns en affär, restaurang, bar, pool. En riktig oas för cyklister. Vi stannar två nätter. Trötta och nöjda med att klara av grusvägar i Namibia och nå gränsen till Sydafrika gör att eftermiddagen och kvällen blir lite extra festlig.

Dag 110 den 6 maj 2019, vilodag

Felix Unite har allt man kan önska av en bra lodge. Vi äter frukost i restaurangen med utsikt över det Sydafrikanska landskapet på andra sidan Orange river. Bacon, musli, kaffe ja alla delar på frukostbuffén försvinner snabbt. Den här gruppen äter som fyra. Vi pratar om hur vi ska minska portioner efter cyklingen. Förutom stora lass mat äter vi glass, choklad, chips som lejon och dricker läsk och öl som elefanter! På förmiddagen vård av kläder, cykel sedan ett dopp i floden och ett i poolen. Olympiad på eftermiddagen. En larvig, underhållande och socialt trevlig tillställning med lekar, några med cykelanknytning. Cykla så långsamt som möjligt, byta slang mm. En hel del fusk och mixtrande med regler. Många skratt. Loraine, Rochelle och Fiona arrangerar. Mitt lag, ”Wolfpack” slutade på andra plats och belönas med chokladkaka. Flertalet cyklister byter ut sina breda däck mot sådana som rullar lättare på asfalt. Jag behåller mina Schwalbe Marathon Plus Tour 47mm. Bara en punktering sedan Nairobi och de är härliga på och vid sidan av alla vägar. Sista etappen är sex dagar lång. På söndag den 12 maj, en shalla, kommer vi till Kapstaden.

Namibia

Dag 105 den 1 maj 2019, Sesriem - Betta, 137 km

När en ny cyklist rullar in till lägret applåderar och hejas det bland de som redan är på plats. Det här mottagandet har vi inte haft sedan de tuffa etapperna i Sudan och på toppen av ravinen till Blå Nilen i Etiopien. På förhand utmålades dagens sträcka som en av de svårare. En handfull deltagare valde därför att avstå, några startar vid lunch andra väljer att avsluta under dagen. Wolf känner sig hängig och åker med lunchbilen. Av de 51 cyklisterna fullföljer bara ett tjugotal. En handfull faller omkull i det lösa sandiga underlaget. Fiona tog en rejäl stöt och fick rejäla skrapsår i ansiktet. Hon kommer inte att cykla de närmaste dagarna. De cyklister som fortfarande är ute när det blir mörkt plockas upp och skjutsas till lägret. Bland dem finns Vikas som inte är glad då han därmed missade att cykla EFI, Every Fabulous Mile. All cykling som arrangören lägger upp för turen genom Afrika. Svårigheterna idag har handlat om dåliga grusvägar och den starta värmen.

Långa sträckor av de inledande tio milen är väldigt tunga och långsamma. Jag cyklar med Brad och Wolf men vid lunch väljer jag att åka vidare på egen hand. Klockan är då halv två. Det har tagit sex timmar att cykla 75 km. I den här takten klarar vi inte att komma till lägret före solnedgång. Jag försöker gå lite snabbare men det grova lösa underlaget och tvättbrädor håller ändå ner farten. Omgivningarna är betagande hela dagen men efter några timmar med ständigt fokus på vägen blir de mer som en fondvägg. Till slut ser du den inte. Den bara är där. Vi cyklar genom en nationalpark där många av deltagarna ser sebror, oryx och steinbock. Efter 105 km förbättras vägen. Det går att åka snabbare. Partier med lös sand bromsar men med generellt bättre väg och med en skön medvind når jag lägerplatsen vid Betta halv fem. Land Cruisern kör upp och ned utmed vägen. Jag får en Fanta och vid ett andra stopp fylls vattenflaskorna. Tolv liter vatten/sportdryck under dagen. Härligt med dusch, bra tältplats och några kalla öl i restaurang innan middag och möte ”rider meeting”

Dag 106 den 2 maj 2019, Betta - Konkiep camp, 153 km

En ny fantastisk dag i öknen. Klarblå himmel, vägen kantad av eroderade berg, i sänkor enstaka träd som letar efter grundvatten långt mer i marken, sten, grus och sand. Ögonen vandrar från bergsrygg till ökenbotten med miltals av öppet landskap. Namibia är ett stort land med relativt liten befolkning. Namnet Namibia betyder torrt land. Vi kommer att cykla 132 mil från nordöstra delen av landet till sydväst och gränsen till Sydafrika. Att det är ett land med stort behov av regn är helt klart. Inledande 25 km på dagens etapp är tuff med lös sand och stenig grusväg. Gruppen cyklister lite stukad. Bilarna fulla på morgonen med de som avstår helt och de som vill åka halva sträckan. Ytterligare några väljer att ge upp på vägen fram mot lunch vid 79 km. Vikas som missade sin EFI igår väljer idag lastbilen.

Vi är sju kvar, Clemant, Andrew, Scott, Pete, Paul, Fredrick och jag. De senaste dagarna har alla sju visat tydligt att man vill klara EFI. Koll på klockan, kortare lunchstopp, lämna de som man vanligtvis cyklar tillsammans med, räkna in tid för eventuell punktering. Allt för att vara säker på att nå till läger innan det blir mörkt. Nio dagars cykling återstår av det stora äventyret. En titt på mätaren säger att vi cyklat 962 mil sedan starten i Kairo. Det återstår 132. Idag cyklar jag med Wolf till lunch. Där lämnar Brad och jag honom för att hålla ett högre tempo. Underlaget på grusvägen är avsevärt bättre på eftermiddagen. Medvind och en lätt profil underlättar också. Myndigheterna i Namibia tillåter bara övernattning på campingplatser eller vid lodger. Det är praktiskt för oss och det skyddar landskap och djur. Längre norrut i Afrika var nedskräpning omfattande, så är det inte här.

Dag 107 den 3 maj 2019, Konkiep Lapa - Seeheim, 127 km

Seeheim hotel vid Fish river och järnvägen mellan Ketmanshoop och Luderitz. Floden är torrlagd järnvägen övergiven, hotellet nyligen drabbad av brand. Landskapet snustorrt och kargt. Hotellet är väl inte på topp men funkar! Otroligt nog! Hotellet byggdes i början av 1900 talet under den tyska kolonialtiden. Järnvägen tjänade resande till och från södra Afrika men framförallt traktens diamantgruvor och lokalt jordbruk. Vi tältar på gårdsplanen tillsammans med en grupp så kallade ”overlanders” Det är en grupp ungdomar som åker genom Afrika i lastbil med stora fönster, den här gruppen mellan Kapstaden och Victoria Falls. På vägen söker de upp intressanta platser och djurupplevelser. Dagens cykling är lätt jämförd med tidigare dagar. Trettio kilometer på bra grusväg, resterande tio mil på asfalt. Hela gruppen i god tid för att sätta tält och dricka något kallt innan middag. Ett bad i poolen är utmärkt behandling för musklerna. Alla mil, alla nätter i tält och bad i alla tillgängliga vatten känns ok för mig.