Restdays

Dag 17 den 2 februari 2019 Vilodag i Dongola, Sudan

En utflykt arrangerades till en arkeologiskt intressant plats, Jerbel Barkar, med pyramider från den Nubiska högkulturen i Nildalen. Jag valde att avstå Pyramiderna lockar men inte att åka minibuss 30 mil tur och retur genom ett ökenlandskap som liknar det vi cyklar genom. Vi som blev kvar ägnar förmiddagen åt att söka rätt på lite frukost, tvätta kläder, göra rent cyklar och tält, läsa böcker. Jag slöade till ordentligt. Rik och bekväm lät jag en kille på campingplatsen göra min tvätt. Han erbjöd sig göra jobbet och få betalt för det. Vi gjorde upp, tog i hand, tvätten blev ren. Jag fick en dubbel känsla, å ena sidan av kolonialism och en annan av pragmatism. Ryktet om den goda pizzan hade spridit sig i lägret. Mitt på dagen samlade vi ihop ett gäng som åter cyklade upp till restaurangen på resorten. Tillsammans med Fritz, pensionerad businessman från Hongkong, Tom, och Brad från Vancouver, Scott från Toronto, Richard, nyligen pensionerad (bara 58 år, hmmm också!) domare i marinrätt från Ontario och Wolfgang förstås. Här spenderade vi några timmar i skuggan med god mat och dryck.

Alkoholhaltiga drycker säljs dock inte i Sudan. Det gör däremot klädnypor. Vi hade mycket roligt när vi gick igenom hela marknaden med våra cyklar och försökte hjälpa Wolfgang att köpa klädnypor. Med hjälp Google translate hittade vi butiken som sålde den här typen av hushållsartiklar. Nyporna var tillverkade i Kina och för 20 st bambu-nypor betalde vi den astronomiska summan av 5 kr! Rengöring och smörjning av cyklarna är viktigt. Den torra luften, damm och sand sliter på alla rörliga delar. Vid underhåll kan man också uppmärksamma förslitning som om de får fortgå helt kan hindra cyklandet. Vår mekaniker Ryan hjälper gärna till om man bokar tid men honom. Clemont har upptäckt sprickor i fälgen till bakhjulet. Det är mycket svårt att hitta en liknade fälg. Vi hoppas att den håller tills det att vi når Addis Abeba där en inskickad reservfälg kan finns på plats. Jerome hade ett liknande problem när hans cykel blev skadad vid flygresan till Kairo. Jerome lånade inledningsvis av personalens cyklar men var också tvungen att avstå vissa sträckor. Reservdelen kom till Luxor.

Dag 18, 3 februari vilodag i Dongola

Den extra vilodagen beror på det spända inrikesläget i Sudan. Sträckningen har ändrats från den ursprungliga planen. Nu följer tre etapper med läger i öken. Sedan en bussresa runt Khartoum. Från den 8 februari kommer vi åter att cykla och campa enligt ursprunglig plan.

Vi använde den extra vilodagen till att handla frukost på marknaden, att cykla runt och uppleva det pulserande folkliv och levnadsvillkor som skiljer sig så mycket från det vi är vana vid.

Lite som att följa med på dokumentär eller nyhetsreportage från den så kallade tredje världen men nu in "real life". Möten med alla glada och vänliga människor blir grädden på moset eller här, löken på kycklingen. Wolfgang och jag besökte en smedja. Jag visade den kniv som min son Joel gjort. Kniven beskådades, diskuterades och slipades innan vi fick kaffe och det blev mer prat om livet. En av männen kunde lite engelska, vi använde massor av sudanesiskt teckenspråk!

Dongola är en viktig stad för jordbruket i landet. I staden finns en rad myndighetsbyggnader där några visade spår av oroligheter som skett här tidigare i år. På bland annat det metrologiska centret och det hotellet där våra cykelkompisar bor var många fönster förstörda och det fanns restera av bränder runt byggnaderna. Höjda priser på bröd var en av de utlösande faktorerna till oroligheterna. Bagerier är de enda ställen där folk står i kö. Jag har försökt fråga men det är svårt att få grepp om skola och utbildning. Enligt uppgifter på nätet går endast varannan unge i skola. Att tala engelska är givet för de ungdomar som har möjlighet att studera vidare. Vi har träffat några av dessa killar. Kvinnor och flickorna undviker oss, hejar eller ropar inte ”how are you?” även om de gärna tar en titt på stenkulorna i deras glasaffär!