Pool

Dag 91 den 17 april 2019, Nata - Bush camp, 188 km 

Spänd stämning vid frukost. Nu väntar en lång etapp. Från Napa Camp till en lägerplats i bushen rakt västerut mot Maun. En mycket flack terräng genom ett torrt landskap dominerat av gräs och busk. Boskap och vilda djur tuktar träden till buskar samtidigt som löven på vissa träd börjar gulna. Södra halvklotet går mot vinter. Idag känns det ända avlägset. Solen skiner stark, tunna moln på himlen. Det är mer än trettio grader varm. Vi har en lätt medvind. Jag cyklar med Brad. Det går fort. Långa sträckor över 30 kilometer i timme och det trots att vägen emellanåt är ganska dålig. Det är gott om potthål, beläggning av grovt oljegrus. Wolf åker lastbil. Han har fortsatt problem med urinvägarna. I lägret på eftermiddagen är alla som cyklar hela distansen tacksamma för den positiva vinden. Med motvind i den här värmen hade det varit en helt annan sak. Efter middagen i skymningen kommer två elefanthannar fram ur buskarna. Vi blockerar troligen deras stig och nu står de med fladdrande öron och tittar på tälten och på människor som samlas nära lastbilen. Vi tittar fascinerat på de mäktiga kropparna, de stora vinkande öronen bara ett hundra meter bort. Tallis ropar till sig de som står längst bort från lastbilen. Öronen försvinner i bushen Några av oss går ut på vägen och i månljuset ser vi  hur de båda elefanthannarna, en efter en, sakta går över och försvinner. En bra avslutning på den här onsdagen. 

Dag 92 den 18 april 2019, Bush camp - Maun, 134 km
Wolf i lastbilen under natten, Jane har satt dränering, idag har han undersökts och behandlats på sjukhus i Maun. Diagnos inflammerad prostata. Åtgärd medicinering. Förhållningsorder ingen cykling, ingen öl på minst tre dagar. Det senare är svårast för Wolf att smälta. Brad och jag tar hand om tält och väska. Vi är sist ut ur lägret. Etappen fortsätter västerut i korridoren av buskar. Det är platt, platt, torrt, torrt, folktomt i tio mil innan småbrukare med små grupper av kor och åsnor åter betar det gulnade gräset.

Vi befinner oss fortfarande på ca 900 m över havsnivå. Efter klockan nio står solen högt och det är mer än 30 grader varm. Fartvinden och sidvinden torkar huden. Vi märker inte hur mycket man svettas. Två liter vatten före lunch, en liter till mackan och fruktsalladen, två liter till de sista kilometerna av dagens 134 till Maun. Två halvliter coca cola på bensinstation och ändå törstiga när vi kommer fram. Tälten sätts upp bakom Sedia Riverside Hotel. Vi är strax söder om Okovango deltat. Till deltat kommer djur under torrperioder och vid regn rör de sig ut i  enorma omgivande savann- och bush områden. Här finns fler stora nationalparker och game parks. Jag har en tältplats i skuggan av träd. Eftermiddagen ägnas åt att tvätta upp kläder men också några dopp i poolen och en hel del barhäng. Det är ett fint hotell med bra restaurang. Dagen före och under vilodag ordnar vi med mat på egen hand. Nu betalar vi med Pula. Praktiskt nog är en Pula lika mycket värd som en svenska krona. Här kostar en magnum glass 25 och en öl lika mycket. 

Dag 93 den 19 april 2019, vilodag  
Vädergudar är på vår sida. Åter en strålande fin dag med sol och värme. Lite plock med liggunderlag som pyser, med cykel vars kedja och drivlina behöver torkas smörjas och torkas av igen. Olja ska det bara vara mellan kedjans rörliga delar. Annars samlar det onödig sand och smuts. Däcken kontrolleras kontinuerligt. Inte ovanligt med taggar från törnen. Kör inte genom elefantskit! Elefanter äter av acaciaträden som har långa vassa taggar och dessa följer med ut. Wolfgang är lite bättre. Brad, Ingela, Wolf och jag tar en taxi in till ett köpcenter i Maun. Det är påskhelg. Fler av affärerna är stängda. Lunch på Wimpys låter kanske inte så exotiskt men det är luftkonditionerat, här fanns glass, cola och hamburgaren är god. Allt en cyklist genom Afrika kan önska. Fler dopp i den fina poolen på eftermiddagen. Gruppen cyklister utökas med ytterligare en deltagare. Andje från Toronto. Det medför vissa komplikationer i gruppen. Hon är nämligen före detta flickvän till en person som har en ny vän på den här resan. Det rör sig bland de yngre deltagarna. Vänskap växer till olika relationer som sedan ska hanteras i en stor grupp människor, toppat med campingliv och en hel del cykling. Höjdpunkten för några av deltagarna är en flygtur över Okovango deltat. Ett tjugotal deltagare väljer att lägga till den här aktiviteten. Campingen ligger nära flygplatsen där mindre propellerplan lyfter med jämna mellanrum. Det är säkert en häftig upplevelse. Varför väljer jag att avstå? Ett, det kostar en extra slant, 150 USD. Två, vi har gjort biltur, game drive i Ngogrokratern och båttur på Chomofloden. Det är fint. Du ser massor av djur på en kort tid. Men djuren är vana, nästan tama inför bilar och båtar. Att nu göra en fly drive över djuren i Okovango blir lite för mycket för mig. Jag är istället helt nöjd och uppfylld av de elefanter vi såg vid lägret ute i bushen och giraffen som passerade när vi cyklade genom Botswana.