Ocean

Dag 111 den 7 maj 2019, Felix Unite camp - Sprigbok, 133 km

Gränsövergång på morgonen. Stämpla ut från Namibia och in i Sydafrika. En smidig process utan visumtvång för alla utom våra vänner från Nya Zeeland. Någon form av diplomatisk oenighet kräver visum. Phil, Veronica och Kaye har tvingats fixa visum under resan genom Afrika. Dessa visum gäller endast tre månader från det de utfärdas. Nu gick allt väl och hela gruppen har idag cyklat söderut till staden Springbok. Från gränsfloden en stigning på 800 meter över 40 kilometer. Det är en snittlutning på 2% eller upp två meter på en sträcka av 100 m. Det är inte mycket till motlut men under en lång monoton sträcka i lätt motvind är det lite segt. Slutar du trampa stannar din cykel nästan direkt. Nordöstra delen av Sydafrika är liksom Namibia kargt och torrt. Torra tuvor, risiga buskar bland sand och sten.

Enligt Lulu som är från regionen blommar öknen i augusti, september om regnet, som ska komma då, verkligen kommer. Det är boskapsskötsel som dominerar. Nu är det så torrt att de enda djur vi ser på tretton mil är två grupper med getter. Gruvor har tidigare drivit ekonomin men den koppar som finns här har konkurrerats ut av andra områden. Staden Springbock grundades i slutet av 1800 talet i samband med gruvdrift. Inklämd mellan två berg och med god tillgång på grundvatten är staden fortfarande en viktig knutpunkt, administrativt och servicemässigt för regionen.

Det liknar mest en präriestad med affärsrörelser i rad på en genomfartsväg. Nya simkort till telefoner köper vi inne i staden. Strax utanför har vi läger på en hyfsad campingplats. Annars följer cykeldagar ett enkelt schema. Vi bryter tält, serveras frukost, får direktiv om hur vi ska cykla, serveras lunch, serveras kaffe och soppa, sätter upp tält, informationsmöte, serveras middag, dags att sova. Jag har sagt det förut. Det är lite som att göra lumpen en gång till. När det är dags för möte ropar Tallis, ”riiider meeting” och avslutar med ”wash your haands”. Stämningen är fortsatt god även om en del kommentarer är lite vassare. Om några dagar är vi inte beroende av varandra längre och en del spärrar börjar lösas upp. Även grupperingar är mer tydliga. Många av oss har lagt ned ambitionen att socialisera med alla. Jag håller mig oftast till Brad och Wolf. Sedan får det bli som det blir.

Dag 112 den 8 maj 2019, Springbok - Garies, 116 km

Inför resan funderade jag på hur man tar tillvara på alla intryck från en lång resa. Tankar om minnesanteckningar och många fotografier utvecklades till den här bloggen. Den ger återkoppling och hjälpa till minnet. När jag förstod att du och några andra uppskattade mina noteringar ökade motivationen och formen ändrades kanske något. Från att endast rapportera om cykling också till annat som passerar ögon, öron, näsa och mun under resan genom Afrika. Särskilt glad är jag över att mamma, Kerstin på sin Ipad kollar upp hur det går! Tack också för kommentarer. Jag läser och försöker svara på frågor i nästa inlägg. Dagens etapp. Kort cykling från Springbok genom ett böljande högland på ca 800 m över havet till en dalgång och staden Garies. Landskapet är öppet och torrt. I dalgångar finns det enstaka träd med gröna blad. Några jordbruk där fälten nu inför vintern endast är tomma sandytor. Lulu tror att man odlar lucern. Idag cyklade jag med Wolf . ”Slowly, mein got, I can no go fast” ropar han och visst går det långsamt men han cyklar hela sträckan. Troligen kan vatten istället för öl till medicinen bidra till att han nu är med i matchen igen. Tyvärr avbröt Brad vid lunch. Han har ont, feber och avstod från mat. Jane medicinerar.

Vägen vi cyklar är en nationell highway, relativt lite trafik men med tillåten hastighet på 120 km/h. Det finns bra vägkanter att åka på. Vi uppmanas att inte cykla sida vid sida eller ute i körbanan. Gruppen har särskilt tillstånd för att cykla på highway. Trafikpolis håller ögonen på oss under dagen. Campingplatsen i Garies är stängd. Arrangörerna har därför ordnat med boende på hotell, gasthaust och B&B. Det blir första natten i en riktig säng sedan den 14 januari. Här finns tv också! Wolf sover, klockan är kvart i nio, dags för Champions league semifinal Ajax – Tottenham.

Dag 113 den 9 maj 2019, Garies - Strandfontain, 163 km

Äntligen ute vid kusten! Från Garies söderut genom ett höglands landskap där bergen successivt rundas av till kullar, sedan dynor ju närmare havet vi kommer. Norra Kap provinsen omfattar en tredjedel av landets yta men här bor bara 2 procent av invånarna. Ett avsnitt på 20 kilometer med grusväg i övrigt bra kuperad cykling. Sidvind och motvind men vad gör det när hav och vågor väntar. Med Wolf och Brad i lastbilen väljer jag att försöka öka trycket. Vi cyklar mycket men frågan är om benen håller för ökad belastning under en hel dag. Det rullar fint och efter sex timmar är jag först in till campingplatsen i badorten Strandfontein. Tälten parkerar trettio meter ovanför en bred och len sandstrand. Havet matar på med vågor som bildar en mäktig ljudkuliss och formar ett underbart badkar! Efter några veckor i öken är det härligt med mycket vatten. Att efter badet promenera på stranden tillsammans med Brad och Wolf till en restaurang för att dricka kaffe i eftermiddagssolen, är inte heller så dumt.