Highlands

Dag 36 den 21 februari 2019, Forest camp - Blue Nile Gorge, 88 km

I gårdagens minnesanteckningar skrev jag om backar och att jag såg fram mot dessa. Idag fick jag bita i stigningen från ravinens botten vid blå Nilen, 21 km och 1350 höjdmeter upp till lägerplastsen. Helt i klass med vägar över passen i Alperna. Under den första kilometern fanns det babianer utmed vägen. De kommer ner i ravinen för att äta av det som kastas ut från bilar och bussar. Det kändes sådär att sakta cykla förbi de stora hannarna som satt i vägkanten. Vi var uppmanade att bara cykla på och inte stanna för att fotografera om vi såg babianer. Det tog nästan tre timmar att komma upp i den heta eftermiddagssolen. En restaurang med altan och utsikt över dalen var bas för tältlägret. Många av deltagarna kämpade för att nå läger innan solnedgång. En handfull valde att åka med fordonen upp till lägret. Nick blev sjuk under etappen och är nu på ett sjukhus i Addis tillsammans med Jane. Landskapet idag var kuperat men med stora fält mellan höjderna.

Jordbruket tror jag på många sätt liknar det som fanns i Europa innan mekanisering och jordreformer. Lite som på sjuttonhundratalet. Tröskning med skära, åsnekärra, uppsamlingsplats där kor går i cirklar och trampar ur kärnor ur axen. Korna har givetvis munkorgar på sig för att inte frestas att äta.
Det är fascinerande att landskapet, varenda kvadratmeter är betat. Det ser väldigt prydligt ut även om gräset är torrt och blekt. Kanske att det ser annorlunda ut imorgon för ikväll har det regnat rejält i flera timmar. Första regnet på touren. Jag stannade kvar på terrassen efter WhatsUp-samtal med Yvonne. Det är härligt att vi kan hålla kontakt via webbtelefon. Ägaren av restaurangen ordnade en öppen eld under taket. Lite vin och en trevlig stund med ljusen från lastbilarna som kämpade sig ned på motsatt sida av ravinen och sedan upp mot oss. Tänk att se ljusen så långt bort som 40 km av landsväg samtidigt som regnet öser ner över plåttaket. Jag var lite orolig över tältet men det verkar stå emot riktigt bra. Det är ett Hilleberg Akto, enmanstält. Dyrt men om det fixar det här vädret är det värt varenda krona. Britta du frågar om utväxlingen på min cykel. Det är SRAM Rival med en klinga fram med 40 tänder, en kassett i bak, där den största har 44. Idag användes den uppsättningen flitigt. På platt mark hade jag gärna haft 42 eller 44 fram men i kuperad terräng är det jag har bra.

Dag 37 den 22 februari 2019. Blue Nile Gorge - Italian Bridge camp, 86 km

Vid middagen tog vi fram stora Afrikakartan. Det är långt kvar det framstod tydligt trots att vi nu passerat 300 svenska mil på cykel och 60 i buss sedan vi lämnade pyramiderna i Kairo den 17 januari.Både Wolfgang och Karl har rest mycket på kontinenten. Det var roligt att höra deras kommentarer kring den fortsatta rutten. Det återstår mycket att upptäcka. Höjdrekord idag. Det Etiopiska höglandet med platta fält och böljande dalar ligger på drygt 2000 m höjd över havet. När vi klättrade över en rejäl kulle stod höjdmätarna på 3122. Fin cykling och bra fart gjorde att vi trots lunch och kaffepaus var vid lägret vid tolvtiden. Lång eftermiddag, så jag hjälpte till i köket med att skala potatis och vitlök till soppa och till middag. Lägret ligger vid den italienska bron. Enligt uppgifter på nätet härrör sig namnet till en kärleksaffär på 1600 talet mellan kung Fejsal i Gondor och två systrar från Rom. Den ortodoxa kyrkans dom var hård och Fejsal var tvungen att bygga ett stort antal broar för att blidka kyrkans män. Varje gång någon person passerade över dessa broar skulle de välsigna kungen. Så var den saken löst och broar är ju alltid praktiskt att ha eller här skulle man kunna använd det bevingade uttrycket, två flugor på smällen.

Dag 38 den 23 februari 2019, Italian Bridge camp - Addis Ababa, 107 km

Den här natten var inte bra. Jag har generellt inte svårt att sova i tält. Att vakna någon gång för att kissa, bättra på luftmadrassen, dra på sig mer kläder eller mer av sovsäcken. Det är helt ok. Men när nöden kallar tio gånger, det är kallt, klostrets böneuppläsning rullar monoton hela natten, ackompanjerat av lastbilar som bromsar eller som gasar på vid den Italienska bron. Jag somnade först när alla andra började röra på sig för en ny dag i sadeln. Den här sträckan har ett speciellt upplägg. Den avslutas med att hela gruppen åker i konvoj ner genom Addis Abeba till stadens golfklubb. Vägen in mot staden genom det böljande landskapet var speciell. Tre kilometer nedför backen med farter upp till 60 km/h sedan en bro och tre kilometer uppför, 8 km/h. Idag åkte jag med Karl, Wolfgang och Brad. Pete var med på slutet. Pete har mått dåligt de sista dagarna och han kör på gränsen av sin förmåga. Det är helt klart att vi som fortfarande har EFI möjlighet inte släpper den så gärna. Jag var också trött. Kyligt på morgonen, varmt mitt på dagen, hög höjd, rejäla stigningar. Avgasrening och miljöanpassade drivmedel är inget för Afrika. Här stånkar dieselröken svart när bussar och lastbilar gasar på för att köra om oss. Rök från avgaser och från öppna eldar ligger tung över de samhällen och mindre städer. Addis är snäppen ännu värre då staden rymmer upp till 8 miljoner människor och dessutom ligger i en gryta mellan omgivande berg. Det blev en lång dag. Vi kom fram till golfklubben vid 16-tiden. Det är två bröllopsfester på området. Ljudet är högt men hanterbart.