To Nairobi

Dag 51 den 8 mars 2019, Isola - Nanyuki, 72 km

En helt fantastisk dag på cykel! Stigningen började direkt och fortsatte konstant svagt upp till 18 km då backarna tilltar och håller i ända upp till dryga 30 km. Vi cyklar upp på foten av Mount Kenya. Den snöbelagda toppen är i synfältet hela dagen. Växtligheten god med stora träd grönt gräs och gröna buskar. En bit upp finns stora fält med konventionell odling av spannmål.

På toppen av stigningen stora växthus, framförallt odling av blommor. Kanske är det härifrån rosorna kommer som jag köper på Hemköp i Snättringe? Det är första gången i Afrika som jag ser mer omfattande rationell odling av spannmål. Det är stora landområden som drivs av farmare med koppling till den brittiska kolonialtiden. Vi stannar vid en restaurang och caférörelse på toppen av stigningen som är helt i engelsk stil. I trädgården njuter vi av blåbärsmilkshake och flat white coffey. Underbart att toppa morgonens vackra och krävande cykling med dessa läckerheter. Dagens cykling sker i grupper. Det är någon form av utmaning som ska genomföras. Ta bilder, samla föremål, ja du vet ungefär vad det handlar om. I lägret på eftermiddagen ska allt presenteras i kombination med udda klädsel. Det här är en del i en ritual inför passagen av ekvatorn. Wolfgang, Brad och jag väljer att lägga allt åt sidan för att istället njuta av dagen, ta en promenad, växla pengar, dricka kaffe.

Vi tog givetvis del av eftermiddagens presentation, iklädda nyinköpta saronger. De grupper som fullföljde utmaningen gjorde bra ifrån sig och det blev en kul stund tillsammans. Norra Kenya är till stor del muslimskt. När vi frågade efter öl i en by för några dagar sedan svarade mannen vi frågade. Nej vi har inte öl, det är mot vår religion men på andra sidan vägen finns en god kristen. Hos honom kan ni köpa kall och god!

Dag 52 den 9 mars 2019, Nanyuki - Sagana, 103 km

En dag genom en lustgård. Allt som sätts i jord i den här miljön kommer att växa upp och ge riklig avkastning. Mangoträd, bananträd, majs, alla sorters rotfrukter och grönsaker. De små producenterna säljer sina varor utmed vägkanten. Jag köper fem fina bananer för motsvarande 10 kronor.

Vägen är dock hårt trafikerad och ganska smal. Vi tvingas hela tiden ut utanför vägbanan när mötande fordon kör om varandra. I en utförsbacke lämnar Wolfang vägen, kör på en cementsträng, vinglar till och ramlar ut över körbanan. Brad och jag som kommer strax efter får undan Wolf och hans cykel från vägen. Det är några minuters orolig väntan innan vi förstår att det gått relativt bra. Inget verkar brutet. Skrapsåren är måttliga med tanke på fart och underlag. Ett litet felbeslut och så var olyckan framme. Via mobiltelefonen får vi kontakt med Tallis som är på plats med Land Cruisern inom en halvtimme. De tar med sig Wolfgang och cykel till lägret. Jane tittar till honom.Vi hjälper till med hans tält men vid det laget är Wolfgang, stärkt av två öl, åter i gott slag. Shiiit! Under eftermiddagen surfar jag på plantager och kolonisation i Östafrika. Tillsammans med en lokal cyklist som följer gruppen in mot Nairobi diskuterar vi den delen av Kenyas historia. England, Tyskland och Frankrike delade i god imperialistisk anda upp området mellan sig i slutet av 1800 talet. Området hade visats sig vara användbart och europeiska investeringar uppmuntrades och skyddades. Plantageägare och farmare lockades att etablera sig. Givetvis sker det på bekostnad av de människor som levde i området. De förvisas till andra regioner, ofta i konflikt med stammar som redan fanns på dessa marker. Plantageägare, farmare från Europa gavs långa arrendekontrakt, skatteavdrag och andra förmåner för att de skulle satsa på Östafrika. Efter första världskriget erbjöds soldater som tjänat den brittiska armen goda villkor för att etablera sig i Kenya. Trots det förblev den vita befolkningen liten. Det visade sig krävas stora investeringar för att lyckas. Exempel på den här historien såg vi igår när vi cyklade upp på höglandet vid foten av Mount Kenya. Successivt växte motståndet från majoritetsbefolkningen och samtidigt minskade intresset i Europa för att behålla kolonialmakten. På 1960 talet blev Kenya självständigt. Många av de europiska bosättarna lämnade landet. En stor del av de landområden som lämnades delades nu till landets nya elit. Vi ser tydliga spår av brittisk kultur t.ex. i administration. Språket utmed vägar och på skyltar. Hur byggnader och vägar är formade. Våra läger bär tydliga spår. Engelska är ett språk som alla Kenyaner verkar vara bekanta med.

Dag 53 den 10 mars 2019, Sagana - Nairobi, 63 på cykel och 40 i buss.

Cykling genom rullande landskap. Försäljning av växter, blommor, grönsaker och frukt utmed vägen. Befolkningen tätnar ju mer vi närmar oss Nairobi. Även trafiken är intensiv trots att det är söndagsmorgon. Vi försöker hålla undan men vägrenen är fylld med cementremsor var tionde meter. Vi studsar över om vi ser mötande trafik och samtidigt hör bilar och lastbilar komma bakifrån. ”It´s weight before way” som gäller. Jag försöker balansera på vita linjen men ger upp och cyklar stora delar på jordsträngen utanför vägrenen. Etappen idag är avkortad. Efter bara 63 km väntar en buss och en lastbil för att transportera oss in mot och genom Nairobi till en camp i stadens södra utkant. Wildebeest Eco Camp är en toppanläggning med fina duschar, restaurang och pool.

Snabbt upp med tält och sedan iväg med taxi till ett köpcenter inne i centrum. Wolfgang köper sovsäck och ny tröja att cykla i. Jag inhandlar en t-shirt och därefter går vi över till väsentligheter som glass, kaffe och muffins. En kort taxiresa senare är vi på en av stadens bättre restauranger, Carnivore. Martin har bott i Nairobi under några år och han är vår guide. Soppa och sedan serveras grillat kött omväxlande från struts, krokodil, gris, nöt, kyckling. När vi inte orkar mer återstår bara efterrätt och taxiresa tillbaka till camp som ligger i Karen distriktet. Imorgon siktar vi på att besöka Karen Blixen huset.

Dag 54 den 11 mars 2019, vilodag

Nairobi är en stor stad. Wildebeest Eco Camp en avskild lustgård tio kilometer söder om stadens centrum. Stadsdelen är uppkallat efter den danska författarinnan som levde här i början av förra århundradet. Vi tar en taxi till huset där hon bodde men när vi kör upp på parkeringen har intresset för museet avtagit. Vi styr istället kosan till Karen restaurang och cafe´ någon kilometer längre ned utmed vägen. Nästa stopp blir Karen köpcenter. En nybyggd öppen byggnad med liknade stil som i USA. Mycket noggranna säkerhetsarrangemang. Taxin undersökts, alla passagerare uppmanades att gå ur innan vi kan köra in på parkeringen. Kontroll även vid ingången till själva köpcentret. Rundturen avslutas med besök på postkontoret för att köpa frimärken. Vi återvänder lagom till Ryan öppnade cykelverkstaden. Jag hade gjort upp om hjälp att byta bakhjul. Det slutade med byte av vevlager, kassett, kedja, klinga fram samt justeringar av växelöra och bromsar. Alla reservdelar har jag tagit med hemifrån. En komplett ”makeover”. Frågan är om jag skulle behöva något liknade. Idag ficka jag frågan av Steve som återvänt till touren och sedan av Veronica om jag varit och klippt mig. Svaret är att jag inte använt en kam på två månader och håret var nytvättat, igår.