fredag 3 maj 2019

Namibia



Dag 105 den 1 maj 2019, Sesriem - Betta, 137 km
När en ny cyklist rullar in till lägret applåderar och hejas det bland de som redan är på plats. Det här mottagandet har vi inte haft sedan de tuffa etapperna i Sudan och på toppen av ravinen till Blå Nilen i Etiopien. På förhand utmålades dagens sträcka som en av de svårare. En handfull deltagare valde därför att avstå, några startar vid lunch andra väljer att avsluta under dagen. Wolf känner sig hängig och åker med lunchbilen. Av de 51 cyklisterna fullföljer bara ett tjugotal. En handfull faller omkull i det lösa sandiga underlaget. Fiona tog en rejäl stöt och fick rejäla skrapsår i ansiktet. Hon kommer inte att cykla de närmaste dagarna. De cyklister som fortfarande är ute när det blir mörkt plockas upp och skjutsas till lägret. Bland dem finns Vikas som inte är glad då han därmed missade att cykla EFI, Every Fabulous Mile. All cykling som arrangören lägger upp för turen genom Afrika. Svårigheterna idag har handlat om dåliga grusvägar och den starta värmen.


Långa sträckor av de inledande tio milen är väldigt tunga och långsamma. Jag cyklar med Brad och Wolf men vid lunch väljer jag att åka vidare på egen hand. Klockan är då halv två. Det har tagit sex timmar att cykla 75 km. I den här takten klarar vi inte att komma till lägret före solnedgång. Jag försöker gå lite snabbare men det grova lösa underlaget och tvättbrädor håller ändå ner farten. Omgivningarna är betagande hela dagen men efter några timmar med ständigt fokus på vägen blir de mer som en fondvägg. Till slut ser du den inte. Den bara är där. Vi cyklar genom en nationalpark där många av deltagarna ser sebror, oryx och steinbock. Efter 105 km förbättras vägen. Det går att åka snabbare. Partier med lös sand bromsar men med generellt bättre väg och med en skön medvind når jag lägerplatsen vid Betta halv fem. Land Cruisern kör upp och ned utmed vägen. Jag får en Fanta och vid ett andra stopp fylls vattenflaskorna. Tolv liter vatten/sportdryck under dagen. Härligt med dusch, bra tältplats och några kalla öl i restaurang innan middag och möte ”rider meeting”


Dag 106 den 2 maj 2019, Betta - Konkiep camp, 153 km
En ny fantastisk dag i öknen. Klarblå himmel, vägen kantad av eroderade berg, i sänkor enstaka träd som letar efter grundvatten långt mer i marken, sten, grus och sand. Ögonen vandrar från bergsrygg till ökenbotten med miltals av öppet landskap. Namibia är ett stort land med relativt liten befolkning. Namnet Namibia betyder torrt land. Vi kommer att cykla 132 mil från nordöstra delen av landet till sydväst och gränsen till Sydafrika. Att det är ett land med stort behov av regn är helt klart. Inledande 25 km på dagens etapp är tuff med lös sand och stenig grusväg. Gruppen cyklister lite stukad. Bilarna fulla på morgonen med de som avstår helt och de som vill åka halva sträckan. Ytterligare några väljer att ge upp på vägen fram mot lunch vid 79 km. Vikas som missade sin EFI igår väljer idag lastbilen.


Vi är sju kvar, Clemant, Andrew, Scott, Pete, Paul, Fredrick och jag. De senaste dagarna har alla sju visat tydligt att man vill klara EFI. Koll på klockan, kortare lunchstopp, lämna de som man vanligtvis cyklar tillsammans med, räkna in tid för eventuell punktering. Allt för att vara säker på att nå till läger innan det blir mörkt. Nio dagars cykling återstår av det stora äventyret. En titt på mätaren säger att vi cyklat 962 mil sedan starten i Kairo. Det återstår 132. Idag cyklar jag med Wolf till lunch. Där lämnar Brad och jag honom för att hålla ett högre tempo. Underlaget på grusvägen är avsevärt bättre på eftermiddagen. Medvind och en lätt profil underlättar också. Myndigheterna i Namibia tillåter bara övernattning på campingplatser eller vid lodger. Det är praktiskt för oss och det skyddar landskap och djur. Längre norrut i Afrika var nedskräpning omfattande, så är det inte här.


Dag 107 den 3 maj 2019, Konkiep Lapa - Seeheim, 127 km
Seeheim hotel vid Fish river och järnvägen mellan Ketmanshoop och Luderitz. Floden är torrlagd järnvägen övergiven, hotellet nyligen drabbad av brand. Landskapet snustorrt och kargt. Hotellet är väl inte på topp men funkar! Otroligt nog! Hotellet byggdes i början av 1900 talet under den tyska kolonialtiden. Järnvägen tjänade resande till och från södra Afrika men framförallt traktens diamantgruvor och lokalt jordbruk. Vi tältar på gårdsplanen tillsammans med en grupp så kallade ”overlanders” Det är en grupp ungdomar som åker genom Afrika i lastbil med stora fönster, den här gruppen mellan Kapstaden och Victoria Falls. På vägen söker de upp intressanta platser och djurupplevelser. Dagens cykling är lätt jämförd med tidigare dagar. Trettio kilometer på bra grusväg, resterande tio mil på asfalt. Hela gruppen i god tid för att sätta tält och dricka något kallt innan middag. Ett bad i poolen är utmärkt behandling för musklerna. Alla mil, alla nätter i tält och bad i alla tillgängliga vatten känns ok för mig.


3 kommentarer:

  1. Härligt Mats! Bara att kämpa sista dagarna!

    SvaraRadera
  2. Hej Mats,
    12 liter - säger en hel del!
    Otroligt vad du tar dig igenom👏👏👏
    Hälsningar Britta

    SvaraRadera
  3. Fantastisk Mats. Nu är det mindre än en vecka kvar. Men du ska väl bara vända där nere?? Hoppas det är nerför sista veckan så att du inte är helt slutkörd när du ska träffa Yvonne. Ska bli roligt att höra dig berätta om resan så småningom. Man blir ju inspirerad till äventyr, kanske ska man gå i pension och ägna resten av livet till äventyr. Ta det nu lugnt de sista dagarna, och välkommen hem inom kort.

    SvaraRadera