Khartoum

Dag 22 den 7 februari 2019, Abu Dolaooa - Khartoum, 90 km 

Dagens etapp är struken och ersatt med buss. Med anledning av politiska oroligheter i Khartoum kräver myndigheterna att vi reser samlade i buss till lägerplatsen i stadens södra utkant. Staden där vita Nilen med upplopp från Victoriasjön i Uganda rinner samman med blå Nilen som i sin tur har källa i Etiopien. Det låter som goda förutsättningar men Sudan är ett land med 40 miljoner invånare hårt ansatt av torka och värme. Ett av de fattigaste länderna i världen beräknad på BNP. Vår buss tog  en väg runt de centrala delarna av staden. Att se det myllrande folklivet, alla slitna hus, fordon, gator, mängder av plastpåsar som fastnat i buskar, plastflaskor som tumlar omkring i sanden. Det var nästan för mycket på en gång. - Du har inte varit i Afrika förut va? Nick jobbar på ett brittiskt företag som gör utvecklingsarbeten i regionen. -This is the way it is, more or less!

Tio kilometer efter det att vi passerat över blå Nilen var vi framme vid dagens läger. En plats omgiven av träd och med både vatten och el, som kommer och går. Platsen ligger i anslutning till en Moské. Man skulle kunna likna den vid en folkpark eller biergarten, utan öl förstås! Tvagning med vatten från en kran på väggen som sedan spolar ner i toahålet i golvet. Flipflopen behåller jag på men annars är det mycket uppfriskande och skönt att tvätta sig igen. Eftermiddagen till återhämtning, cykelfix och att skölja upp kläder. Nu lämnar Jonas, Leonard och Gabbi. I stället kommer det in nya fyra nya deltagare. Jag avslutade kvällen i trädgården bakom Moskén. Gräsmatta, träd, plantor, fågelsång, vatten som sipprar ner från vattentanken. Tid för kontemplation när jag får sällskap i trädgården av en man som, vänd mot Mekka ber en bön till sin profet och gud.

Dag 23 den 8 februari 2019, vilodag i Khartoum

Frukosten först klockan halv nio. En vilodag där arrangörerna ordnar med frukost. Det är en bra lägerplatsen men den ligger trots allt i ett industriområde i stadens östra utkant. Martin den nya deltagaren från Bern arrangerade en taxi med plats för tio personer för resa in till stadens centrum. Det är fredagsbön och helgdag. Det mesta är stängt mitt på dagen men det känns ändå roligt att göra något när man för, kanske enda gången i livet, kan göra Khartoum. Vi åker huvudvägar in mot centrum sedan utmed flodbankarna på Blå och Vita Nilen. Närmare centrum är bilden av staden mer hoppfull. Det är en generellt högre standard. Här finns affärer, verksamheter och företag blandade med officiella byggnader. Utmed Blå Nilens strand ligger oljeföretag, banker, museum, regeringsbyggnader och några hotell. Närvaro av polis och militär i detta område är påtaglig men långt ifrån så synlig som den var i Egypten. Här i Sudan har vi ingen poliseskort, ingen polis vid lägren. De sudanesiska reseagenterna ordnare allt lokalt. Ingenting vi märker något av. Bussen gör en gir ner mot Vita Nilens flodbank. I ett egenarrangerat friluftsområde bland låga träd finns små öppna fik. Bland träden några apor med grönskimrande päls. Jag blöter fötterna i floden. Wolfgang håller vakt på krokodilerna. Lugn, jag skämtar bara! Återstår att se om de dyker upp någonstans under resan.

Museer och affäre var stängda för fredagsbön så vi bestämde oss för mat och varför inte på ett bra hotell. Sedan följer en suralistrisk upplevelse. Vi kör upp till Corinthia Khartoume Hotel och går in i en lyxig sexstjärnig tom, sval och enorm foajé där ett vattenfall bildar basen till tre glashissar som går upp i kärnan av den 18 våningar höga konformade byggnaden. Jag går in där det är marmor, spegel, handfat, vatten, tvål, pappershanddukar och toastol som går att spola! Väl uppe på toppen, en fantastisk utsikt över platsen där regionens livsnerver rinner samman. Tio hungriga cyklister äter hamburgare och sörplar milkshake. Det här hotellet kan inte gå med vinst. Det måste finnas andra resurser som gör det möjligt att hålla en sådan här prestigeanläggning gående. Tillbaka till lägret vid tretiden. Möte med information om kommande sex dagar på cykeln. Ett lokalt band spelade traditionell musik. Härliga rytmer och kul inslag. Dansare visar hur och många av oss deltagare är med och stuffar. Lokal tv gör inslag. Shirley, Lenore och jag får berätta inför kamerorna och för den lokala borgmästaren, hur mycket vi tycker om att cykla i Sudan och om att möta människorna här.