Hills

Dag 30 den 15 februari, vilodag i Gondar

Det är helt ok att doppat foten i vita Nilen, bada i Nilen och i Röda havet men inte att ta ett dopp i poolen på hotellet. Det kostar mig och Tallis en avgift på 200 Birr vardera! Nåväl det är inte så farligt men vi kan bara inte bara se på hur motsvarande sex öl försvinner i vågorna. Det blir en animerad diskussion med pool-mannen, med mellanchef och till slut med hotelldirektör. Det slutar givetvis som det brukar med att vi får pynta upp men det känns ända ganska uppfriskande, inte bara med doppet utan att också få markera. Det här är inte ok! Jag provar att cykla ned till och runt i staden. Även om trafiken är intensiv. Trafikanter av alla slag kör där det finns plats så är tempot generellt långsamt och förarna uppmärksamma på allt och alla som rör sig. Testet var backarna upp mot hotellet. En rejäl stigning där jag glatt kunde konstatera att utväxlingen på min cykel kommer att fungera fint i de kommande klättringarna mot Addis. En långsam och skön eftermiddag där batterier till all elektronik laddades parallellt med kroppen. Nu ser vi alla fram emot att hoppa upp i sadeln för två sträcker till Tanaka sjön och orten Bahir Dar.

Dag 31 den 16 februari 2019, Gonder - Farm camp, 115 km

En härlig cykeldag genom höglandet. Bra asfalt, kuperad terräng, några rejäla stigningar och nedfarter därefter. Det är lördag. Människor och djur som går utmed vägen är på väg till marknader i de olika byarna. Lantbruket är småskaligt och sker till stor del för hand. Jordmånen i dalgångar är relativt god men torkan under stora delar av året är givetvis ett hinder. Vi cyklar över två pass där några berg sticker upp som obelixer, flera hundra meter över omgivningen.

Enligt Ashley vår geolog är det kärnan på vulkaner, där omgivande lava eroderat och där trycket underifrån lyft upp de mer stabila bergarterna i vulkanens kärna. Idag ser jag, förutom fåglar, mitt första fritt levande vilda djur. En apa! Alla andra kameler, dromedarer, getter, får, kor, åsnor, höns, hundar mm är domesticerade och har funnits med hela vägen. Några av deltagarna drabbas av barn som kastades sten och som slår med käppar. Många av de barn jag cyklade förbi ropar ”money money” men bara några få kastar sten efter mig. Lägerplatsen på en äng vid ett vägskäl. Den här gången är lägerplatsen markerad med ett avgränsande rep och det finns två beväpnade vakter på plats. Arrangören har även här i Etiopien tre reseagenter som hjälper till med allt som behövs. Allt ifrån vattenpåfyllning, matinköp, kontakter med myndigheter, markägare och lokala företrädare till att ordna privata beväpnade vakter. Vid middagen håller jag lektion i svenska med Ingela. Hennes pappa är från Sverige och hon har lite grunder i språket från barndomens somrar hos släktingar i Karlskoga. Det är häftigt att höra hur snabbt hon plockar upp språket. Det man lägger grunden för som barn finns kvar och kan snabbt vecklas ut!

Dag 32 den 17 februari 2019, Farm camp - Bahir Dar, 61 km

Dagens etapp är flack och kort utmed Tanakasjön till Bahir Dar. Det är söndag och utmed vägen går skaror av människor i vita tygstycken över axlarna på väg till gudstjänster. Landskapet är format av Tanaksjön som en gång i tiden haft högre vattenstånd. Nu är den gamla sjöbotten god åkermark och utmed vägen ligger husen till de bönder som brukar marken. Jordbruket är småskaligt och mycket arbetet sker för hand. Vi såg betydligt fler traktorer och andra maskiner i Sudan än här. Faktiskt inte en enda traktor under dagens etapp. Det småskaliga jordbruket sysselsätter och föder många människor men det är inte effektivt och det håller tillbaka utvecklingen. Om det nu är det vi vill ha? Etiopien har en befolkning på ca 100 miljoner människor. Det är människor överallt och barnen fortsätter att ropa och ibland kastar de stenar efter oss när vi cyklar förbi. Idag cyklade jag med gubbgänget som ofta stannar för att dricka och lika ofta för att pinka. Det senare är inte helt lätt när det är folk runt omkring hela tiden men det här är män som med ålderns rätt gör lite som man vill.

En fördel med det småskaliga jordbruket är att nedskräpningen, som är ett jätteproblem i Egypten och i Sudan, inte finns på landsbygden. I byar och städer kan det emellanåt vara sämre. Jag tror att man samlar in glasflaskor men även plastflaskor till återvinning. Trots många stopp är vi framme vid hotellet i centrum redan vid halv elvatiden. De flesta deltagare checkar in i rum men några av oss slår upp våra tält i hotellets konferenssal på takvåningen. Jag ska försöka använda tältet så mycket som möjligt. Det är en del av utmaningen med den här resan. EFT, every f…ing tent är inte målet utan att leva här och nu men på ett annat sätt än vanligt. En annan akronym är EFI every f…ing inche, som är något alla gärna vill göra. Just nu tror jag att vi är åtta kvar som kan nå detta. Det är långt kvar, mycket att uppleva och mycket kan hända.

Bahir Dar har ett myllrande liv, affärer, tjänster, restauranger och hotell. Lite som en turistort i södra Europa om man undantar den fattigdom som bakgatorna antyder. Här i staden kan man köpa kläder, skor, väskor mm från alla kända märken, ursprung oklart. Ett stort gäng går ner till färjelägret och på piren dricker vi Abusha och St George till långt fram på eftermiddagen. Middag bestående av kycklingburgare, pommes och en ananasjuice inmundigas tillsammans med Wolfgang, Brad och Martin. Mörkret lägrar sig vid 19-tiden lokal tid. Etiopien ligger en timme före svensk tid.