Thorns

Dag 42 den 27 februari 2019, Ostrich camp - Agra Miryam, buss ca 200 km

Inplanerad bussresa. Vi följer Rift valley söderut, först är det relativt platt. En plan några mil bred yta flankerad av bergskammar. Vägen går svagt utför och vi möter en mer böljande terräng med ökad vegetation. Det är bananträd och många andra stora träd. Jorden är mer rödaktig. Många långa sträckor av vägarbeten. Det är kinesiska företag och maskiner men med lokal arbetskraft. Vägen fortsätter genom djupa dalgångar som följs av rejäla stigningar. Det är intressant att se allt som utspelar sig utanför bussfönstret men också en lång dag i bussen. Många av oss nickar till bara för att skakas om när bussen plöjer genom nästa vägarbete. Vi är framme vid lägerplatsen på en äng, lång ifrån någon by, vid halv fem tiden på eftermiddagen. Återstår att sätta upp tält och äta middag. Massor av människor utmed vägen. Ung befolkning. Medelålder ska vara så låg som 17 år! I landet satsar man på infrastruktur och på utbildning men frågan är hur ska det växlas ut i ökat välstånd. En stor majoritet av de ungdomar vi ser utmed vägen kommer, med våra mått att ha ett liv med mycket låg levnadsstandard. Andra värden i form av sociala nätverk och frihet att styra över sina liv kan jag inte säga mycket om. Med så här många människor runt omkring kan ingen vara ensam några långa stunder.   

Dag 43 den 28 februari 2019, Agra Miryam - Yabello Motel, 119 km

Förhoppningar inför dagen är inte särskilt högt ställda. Bussturen dagen innan vittnade om omfattande vägarbeten och trasiga vägar. Ack vad vi bedrog oss. Böljande cykling på en jämn asfaltsträng. Lite trafik och trevliga människor fram till etappmål med camping i trädgården till ett motell. Underbara vyer samtidigt som vegetationen åter skiftar mot torrare växtlighet. Mäktigt att se termit myrornas stackar med ”skorstenar” på flera meters höjd. Under förmiddagen cyklar jag på egen hand, andra halvan med Balder. Vi stannar i en by på toppen av en kulle. Runt bordet där vi har vår kaffe och coca-cola samlas snabbt en stor del av byns ungdomar. Det är trevligt. De äldre killarna ser till att hålla de små i schack. I lägret på eftermiddagen går ett rykte om att Mike har gått omkull i ett farthinder. Det är remsor på asfalten som ofta ligger över vägen för att varna och sänka farten exempelvis vid infart till en by. Ryktet visade sig tyvärr vara sant. Mike har ramlat, varit medvetslös ett tag, skrapat sig. Han har tagits om hand av de som kom direkt efter och så småningom av Jane. Efter besök på sjukhus är han tillbaka och sitter med vid middagen. Roligare är det med födelsedagsfirande för Ingela som fyllde 30 år. Sång och tårta. Motellet erbjuder en avskärmad altan där stora delar av deltagarna spenderar eftermiddagen. Det var svalt på morgonen men mitt på dagen temperaturer på över +30.

Dag 44 den 1 mars 2019, Yabello Motel - Bush camp, 127 km

Den här resan är en vattendelare för många deltagare. Den markerar en nystart. Brad, 58 år har pensionerat sig och köpts ut från ett företag som sysslar med återförsäkringar Andrew 58 år har omskolat sig från företagsjurist till cykelmekaniker. Han arbetar nu på MEC ett kanadensiskt företag för fritidsprodukter, tält mm. Richard 55 år har fullgjort sin domarbana och nyligen gått i pension. Vikas 48 och Balder 50 har båda sålt sina verksamheter och lever nu på tillgångar från försäljningarna. Clemant 50 år pensionerad efter 33 tjänsteår som militär. Han har sålt sitt hus och köpt en husbil. Pete 62 år har nyligen avslutat sitt arbete som klinikchef på ett sjukhus i Toronto. Loraine har pensionerat sig 56 år gammal från arbete på en bank i Montreal. Med den här bilden framför sig känns den egna pensioneringen rätt långt borta. Eftermiddagen i bush lägret är mycket varm och ganska slätstruken. Jag vill inte prata med de andra och inte göra något annat heller. Att gå undan är inte någon bra ide. Det finns ingen skugga. Cyklingen har varit helt ok. Bra vägbana, lite trafik och trevligt sällskap med Wolfgang, Fredrick och Brad. Vi stannade vid kaffeserveringar i två av de byar vi passerar. Det blir snabbt folksamling för att titta på oss udda inslag. Några ord växlas på engelska om var vi kommer ifrån och var vi är på väg. Kaffet är starkt och serveras i en liten kopp med rikligt av råsocker i botten. Det kostar 5 Birr vilket motsvarar 1,50 kr. En flaska läskedryck 6 kr. Imorgon är det sista dagen i Etiopien.  

Dag 45 den 2 mars 2019, Bush camp - Moyale, 88 km

Det är torrt i markerna. Röd sandig jord, taggiga buskar. De människor som lever här sysselsätter sig i huvudsak med boskapsskötsel, kor, getter och kameler. Hjordar av djur vallas utmed vägen. Inkomsterna är troligtvis väldigt låga. Hyddorna man bor i har inte några moderniteter. I varje mindre by finns en uppsättning informationstavlor som berättar att här har en eller fler länder, hjälporganisationer, religiösa samfund investerat i vatten, sjukvård, bostäder.

Många skyltar innehåller ord som oberoende, gemensam, kapacitetsbyggande mm men tyvärr verkar de flesta satsningarna vara övergivna eller aldrig helt färdigställda. Det är givetvis positivt och viktigt att vi hjälper varandra även om det är en otroligt svår utmaning att lyckas fullt ut med bistånd. Jag kan ändå inte låta bli att bli tveksam när hjälparbetarnas Toyota Landcruisers står på hotellparkeringar. Men som sagt jag har inte hela bilden. Sträckan är kort och det känns fint att trycka på när vi är på lägre höjd över havet. Jag är i min egen värld då jag passerar lunchbilen. De hade tydligen ropat efter mig men jag körde på och blev ifatt körd av en motorcykel först tre kilometer senare. Föraren förklarar ivrigt att jag bör vända tillbaka. Efter lunchstoppet åker vi i mindre grupper ner genom staden Moyale till gränsen. Här växlades Birr mot Schilling, checkar ut ur Etiopien och sedan in i Kenya. Det tar sin tid och solen står högt på himlen. Det är 35 grader varm, när vi åter slår upp våra tält vid ett läger för de som arbetar vid en av landets nationalparker. Dusch från en tank på taket. Helt underbart! Därefter en kort promenad tillbaka till staden. Första uppdrag är att svartväxla. Efter en del diskussioner stannar kursen vid 96 shilling för en dollar. Stadd vid kassa söker vi upp ett telefonkontor som säljer och installerar simkort. Jag köper kort, 5Gb data och betalar för hjälp med installationen. Summa summarum 1600 shilling motsvarande 16 dollar eller dryga 150 kronor. Det här bör räcka till surf och till Whatsup samtal under de två veckor vi är i Kenya. Martin hade en skorpion på huvudet. Det var en av dagens höjdpunkter. Den lilla skorpionen hade troligen krupit in i hjälmen när den låg på marken vid lunch. Sedan följde den med ovanpå det bandama som Martin bär under sin hjälm. Vid gränsen åkte hjälmen av igen och med den följde skorpionen. Bett ska inte vara dödligt men gör tydligen väldigt ont. Imorgon kollar jag extra noga i skor och hjälm och håller stängt till väskan. En annan höjdpunkt är fotboll på tv. I det muslimskt dominerade området finns en inrättning som kallas. fängelsevakternas bar. Där finns gott om alkohol. Fotbollen kompletteras med två starka öl och därefter promenad tillbaka till lägret för en riktigt god middag.