Lodge

Dag 82 den 8 april 2019, Lusaka - Soccer Field camp, 157 km

En intressant start med cykling in genom och ut ur centrala Lusaka. Måndagsmorgon med tät trafik. Vi cyklar på en av infarterna, kan liknas med Huddingevägen. Dubbla filer med en hyfsad vägren. Problemen är de många minibussarna som på egen hand erbjuder lokala transporter. Minibussarna stannar vid vägkanten där någon vill på eller av. De svänger in snävt och stannar med halva bilen ute i vägbanan. För oss som cyklar innebär det häftiga inbromsningar och riskabla omkörningar. För övrigt var det bara roligt att smidigt rulla att förbi köerna, att se de centrala delarna av och verkligen få en bild av Zambias huvudstad.

Jag och Wolf missade en avfart efter ca 80 km. En privatbil stoppade oss efter några kilometer och förklarade att vi var på fel väg. När vi rullade tillbaka mötte vi Tallis som också letade efter oss. På rätt spår vid lunchbilen passade jag på att tacka honom. Bara ni är säkra är jag nöjd, blev det korthuggna svaret. Helt nöjd var han inte då han egentligen ska vara längst fram och markera vägen till camp. Nu gjorde den stora lastbilen det jobbet vilket sinkar deras resa till lägerplatsen. Cykling i relativt flack terräng på knaggliga asfaltvägar avslutades i regn. En front mötte oss med några kilometer kvar. Wolf och jag stannade under ett träd tills det värsta var över. Lägerplatsen på en fotbollsplan vid en skola. Andra kvällen där vi tältade i regn. Den första var i Etiopien ovanför ravinen till Blå Nilen. Vad är det som kryper över mina ben? Jag ligger i tältet och skriver. Det är mörkt, det är något i tältet! Jag är i Afrika, skorpion eller spindel? Var är pannlampan, ska jag ut? Det är en padda, lika uppskrämd av det starka ljuset som jag var alldeles innan. Ut med den och igen med blixtlåset på mashtältet. Nu får det vara stängt.

Dag 83 den 9 april 2019, Soccer Field camp - Ruzu Chalets, 181 km

Det sociala livet i gruppen har satt sig. Det är fortfarande helt möjligt att sätta sig i olika gruppering eller bredvid vem som helst vid frukost eller middag. På vägen väljer många att till största del cykla på egen hand. Vi har följande ensamseglare. Det är Romy, Scott, Peter, Clemant, Tim, Richard, Loraine, Ekatarina, Steve och båda Tom. Paren håller givetvis samman. Två par som matchar väl är Nya Zeeländarna Kate, Brett och Phil, Veronica. Andra som ofta cyklar i grupp är Balder och Fredrick, Paul och Fiona, Vikas och Ingela, Fritz och Karl även kallade ”Wild Cats”, Brad Wofgang och jag går nu under beteckningen ”Wolfpack” Jerome och Ashley håller gärna samman med Alex, Lucy och Nick. De tre senare är just nu ute på en egen tredagarsutflykt och kommer att ansluta i Livingstone.

En lång dag, nio timmar varav sju på cykeln. Enligt min mätare har jag cyklat mer än 300 timmar sedan starten den 17 januari. Den säger också att jag då gjort av med etthundrafemtiotusen kalorier. Det verkar som om mätaren beräknar kaloriåtgång genom att multiplicera kilometerantalet med tjugo. Några kilo har jag nog gått ned men tillgången på godsaker ökar ju längre söderut i Afrika vi kommer. I Sudan, utan öl, tappade jag några... Lägerplats på en lodge kallad Ruze Chalets. Lätt regn på kvällen.  

Dag 84 den 10 april 2019, Ruze Chalets - Livingstone, 151 km

Fortsatt smidig cykling på bra vägar genom högland. Vi följer järnvägen från Lusaka mot Livingston. Byar och städer presenteras vid infarterna. "Här bygger vi välfärden på majs och biff." "Här är gruvorna vår framtid". Innan Livingstone får vi reda på att det är Zambias huvudstad för turism. Kilometerna rinner snabbt förbi i en flack, lätt rullande terräng ned mot Zambesifloden.

Nu väntar tre vilodagar. Vi tältar vid flodens strand. En fin anläggning med bra restaurang och stort utbud av aktiviteter i området. Kanot, flottfärd, bungy jump mm lockar många av deltagarna. Jag valde att följa med på kvällsutflykt i solnedgången med båt upp i floden utmed nationalparken. En sömnig krokodil och en törstig elefant var höjdpunkter vid sidan av öppen bar, god mat och hög stämning. Det blev ganska blött och surrigt innan jag kom ner i tältet.

Dag 85 den 11 april 2019.

På morgonen regnar det ordentligt. Jag placerar ofta mitt tält lite högt, gärna i lätt lutning. Där sover jag bäst och där är det mindre risk för regn att tränga in under tältet. Utan regn spelar det mindre roll var man placerar tältet. Idag är många tält översvämmade.

Frukostbuffé på lodgen passar oss bra och länge, både för gott utbud och plats under tak. Här i Livingstone kommer Mike och Bob återvända efter att skador läkt. Ytterligare åtta nya deltagare ansluter. Det är Jeff och Rochelle från Canada. Elaine är Peters sambo, Sam som är assisterande tourledare, får med sig sina föräldrar Sylvie och Alaine. Även tourledaren Tallis flickvän Melissa från USA kommer in. Sedan har vi ytterligare en kanadensare, Lisa från Ottawa och slutligen Eduardo från Brasilien. Det är en dag av återhämtning, tvätta kläder, en tur på cykel i regn till Livingstone centrum och till gränsen för att se Victoriafallen från Zambia sidan. Imorgon tar vi oss över till Zimbabwe för att få en ännu bättre bild.

Ren magi!