Elephant

Dag 88 den 14 april 2019, Livingstone - Kasane, 81 km

En dag med mer än vad jag förväntade mig. En kort cykling västerut utmed Zambesifloden till en färja som för oss över till land nummer nio. Ingen visumhantering bara en stämpel i passet vid infart till Botswana. Vi är tidigt vid Thebe River lodge. När tälten är på plats får vi skjuts i öppna jeepar till en flodbåt. Dags för flodbåtssafari i nationalparken Chobi river. Med båten kommer vi nära krokodil, bushbock, kuduantilop, vattenantilop, impalaantilop, springbock, bufflar, elefanter, flodhästar och en stor mängd fågel. Vi är långt ifrån ensamma. En rad flodbåtar från olika lodger, hotell och safariarrangörer seglade i rad runt en ö i floden. Fyra timmars naturupplevelse kryddade av en fantastisk solnedgång.

Middag är efterlängtad och god. Pasta, köttfärssås och grönsallad. Idag även en majskolv. En jätteportion följdes upp med öl på den pub som hör till lodgen. Bra start på den här etappen. Jag cyklade på morgonen med Alain och Sylvie, Sams föräldrar från Montreal. Ett par i femtioårsåldern. Roligt att lära känna och att kunna bidra med lite erfarenheter om trafik och andra förhållanden kring touren under cyklingen mot färjan. Ett annat nytt par är Rochelle och Jeff. De är från Vancouver och vi bekantade oss lite när vi satte upp tälten bredvid varandra. Alla fyra är väl rustade och kommer säkert också få mycket nöje av cyklingen framöver.  

Dag 89 den 15 april 2019, Kasane -Road camp

När vi stannar för att köpa dricka och glass berättade en kvinna att hon sett oss på vägen. Hon bor
trakten och undrar hur vi vågar cykla på den här vägen. Jag skulle aldrig göra det, sa hon med
eftertryck! Igår såg man en grupp av åtta lejon utmed vägen. Ja, vi var varnade och uppmanade
att inte närma oss de djur vi eventuellt skulle möta utmed vägen. Att vi ska cykla i grupper. Väl på
cykeln känns det något upphaussat. Vi ser en elefanthona med sin unge majestätiskt passera över
vägen på morgonen, en giraff går över vägen bakom oss. Vi hörde den och ser hur den seglade ned
för slänten och ut i terrängen. Vi ser några stenbockar, babianer och på eftermiddagen en bra blick på
en elefanthanne, ca två hundra meter in på en öppen yta.

Mitt på dagen med trafik och stark sol finns ingen anledning för de vilda djuren att vara utmed vägen. Vi cyklar i 25 km i timmen. Även om vi spanar in i bushen är sannolikheten liten att vi hinner se något. Störst chans är när djuren passerar över vägen och finns i den nedklippta cirka 30m breda öppna ytan som finns på båda sidor vägen. Lägrer i bushen efter 171 kilometer med ”honesty bar” arrangörerna ordnade öl och läsk i en kylväska. När vi tog något ur kylväskan la vi pengar i en låda. Uppskattat och stämningen var hög inför informationsmötet strax innan middag. Romys födelsedag uppmärksammades med sång av församlingen och därefter tal av födelsedagsbarnet. Köttstuvning med ris och grekisk sallad i solnedgången satte punkt för ytterligare en bra dag. Det är fantastiskt att en måndagsmorgon, istället för att cykla in mot Stockholm vara på en väg i Botswana med nya miljöer, dofter, ljud. En väg som jag troligen bara kommer att se en gång i mitt liv. Solen skiner det är svensk högsommarvärme och jag kan dela upplevelsen med alla nya kompisar på turen och via nätet även med de kära där hemma och du som följer oss på sociala medier. Tack!

Dag 90  den 16 april 2019, Road camp - Nata, 143 km

Botswana är ett stort land med en relativt liten befolkning. 2,2 miljoner där de flesta bor i och kring
städerna. Den väg vi cyklar kallas Elefanth Highway och ja vi såg elefant idag också. En före lunch och två hannar på ca 200 m avstånd på eftermiddagen. De är mycket imponerande med sina stora betar och väldiga vinkande öron.Vi stannar väl medvetna om att snabbt kunna sticka om de börjar röra sig mot oss. Nästan inte en människa utanför fordon på vägen till staden Nata. Terrängen är väldigt flack och fylld av en nedbetad två meter hög lövskog. Wolf har punktering på morgonen och vi får sällskap av Jane som cyklade sist. En andra punktering tar luften ur Wolf. Han är tyst och stingslig. Innan ,lunch kommer det fram att han har ont. Jane menar att den troligen är urinvägsinfektion. Det blir lastbilen till lägret, antibiotika och ett rum på lodgen. Några av de nya deltagarna väljer också att avbryta vid lunch. Det tar på att cykla långa sträckor, flera dagar efter varandra. Då är det klokt att spara på krafter, på bakdelar. Det återstår mer än tjugo sträckor till Kapstaden. Kvällen avslutas med fotboll på Tv:n i baren.