Malawi

Dag 71 den 28 mars 2019, Chitmba Beach - Mzuzu, 135 km

Malawi är fantastiskt vackert och fruktbart men ändå ett av världens fattigaste länder. Befolkningen är ung. Nästan hälften är under 15 år. Det ställer stora krav på utbildningssystemet. Enligt Ui.se börjar nästan alla barn i skola men avhoppen är omfattande och knappt 60% av alla barn fullföljer den åttaåriga skolgången. Det som inte syns bakom siffrorna är kvaliteten i undervisningen. Det vi ser när vi cyklar är barn och unga som går till skolan på morgonen och snart hemåt igen på förmiddagen. Vi hör berättelser om stora undervisningsgrupper, om korta skoldagar. På eftermiddagen kan skolan användas av en andra omgång elever. Vi lämnar byarna vid Malawisjön och cyklar upp över en bergsrygg. Sedan ner i en dalgång och fortsätter utmed en flod uppströms mot höglandet.

Det är väldigt grönt och jorden är röd. På vägen ser vi odlingar av majs men framförallt av tobak. Tobaksbladen torkas under tak i långa låga hyddor. Malawi är det land i Afrika som odlar mest tobak. När alla jordbrukare satsar på likartade grödor ökar risker för grödan under dåliga år och att priset faller när det är goda förutsättningar. Vi ser återkommande skyltar utmed vägen om projekt för mer diversifiera odling. Efter lunch cyklar jag tillsammans med Alex i motvind in mot staden Mzuzu och lägerplatsen på en lodge. Vi är tidigt vid dagens slutmål vilket gör att vi kan ta en promenad ned till staden för att fika och handla lite snacks. Ryan byter ut mitt växelöra. När vi ska rikta den finns det en spricka i godset. Tur att jag hade med mig två extra. Redan vid sjutiden när mörkret lagt sig är många av deltagarna i sina tält. Ikväll väljer jag att sitta i trädgården utanför baren med Vikas, Balder, Tim, Tom B och Fredrick. Det sociala livet är viktigt. Samtalen lämnar cyklingen och det blir en kul stund med diskussioner kring Brexit, tobaksodling, droger, och magbesvär…

Dag 72 den 29 mars 2019, Mzuzu - Luviri school, 124 km

På morgonen uppmanas vi att ta med regnjacka. Tidigare år har det regnat och varit kyligt på toppen av stigningen före lunch. Vi har fortsatt tur med vädret. Solen värmer och vi får milslånga vyer över höglandet. Vägen följer planteringar av något som jag tror är Contura tall. Efter ett tag känns det nästan som att cykla från Orsa, upp i Finnmarken. Tall och lövskog, blågröna berg, en väg med oljegrus och vägmarkeringar, precis som i norra Dalarna. Men apor och babianer finns inte i Noppikoski och när skogsplaneringarna avtar är vi tillbaka i Afrika. Vid lunch är alla lite trötta. Tysta och sammanbitna genomför vi lunchrutiner och lämnar sedan en efter en.

På en kuperad etapp vill man helst vara ensam, välja sitt eget tempo i uppförsbackarna. Längre fram på eftermiddagen överraskas jag av de orange färgade banden som markerar infarten till lägerplatsen. Efter att jag bytte till bredare däck stämmer inte inställningen på min hastighetsmätare. Det får vara en psykologisk fördel att jag egentligen åkt längre än vad mätaren visar. Dagsetapperna rullar på några mil innan man börjar titta på mätaren. Det är givetvis häftigt att vara på ny plats, på ny kontinent. Men efter ett tag blir det lite vardag. Då börjar man istället räknar ned till lunch. Efter det är man mätt och nöjd några mil, sedan börjar man räkna ned mot mål. Att stanna för att köpa dricka eller kaffe passar bäst på andra delen av dagen. Delmål är också bra att ha. När du kommer upp för backen får du dricka. Om backen fortsätter efter krönet får du förhandla med dig själv, när belöningen ska komma. En lägerplats på skolgård. Det blir lång eftermiddag i skuggan av lastbilen. Idag finns det ingen möjlighet till att duscha eller tvätta sig med vatten från en hink. Många barn springer runt lägret. För dem är det här resande sällskapet lite som om tivoli kommer på besök.

Dag 73 den 30 mars 2019, Luviri school - Kasunga, 107 km

Vi har en lätt cykling när vi börjar på 1500 möh för att komma ned till 1100 vid dagens slutmål lodgen Kasunga Inn. Staden är en knutpunkt med många små affärer, ett sjukhus och några bensinstationer. Många affärsägare har ursprung från Indien, Pakistan eller Kina. Wolf, Brad och jag vandrar genom huvudgatan för att söka efter glass. Ingen av de större butikerna möter våra förväntningar. Vi hänvisas till en restaurang där vi kan avnjuta två härliga mjukglassar var. Under dagen har vi följt huvudvägen söderut genom ett mindre kuperat landskap. Småskaligt jordbruk med odling av majs och solrosor, rotfrukter och grönsaker. Ett fåtal kor eller getter har vi sett utmed vägen. Gräset växer ofta högt. Malawi känns lättillgängligt och attraktivt, när man väl är här. Det finns spår av hjälporganisationer. Några turister har jag dock inte sett till. Vägbanan är bra men man måste se upp för potthål i kanterna och ibland även mitt i vägbanan. Barnen ropar ”mazunga” och springer mot dig. Nästa ord är ”give me money! Så här har det varit i hela Malawia. Generellt inte i Kenya och Tanzania. Eftermiddagen i solen på Kasunga Inn är bekväm och lat. Vi har duschar, toaletter, bar, restaurang och en fin trädgård. På mätaren står det 6140 km. Vi har 33 delsträckor kvar att cykla.