Bahir Dar

Dag 33 den 18 februari 2019, vilodag i Bahir Dar

En båttur över Tanasjön till en halvö. Vi besöker ett kloster som funnits där sedan 1400 talet. En given turistattraktion med många souvenirer att köpa utmed stigen upp från båten till klostret. Det är mäktigt att uppleva den stora träkonstruktion, alla målningar, den stilla stämning som råder innanför murarna. Även om vi inte själva ser några ska det enligt vår guide finnas ett femtiotal munkar som lever och livnär sig här. Troligtvis bidrar vi besökare till verksamheten. Vi gjorde upp ett pris för båten. Då nämndes ingenting om guide till och sedan inträde till klostret. Vi är rika västerlänningar, så det är väl helt ok.

Den andra delen av båtturen går till utloppet av Tanasjön i Blå Nilen. Några flodhästar tumlar i det grunda vattnet. De betar tydligen gräs utmed floden på nätter och tillbringar dagarna i vattnet. Tillbaka i staden rullar jag med min cykel ut till fotbollsstadion. Vi har alla olika preferenser och jag gillar idrottsanläggningar. Stadion är nybyggd och rymmer 60.000 åskådare. Fotboll är stort och det lokala lagets ljusblå och vita tröjor syns överallt på stan. Arenor av den här storleken och dessutom med en stor markyta avspärrad runt omkring känns aningen malplacerad när människor i närheten lever i stor fattigdom. Vilodagens höjdpunkt blir ett party på kvällen. Alla deltagare i cykel arrangemanget har uppmanats att köpa något klädesplagg på marknaden och att bära det på kvällen. Hotellet ordnade med disko-jocke. Gruppens lustigkurre, alla har en sådan, här heter han Vikas. Anförda av honom dansas och firas det i några timmar. Av naturliga skäl är det framförallt ungdomsgänget som håller igång, anförda av Vikas som sagt men även av Alex, Lenore och Ashley.  Romy som annars gärna är med på bus åker istället buss till Addis för att flyga hem till Haag och Nederländerna. Hon gör en blixtvisit för att signera några fastighetsdokument och ska vara tillbaka när det är dags för nästa cykeletapp om två dagar. Även Tom P kommer att lämna oss i Addis. Han reser till Montreal för att fira sin mammas 100 årsdag. Det kommer till nya deltagare och några lämnar. Tom P planerar att återvända till touren i Nairobi.

Dag 34 den 19 februari 2019, Bahir Dar - Blue Nile falls, 60 km

Sean, Phil och Simon är tre gentlemän från London. De anslöt till touren i Khartoum och ska lämna i Addis. De är här för att cykla så mycket som möjligt. Till den andra vilodagen i Bahir Dar föreslår de en tur till Blå Nilen fallen. Snacket går i gruppen men till slut är det bara Sean, Simon och jag som rullade ut ur staden för att leta rätt på en grusväg som leder till fallen. Grusvägen visar sig vara i väldigt dåligt skick men vi stretar på och väl framme tas vi emot av en lokal guide. Vi låser fast våra cyklar vid biljettkontoret och gör upp med en dam om ersättning för att hålla ögonen på stålhästarna. Sean saknar nu sin kamera! Han är osäker på om någon tagit den när vi stannade. Barn och ungdomar sluter då upp för att titta och känna på våra cyklar. Trots hjälp av guiden och av lokal polis hittar vi inte kameran. Att ha en lokal guide är obligatoriskt och bra. Vi får en fin tur med mycket information om växter, fåglar, politik och familj vid sidan av själva vattenfallen. Inledningsvis en båttur där floden delas upp till fallen och till en kanal för vattenkraft. Just nu går 90% av vattnet som kommer från Tanasjön till kraftverket och resten faller fritt ca 40 meter ner i en ravin där ytterligare en mindre flod ansluter. Allt vatten går sedan vidare för att så småningom nå Medelhavet. Etiopien bygger just nu på en stor damm innan gränsen till Sudan. Sudan i sin tur bygger på en damm nära gränsen till Etiopien. Det här är en het potatis i regionen. Vi har cyklat upp utmed Nilen och vet hur avgörande vattnet är för existensen i Egypten och Sudan. Ytterligare dammar vid sidan av den som redan finns i Egypten vid Assuan, måste hanteras långsiktigt och väldigt försiktigt. Risken är att det inte finns politisk stabilitet nog för att den här situationen inte ska leda till konflikt. Vår guide delar vår lunch och därefter bjuder han oss till sitt hem. Hans fru bjuder på kaffe. Besöket hemma hos det unga paret med den fem månader gamla gossen är fint. Våra gentlemän och även jag rodnade lätt när hustrun efter att ha serverat kaffe helt naturligt tar fram bröstet och ammade pojken. Vi tackade för kaffet och hämtar cyklarna.

Det blir en heldag och jag är rejält trött när vi väl är tillbaka på hotellet. När man är en grupp kollar man gärna om det är någon annan som vill följa med till restaurang. Det är trevligt men tenderar att dra ut alldeles väldigt på tiden. När vi väntar på att någon ska bli klar på toaletten kommer andra förbi och ber om tio minuter att göra sig iordning. Så här häller det på. Ikväll blev vi till slut nio personer, några förvann under tiden vi väntade. När vi satt i lobbyn såg jag en kille lite vid sidan av oss. Jag tänkte att det kunde vara trevligt att konversera. Är du här på semester? Killen såg amerikansk ut med jeans, t-shirt och basebollkeps. Han svarade ja, och var gör ni här då? Jag babblade på om cykel arrangemanget och var vi var på väg. Intressant svarade han. Men ni verkar mest hänga här på hotellet. Jag svarade lite svävande. Alex gav upp ett flabb, tog han av sig hatten, nyklippt nyrakad. Bortgjord ja, men fortfarande lite osäker! Tänk vad man kan göra med vatten, tvål och sax.    

Dag 35 den 20 februari, buss till Forest camp, 250 km

Generellt bra vägar när vi lämnar Bahir Dar med buss. Arrangörerna har i förväg valt att stryka ett avsnitt där man tidigare år haft stora problem med trafik och med stenkastning. Vägarna i Etiopien är till stor del byggda av kinesiska företag. Samarbetet mellan den stora draken i öst och Etiopien är väl synligt. Nästan bara kinesiska lastbilar och motorcyklar blandade med fyrhjulsdrivna Toyotabilar. Etiopiens ekonomi växer snabbt, i och för sig från en låg nivå. Med stor befolkning, satsningar på infrastruktur och utbildning är det givetvis en intressant framtida marknad. Utmed vägen passerar vi byar och landsortsstäder. En iakttagelse är mångfalden av biljardbord på små caféer under enkla plåttak. Det är tydligen en populär fritidssysselsättning. Både i stad och på landsbygden sker arbetet till mycket stor del manuellt. Det kan handla om allt från att gräva ned ledningar, skogsavverkning, kolmilor, fläta mattor, torka bönor och kryddor. Det är spade, hacka, yxa, korgar och presenningar som gäller. Lägerplatsen för dagen bland pinjeträd. Området markerat med ett rep och beväpnad vakt på plats.

I lägret sitter många för sig själva och pysslar med sociala medier. Internet i Etiopien fungerar väldigt bra både via wifi och med data på telefonkort. Om det här ska vara det stora äventyret finns det en baksida med att hela tiden vara uppkopplad. Bara någon timme efter en lunch eller en cykeltur finns massor av bilder och berättelser på Feacebook, Instagram och bloggar, min inkluderad. Är det verkligen det stora äventyret att åka buss genom Afrika, att ständigt vara uppkopplad? Nu ser jag fram mot tre etapper på cykel med relativt mycket backar fram till Addis Abeba.