River

Dag 108 den 4 maj 2019, Seeheim - Canyon Resthaus, 93 km

Fortsatt cykling genom ökenlandskap i Namibia. Till en början på knagglig grusväg. Jag cyklar mest offroad på en alternativ väg skapad av fordon som inte vill slå sönder stötdämpare och drivknutar på den ordinarie körbanan som mellan sandfällor mest liknar en tvättbräda. Brad och jag väntar in Wolf. Han kämpar för att komma igång igen efter magsjuka, inflammerat knä, tandvärk och förstorad prostata. Sju tabletter av olika färg blandas med rikliga mängder av Windhook draft. Dagens sträcka är endast 9 mil. När vi når huvudvägen förbättras underlaget. Ett trevligt stopp på ett kafé mitt ute i ingestans. En gård där ägaren säger att det inte regnat ordentligt på fyra år. Gården på 52.000 hektar har slaktat ut sin boskap. Istället har man oryx, kudu, steinbock, struds och giraff på området. Med stängsel och vattenförsörjning klarar sig de inhemska djuren på mager kost. Ägaren erbjuder jakt och skjuter även för egen försäljning. Kaférörelsen trakterar oss med apfelstrudel och slagsahne. Det är gott om spår av det tyska Västafrika.

Cykling i skön sommarvärme med en sval bris avslutas tidigt på eftermiddagen. Lägret ligger vid en fin campingplats nära Fish river canyon. Deltagare på touren som idag valde att ta ett fordon till lägret tar sina cyklar till utsiktspunkten vid ravinen. Det ska vara den största ravinen efter Grand canyon i USA. Jag hoppas få se bitar av den imorgon när vi fortsätter söderut mot gränsen till Sydafrika. En ny intervju med Loundon. Han vill göra om intervju om resan genom Zambia. Ljudet vid den första tagningen var tydligen undermålig. Kvällen avslutas på campingens restaurang, där finns wi-fi.

Dag 109 den 5 maj 2019, Canyon Resthaus - Felix Unite camp, 171 km

En magiskt vacker cykling i kargt ökenlandskap. Vi har Fish river canyon på några kilometers avstånd. Vägen vindlar sig sedan upp genom en bergsrygg. Efter passet öppnar sig en väldig ökenyta. Vi ser vägen fortsätta långt bort i fjärran.

Sol från klarblå himmel idag också, en skön bris i ryggen och bra vägbana håller upp farten under hjulen. Det är härlig cykling och jag pressar på lite extra. Vid lunch är jag ifatt Balder, Steve och Fredric. Vi samarbetar under eftermiddagen när vinden vrider. Vid Orange river möter vi vatten och grönska. Vinodlingar modell större på båda sidor av floden. Här börjar asfaltväg och avslutande 50 kilometerna av dagens 171 rullar undan när vi samarbetar i motvinden. Lägerplatsen har fina gräsmattor även för tält. Här finns en affär, restaurang, bar, pool. En riktig oas för cyklister. Vi stannar två nätter. Trötta och nöjda med att klara av grusvägar i Namibia och nå gränsen till Sydafrika gör att eftermiddagen och kvällen blir lite extra festlig.

Dag 110 den 6 maj 2019, vilodag

Felix Unite har allt man kan önska av en bra lodge. Vi äter frukost i restaurangen med utsikt över det Sydafrikanska landskapet på andra sidan Orange river. Bacon, musli, kaffe ja alla delar på frukostbuffén försvinner snabbt. Den här gruppen äter som fyra. Vi pratar om hur vi ska minska portioner efter cyklingen. Förutom stora lass mat äter vi glass, choklad, chips som lejon och dricker läsk och öl som elefanter! På förmiddagen vård av kläder, cykel sedan ett dopp i floden och ett i poolen. Olympiad på eftermiddagen. En larvig, underhållande och socialt trevlig tillställning med lekar, några med cykelanknytning. Cykla så långsamt som möjligt, byta slang mm. En hel del fusk och mixtrande med regler. Många skratt. Loraine, Rochelle och Fiona arrangerar. Mitt lag, ”Wolfpack” slutade på andra plats och belönas med chokladkaka. Flertalet cyklister byter ut sina breda däck mot sådana som rullar lättare på asfalt. Jag behåller mina Schwalbe Marathon Plus Tour 47mm. Bara en punktering sedan Nairobi och de är härliga på och vid sidan av alla vägar. Sista etappen är sex dagar lång. På söndag den 12 maj, en shalla, kommer vi till Kapstaden.