Botswana

Dag 94 den 20 april 2019, Maun - Bush camp, 157 km

Det är väldigt torrt, massor av vassa törnen vid dagens lägerplats. Vägen hit kantad av gulnat gräs, gröna men torra träd och buskar som betas av getter, kor, åsnor och en även hästar. Djuren går lösa. Trafiken är gles men den håller hög hastighet. Bara idag såg vi påkörd get och häst. De som flög över Okavangodeltat berättar att det är relativt lite vatten i området trots att vi är i slutet av regnperioden. Det blir problem för djuren som nu får långt till betesområden med tillgång till vatten och det blir ett högre tryck på områden i själva deltat. På vår resa genom inre delen av Östafrika har lokalbefolkningen oroat sig för bristen på nederbörd. Samtidigt har områden längre söderut i Mocambique och södra Malawi drabbats av häftigt oväder och översvämningar.

Mitt tält står under en enorm, kanske tusen år gammal baubabträd. Vi försöker klättra upp i det kanske tjugo meter höga trädet för att kunna se ut över de platta omgivningarna. Trädets fibrer är inte alls lika starka som hos träd hemma. När jag drar mig upp brakar en tjock gren och faller ned över Wolfgangs tält. Main got, was is! Main tent! Ropande han högt samtidigt som jag klamrade mig fast för att återfå balans. Slut på den här leken. Lyckligtvis håller tältet för det oväntade besöket. Tidigt kväll, tyst i lägret redan vid åttatiden.

Dag 95 den 21 april 2019, Bush camp - Ghanxi, 143 km

En dramatisk avslutning på en dag som för övrigt mestadels är en transport. Mil efter mil genom en korridor av låga torra träd och buskar. Taggar tilltar, gröna blad minskar i omfång. Torrt så det knastrar. Därför kommer ovädret oväntat. Åska och blixtar från olika håll. Blixtar lyser upp lägret som en blinkande gatlykta. Jag retirerade snabbt till tältet. Regnet knastrar hårt mot tältduken men jag är nöjd med placeringen i en lätt sluttning under ett träd. Med tältpinnar som sitter stadigt, tältets låga profil och en väl spänd tältduk rinner allt vatten undan. Så här långt har vi klarat oss relativt väl från oväder. I natt och imorgon får vi kvitto på om grejorna håller måttet. Några deltagare ordnar rum på den lodgen där vi andra campar. Den här möjligheten finns när det inte är rena bushcamps. Den extra kostnaden får man bära själv. Det gäller givetvis även mat. Det bubblar lite av missnöje kring den kock som tog över ansvaret från Nairobi. Nu är det mer burkmat och halvfabrikat. Jag kan inte säga att maten är dålig, man blir mätt men det är lite grått och smaklöst. Det går så att säga åt en hel del ketchup. Frukostgröten har jag lämnat åt sidan för länge sedan. Frukost är kaffe, musli, pulvermjölk och banan. Lunchen efter några timmar på cykeln är dagens kulinariska höjdpunkt. Där gör jag två dubbelmackor med ost, kött, tomat, saltgurka och avrundar med två muggar fruktsallad, inte mer! Frukten är tyvärr ransonerad.

Dag 96 den 22 april 2019, Ghanxi - Buitenpos, 208 km

Tidig start för att ta sig an den längsta etappen på tour d´Afrique. Det börjar med tre kilometer på en sandig och stenig väg ut från lodgen ut till stora vägen. Många leder sina cyklar. Vi som har breda däck har bättre grepp i den våta sanden. Väl ute på vägen bildar vi en grupp. Det är Balder, Fredriq, Steve, Brad och jag. Den långa distansen och en väderprognos som lovar sidvind och motvind. Då är det bra att samarbeta. När vi passerar de andra deltagarna är det några som följer med på tåget. Vid lunch, klockan 9.30, är det endast Clemant, Andrew och Scott som är före oss. De brukar vara först och de gillar inte att åka grupp. Vi turas vi om att ligga först och ta det mesta av vindmotståndet. Ligger man bakom är det viktigt att vara nära och så mycket som möjligt dra nytta av det jobb som förste åkaren gör. Fem kilometer längst fram sedan femton kilometer på rulle. Brad blir trött och bäddades in i gruppen för att få så mycket skydd från vinden som möjligt. Trots två punkteringar, där hela gruppen stannar för att hjälpas åt, är vi framme vid gränsen till Namibia vid tretiden på eftermiddagen. Tunga skyar hängde över East Camp Lodge när vi sätter upp våra tält. Lagom till middagen vid sextiden drar oväder in. Precis som igår regnar och blåste det kraftigt under en timme för att sedan vara över. I fjärran kan vi följa blixtarna i sydost över Kalahariöknen. Den väg vi cyklat idag kallas Trans Kalahari Highway. Vi passerar ökenområdets norra gräns. Terrängen fortsatt fylld av låga träd och buskar. I anslutning till lodgen en affär och restaurang fylld med godsaker. Där ordnar vi med simkort till telefonerna, bankomat och tar en öl i restaurangen.

Idag små djur. En dyngbagge puttar sin fångst över vägen. Hör ska läggas ägg som sedan kan äta av bullen.