Bush

Dag 24 den 9 februari 2019, Khartoum - Rufaa Bush camp, 142 km

Landskapet ändras när vi lämnar Khartoum och fortsätter i sydöstlig riktning utmed Blå Nilen. Det är inte så att vägarna går precis utmed floden. Man kan ibland ana vattnet bakom en trädridå. Marken runt vägen är nu täckt av gulnat, nästan vitt gräs. Gräset betas av får, getter och nötboskap. Djuren är inte inhägnade utan vallas av pojkar med käpp i handen. Gräset binder sanden och den jord som bildas vid förmultning ger förutsättningar för odling. Flodbädden tillförts säkert sediment från översvämningar. Odling av spannmål, grönsaker och frukt blir naturliga inslag

Området runt Dongola har likande förutsättningar. I övrigt har Sudan, på vår resa enbart handlat om sand och sten. Endast mindre inslag av konstbevattnade odlingar nära floden. Jag stannar vid en myllrade marknad utmed vägen. Här säljs och köps getter. En grupp män sluter upp. Någon kan lite engelska. Var är du från? Vad heter du? Var till ska du? Klämmer och känner på cykeln. Bra cykel, vad kostar den? Det är som alltid i Sudan trevlig stämning, skratt och handskakning. Jag frågar om getterna, vem äger, vad kostar dem? Det håller på att bli affär men det stannar vid att priset är ca 100 kronor för en prima get.

I lägret på eftermiddagen har alla som startade på morgonen kommit in.

Ganska mycket mötande trafik på väg in mot Khartoum på morgonen. Sedan god medvind och bra fart under hjulen. De nya deltagarna har mycket att smälta och var alla ganska trötta efter cyklingen Tre är Britter. De är från London. Sedan har vi Sandish från Mombay och Martin från Bern. Även om dagens etapp var lätt i medvinden är det mycket som ska falla på plats för den som är ny. Resan hit, läger, tält, trafik, många nya människor och så 14 mils cykling ovanpå det.

Dag 25 den 10 februari 2019, Rufaa Bush camp - Bush camp, 145 km

Ett tidigt stopp efter fyra mil. Jag cyklar med Brad, Wolfgang, Lenore, och Tom i bakre delen av fältet. Vi stannar på samma ställer som den stora lastbilen fyller gas och vatten. Där beställer vi kaffe och pannkakor. Ganska tjocka och väldigt goda! De sitter som handsken för mig. Frukosten var framflyttad en kvart till 06.00 för att fler deltagare önskar komma igång och cykla så lång sträcka som möjligt innan det blir som varmast. Jag tvingade i mig en mugg av gröten. Nu blir pannkakan perfekt och så mättande att jag hoppade över lunchmackan vid 72 km.

Bland de cyklar som används har de flesta stålram och är byggda för touring. Ett brett register av växlar och stryktåliga däck, generellt kring 35 mm breda. Bredare däck har vi undanstoppade på lastbilens tak. De ska användas vid de sträckor som går på sand och grusvägar. Schwalbe Marathon är ett populärt däcksval. Alla deltagare har någon form av väska på styret, på pakethållaren eller som jag en ramväska som hänger under ramen mellan styre och sadel. I väskan finns plats för reservslang, reparationssats, multiverktyg, fösta hjälpen väska, kamera, lite toapapper, extra vindjacka mm. Några har mycket mer grejor med sig. Wolfgang har bland annat har dynamo i hjulnavet med en egen installation för omkoppling till färddator och batteriladdare. En omfattande anläggning ”East German style”. Tom har en solfångare på pakethållaren uppkopplad till högtalare och spellista på mobiltelefonen. Min konfiguration är mer fokuserad på lågt luftmotstånd varför jag och ytterligare några deltagare kombinerar styret med s.k. aerobars. Dessa gör att sittställningen blir mer ned- och framåtlutad vilket har två stora fördelar. Ett du kan variera din sittställning mer och två, du får en mer aerodynamisk form vilket är en stor fördel i motvind. För mig är det ofattbart att vi bara är en handfull deltagare som använder dessa.

Bush camp var rubriken på dagens slutmål efter 138 km platt cykling. Hård vind är bra för att hålla bort flugor, torrt är bra för då finns inga mygg. Baksidan på den här platsen var vassa törnen i två olika storlekar. Den lilla varianten gick genom både tältunderlag och tältbotten. Jag förstärkte det uppblåsbara liggunderlaget med ett överdrag och håller tummarna för att det ska hålla. Dagen kommentar kom från Vikas, Vancouverbo med indiskt påbrå, när jag tog på mig tröjan.

-Thanks Matt for putting your shirt on. It´s not a sixpack you´ve got there! More like a familypack!

Dag 26 den 11 februari 2019, Bush camp - Al Qadarif, 152 km

Samtalsämnet vid frukost handlade om Lyndon och Andrew. De hade haft besök av råtta i tältet och även fått varsina bett. Doktor Jane har behandlat. Den första skorpionen visade sig när Pete gjorde sin kvällstoalett. Jag vaknade på tältgolvet med hål i madrassen. Det är väl ungefär som en sticka i foten jämfört med bett från råtta eller skorpion. Madrassen lagades i alla fall under stor palaver under tiden vi väntade på middagen. Det finns många specialister i gruppen och idéerna är många. Kul inslag i vardagen… Dagens sträcka var åter flack och ca 14 mil lång. Landskapet är relativt likartat med mer omfattande inslag av buskar och mindre träd. Lägerplats utanför staden Al-Qadarif. Vid lägret fanns en inhägnad där man köpte en hink med vatten för 3 kr och där man avskilt kunde duscha av sig över hela kroppen. Mycket uppfriskande!