Nile

Dag 8 den 24 januari 2019, Luxor - Idfu, 114 km

En relativt kort sträckning men med väldigt många intryck att processa. Rutten upp utmed Nilen är fylld av småskalig odling av grönsaker, sockerbetor, bananer allt inbäddad av palmträd och av buskar med små gula eller röda blommor. Det småskaliga jordbruket hanteras till stor del manuellt och transporter sker med åsnekärror till uppsamlingsplatser där överlastade bilar tar över.

Många barn är med i arbetet eller finns utmed vägen. Jag funderade redan i Kairo over möjligheter till skolor. Vi cyklar generellt på förmiddagar då det borde vara undervisning. Jag ska fråga våra egyptiska vänner som är med på turen om rätt och möjlighet till eller från skola. Många barn ropar till oss när vi passerar. ”Hallo, hallo”. Det är det absolut vanligast men några har även ropat ”money, money” och på ett ställe var budskapet ”fuck off”. De senare har jag också förståelse för. Vi rika turister cyklar faktiskt på deras bakgård. Vi åker inte ens buss eller bil trots att vi faktiskt har råd. Arrangörerna vill att vi ska cykla i mindre grupper, det gäller särskilt kvinnor. Fredrick får punktering vid avfärd på morgonen så tillsammans med Sam är vi sist ut från hotellet i Luxor. När vi kom ifatt de andra stannar Sam kvar som siste man. Sam är en 25 årig kille från Montreal och en av de assisterade ledarna. Idag har han uppgift att vara sist och se till att alla deltager kommer fram till dagens slutmål. Parallellt utmed Nilen går järnväg, en kanal och väg. Kanalen används till bevattning Gränsen mellan bevattnad grönskande mark och öken är knivskarp.

Vi slår upp våra tält på en allmänning strax utanför staden Idfu. Polisen patrullerar vilket gör att vi kan lämna tälten och röra oss friare i området. Vid samlingen innan middag påminner doktor Jane om hygien, vätska och malariatabletter. Vid mötet kom även frågan om situationen i Sudan upp. Internationella nyhetsrapporter talar om ökad intern oro och protester. Tallis menar att de uppgifter han har med lokala företrädare inte ger samma bild och att det för närvarande inte innebär några ändringar i resplanen. Samtidigt säger han att det kommer finnas möjligheter till alternativa lösningar.

Dag 9 den 25 januari, Idfu - Aswan, 103 km   

Över floden genom Idfu sedan söderut på en mindre väg utmed Nilens västsida. Vägarna har så här långt varit asfalterade och av god till mycket god kvalitet. Dagens rutt går nu på en mindre väg med en hel del sand och skavanker men den erbjuder omväxlande frodig växtlighet, små byar. Den svängar emellanåt upp från flodbädden in i det oändliga ökenlandskapet. Många barn och unga utmed vägen idag också. De byggnader som ser ut som skolor verkade stängda och i ganska dåligt skick. Jag frågar vår egyptiska medföljare. Idag är det fredag och muslimsk helgdag i Egypten svara han. Skolorna stängda. Utbildning är dock fri för alla barn från 6 års ålder upp till och med universitetsstudier. När jag frågar en gång till om alla barn vi sett i byar, utmed vägar och på fält sägrer han att vissa föräldrar väljer att inte skicka barnen till skolan. Att de istället gör uppgifter i hemmet.  

Jag cyklar åter med den grupp som avslutar fältet. Idag är det doktor Jane (inte syster Jane för dig som kommer ihåg den slagdägan!) som svarade för att hålla reda på oss som är sist. Hennes yrkesroll i arrangemanget blir allt mer viktig. Många av deltagarna är rejält förkylda, några har mer allvarliga magåkommor. Andra problem är överansträngda knän, fotleder, handleder och slitna bakdelar. Den senare kallas på engelska ”sadelsoar”. Drar man på sig den är det rejält obekvämt att cykla 4 till 6 timmar om dagen. Olyckor har vi så här långt varit förskonade från. En del av dagen cyklar jag tillsammans med Loreine från Washington DC. Hon är fd. militär i fyrtioårsåldern som nu arbetar på en federal ekonomiavdelning. Även idag var budskapet att hålla sig i små grupper för att avstyra de ungdomar som på olika sätt kan hindra vår cykling. Jag har dock bara positiva erfarenheter av vänliga människor och nyfikna barn och ungdomar. Welcome to Egypt!

Dagens sträcka slutar vid ett litet pensionat vid Nilen. Från gården innanför murarna har vi en fin utsikt över floden och staden Asuan på motsatt flodbank. Det är en lång väg till en bro för att ta sig runt till staden, så under eftermiddagen sitter de flesta i grupper och pratade om dagen och om våra liv. Det är bra att vi är en så många som ca 40 personer. Visst blir grupperingar men det är alltid möjligt att sätta sig bredvid och ta del av samtalen. Det är också helt ok att krypa undan en stund för att läsa eller blogga eller vad man nu vill göra på egen hand.