Safari

Dag 57 den 14 mars 2019, vilodag

Steve som kör den stora lastbilen och som är från Arusha har ordnat med två dagars utflykt till naturreservatet vid Ngorongorokratern. Större delen av deltagarna har anmält sig Fyra Toyota Land Cruisers packas med väskor och tält för en övernattning på kraterkanten. Färden går till att börja med genom låglandet för att sedan klättra upp mot den kollapsade vulkanen 2400 m över havet. Fram till naturreservatet finns inga vilda djur, allt är betat av tamboskap och bearbetat av människan. När vi passerar in i reservatet blir skogen ogenomtränglig och grönskan som en vägg. Vi klättrar snabbt på grusväg upp till en utkikspunkt. Utsikten över kratern är bedövande. Sex hundra meter under vår utkikspunkt ligger en platt grön yta, en kraterbotten som omfattar 250 kvadratkilometer och som omsluts av den branta kraterkanten.

I det klara vädret ser vi allt på en gång! Där nere är sjön med saltvatten, vattendragen med sötvatten, trädridåer och vi kan ana djur alldeles nedanför vår utkikspunkt. Vi blir kvar en lång stund innan färden fortsätter till campingplatsen. Resan på cirka 20 mil har tagit hela eftermiddagen. Av dagen återstår bara att sätt upp tält och att äta middag som tillagas i ett kök vid campingplatsen. Kyckling och ris smakar utmärkt som avrundning på den här dagen. Balder fixar till självkostnadspris en leverans av öl och vatten från en närbelägen lodge. Det är ganska svalt och jag sover bra med undantag för ett toabesök mitt i natten. Utanför dusch och toa anläggningen står en buffel med stora horn och betar gräs. Jag har ju haft djur i mitt tidigare liv, så när jag glider in på muggen säger jag bara, tjena tjuren, här står du och mumsar. Något jag inte visste var att bufflar i Afrika har stor integritet, är väldigt måna om sitt utrymme och värnar den med stor kraft. Därför gick jag helt enkelt förbi tjuren, även när ärendet var avklarat och han verkade trots allt nöjd med att får beta vidare i lugn och ro.

Dag 58 den 15 mars 2019, vilodag

Safari. En present från min älskade Yvonne som övertalade mig att ta vara på den här chansen. Det här är Afrika! Jag hade förväntningar på att få se djur men var samtidigt lite fundersam över hur vilda de egentligen är om ett gäng Land Cruisers samtidigt kan köra genom deras område. Det är helt uppenbart att det finns en överenskommelse mellan djuren och människorna som rör sig i deras hem. Och vilket hem sedan! Ngorongorokratern är nog så nära en lustgård man kan komma på jorden. Här finns goda förutsättningar för en stor mängd och mångfald av djur. Vi åker ned i kratern vid halv sjutiden. Förarna håller kontakt via radio och tipsar varandra om var det kan vara mest intressant. Vi pekar upprört på gaseller, gnuer, bufflar, sebror, vårtsvin, hyenor, schakaler och en rad olika fåglar men föraren styr direkt mot en plats där det redan står två fordon. Alldeles vid sidan av vägen ligger en död buffel, en lejonhanne äter och tre andra ligger och jäser, antingen på rygg eller på sidan. Lejonen har koll på oss men bryr sig inte. En väljer att flytta sig från solen och lägger sig tungt på sidan i skuggan av vår bil. Den hane som ligger på rygg låter sitt vatten gå snett upp i luften. Det mesta hamnar vid sidan. Vi stannar säkert en halvtimme. Sakta flyttar sig två hannar över vägen ned mot vattnet. Hyenor och schakaler som väntar på sin tur får snällt avvakta då en av lejonhannarna är kvar och vilar vid sidan av resterna från buffeln. Vi rullar vidare med bilen och får under förmiddagen uppleva flodhästarnas frustande och smiskande med svansar för att hålla sig svala i ett vattenhål. En stark upplevelse är de två noshörningar, en hona och en hane som sakta kommer gående mot oss och som passerar vägen bara ett femtital från storögda och frenetiskt fotograferande safariturister.

Elefanter blir den fjärde av de ”Big five” vi ser under den här dagen. Stora hjordar av gnuer och sebror, båda med många nya ungar. Vi ser ett rökmoln när en grupp sebror springer undan för några lejonhonor. Lejonen har gjort en manöver där en av honorna smugit sig in bakom sebrorna och jakten blir framgångsrik. En sebra får sätta livet till. På cirka två hundra meters avstånd ser vi hur lejonhonorna delar på bytet. I den grunda salta sjön står tusentals rosa flamingos på sina långa ben. I vattenbrynet lufsar hyenor. De får skockar av fåglar att successivt flytta sig undan från jägarna. Fyllda av alla upplevelser och med en enkel lunch på campingplatsen återvänder vi till Arusha vid 17 tiden. Upp med tälten igen. Vi väljer att gå till en restaurang några hundra meter från campen. Där äter vi kyckling med bananer stekta i lokala kryddor. En bra semesterdag och vilodag från cykling.

Dag 59 den 16 mars 2019, vilodag

Fortsatt fint väder på campingplatsen Masai camp i Arusha. Vi tvättar kläder, duschar och plockar med våra prylar. En kort resa med shuttelbuss till centrum. Wolfgang köper simkort innan vi styr kosan till Sheraton hotell för frukost. Det är en alldeles underbar buffé och vi äter minst två gånger av allt som finns till buds. Brad, Wolf och jag njuter länge i skuggan på terrassen. Jag uppskattar alltid hotellfrukost men den här ligger högt på topplistan. Promenad från centrum ned mot tältplatsen. Wolfgang passar på att raka och klippa sig och på väg ut från frisören skrockar han nöjt, ”two dollars main got!” Resten av dagen till vård av cykel, packning inför den sju dagar långa cyklingen från norra Tanzania till nästa vilodag i söder vid staden Mbeye. Det blir säkert en öl också till fotbollen på tv från England under eftermiddagen. Fotboll från toppklubbar i Europa är mycket populärt. Ett vanligt klädesplagg på framförallt unga män är kopior av fotbollströjor från Manchester, Arsenal, Barcelona, Bayern m.fl.  Arusha ligger på sydsidan av bergen med en frodig grönska som omger den något ruffiga men samtidigt charmiga staden. Många turister som bestiger Kilimanjaro eller åker på Safari i Serengeti och Ngorongoro bor i eller passerar Arusha. I centrum dröjer det inte många sekunder innan försäljare av varor eller tjänster söker upp oss turister med sina erbjudanden. Stämningen är avslappnad. Det är få militärer eller poliser och synliga vapen i jämförelse med andra länder vi passerat. De nya deltagarna flyter in fint i gruppen. Joost från Amsterdam tar semester i två veckor för att cykla mellan Nairobi och Mbeye. Daan är också holländare och bor just nu i Khartoume där hans fru arbetar på ambassaden. Daan får inte jobba i Sudan då han har diplomatisk status. Nu blir några veckors cykling i Afrika mellan Nairobi och Lilongve ett bra avbrott. Två par har också anslutit i Nairobi. Det är Clint and Ekaterina från Balder i Colorado. Brett from Sydney och Kaye from Wellington. Alla fyra ska cykla med oss till Kapstaden. Alexander från Munchen är pojkvän till Tina. De cyklar tillsammans den kommande etappen till Mbeye.