Luxor

Dag 6 den 22 januari 2019, Polic station camp - Luxor, 145 km 

Kallt på morgonen i öknen. Sömnen har inte varit särskilt god för någon i gruppen. Trots öronpluggar har jag vaknat minst tio gånger. Skrikande bromsande från lastbilar och sedan rejäla puffar när de väl släppte pedalen. Skällande hundar, samtal och rop mellan poliser på kontrollplatsen. Vid sidan av de ordinarie konstaplarna har vi uppbackning av ytterligare två polisfordon (en armerade den här dagen) och så brandbilen förstås. Det är fint att istället höra zippande dragkedjor och förstå att det är dags för en ny dag i sadeln. Idag samlas gruppen inför avfärd men sprids ganska snabbt ut på den ca 11 mil långa sträckan ned mot Nildalen. Successivt ökar växtligheten utmed vägen från i princip ingenting till en prunkande trädgård.

Luxor är mycket mindre än Kairo, en halv miljon människor istället för mer än tio, men känslan i kvarteren ovanför strandpromenaden och i de kvarter där lokalbefolkningen lever är densamma. Jag vet inte hur det beskrivas men om man tänker sig Sydeuropa, så är det här ett antal snäpp rörigare. Myllrande trafik, större skillnader mellan bra och väldigt svaga levnadsvillkor, mycket mer sand, sand som hela tiden är i rörelse, och framförallt skräp överallt. Som stålkulor i den här glasaffären är vi måltavlor för all form av guidning och gatuförsäljning. Jag föredrar att rulla genom staden på min cykel. Då hinner jag se mer och försäljarna hinner inte med. Att åka hästkärra utmed strandvägen till floden är tydligen inkluderat i alla researrangemang. Hästarna däremot verkar inte dra nytta av den här businessen. Om de hade något att säga till om borde de åtminstone få mat så att revbenen inte står ut som spjäll! Imorgon har vi vilodag med sightseeing utan hästskjuts. 

Dag 7 Vilodag den 23 januari i Luxor.
Den här staden välkomnar till storhetstider som lämnat fantastiska spår. Det är givetvis intressant för en turist på besök. Platsen vid Nilen omgiven av både mangoplanteringar och öken. Här har kulturer lämnat spår ända sedan 3000 f.kr. Staden kallades Thebe under höjdpunkten ca 2000 f.kr. En kulturell och politisk centralort för kungariken vid övre Nilen som lämnat några av världens mest omfattande och tillgängliga byggnadsverk för oss att ta del av. Gravkammare i Konungarnas dal och tempel på Nilens västra strand ingår i den bussrundtur som anordnades av den egyptiska reseagenten, mister Mockles. Han följer oss på väg genom Egypten och bistår arrangörerna med lokala praktiska arrangemang, som den här. Båttur över Nilen tillbaka till centrum på flodens Östra sida. Gemensam lunch och sedan tid att packa den väska som ska resa med den stora lastbilen, ladda batterier, se över cykel inför morgondagens cykling. Vid hotellet har ungefär halva gruppen valt att köpa till rum, vi andra tältar i en liten fin trädgården omgiven av murar från en av stadens moskéer.

Police

Dag 5 måndag den 21 januari 2019, Safaga -Police station camp, 145 km 

Nu lämnar vi havet bakom oss och rullar sakta upp mot den bergskam som vi tidigare bara sett på avstånd. En försiktig stigning på ca 1000 höjdmeter fram till ca 40 km. Även om vi startar vid olika tid är Balder, Clement och Steve från Montreal tillsammans med mig samtidigt framme vid lunch bilen. Eftermiddagen åker vi tillsammans vilket är smidigt i sidvind och motvind. Dagens sträcka på fina vägar med en bred vägren. Även idag med poliseskort. Arrangörerna påminner återkommande om att vi ska hålla undan och inte lita på att bilar och lastbilar visar hänsyn till oss cyklister. Det är inte ovanligt att personbilar kör om på insidan när lastbilar går ut i mötande fil för att ge oss plats. Ytterligare ord från Tallis. Föreställ dig en mörk röst med stark sydafrikansk accent.

-In Africa you don´t mind about who´s gonna give way, you just stay out of way!

Campingplats vid polis kontroll mitt ute i ingenting. Det här är första riktiga testet. Jag provar dusch från två vattenflaskor. Även spaden till toahålet kommer till användning innan tältet monteras upp vid sidan av vägen bakom en hög med cementrör. Dagens grannar är Clemant och Andrew. Vi är tidiga in och väljer hyfsade platser… En av dagens höjdpunkter är grönsakssoppa som serveras vid ankomst. Soppan är rejält salt och landar väl. För egen del är magen inte i toppskick. Utan att gå in på detaljer så är omsättningen snabb. Det här med magen och vätskepåfyllning är vital. Jane vår doktor håller sig informerad om och följer upp läget hos alla deltagare. Kvällens möte kommer även att innehålla information om aktiviteter under vilodagen i Luxor. Om vi kommer dit imorgon kväll, en shalla!

Camping

Dag 2 – 18 januari 2019,  Al Soknah - Ras Ghareb, 150 km 

Solen går upp över havsviken mellan Egyptiska fastlandet och Sinaihalvön. Bergen bortom stranden och alla badhotell färgas röda av solstrålarna. På ena sidan av vägen finns gräsmattor, några palmer, vilande hotellkomplex och havet. Sand, sten, skräp, öken, berg på andra sidan. Inte särskilt lockande att stanna men desto mysigare att rulla vidare med god medvind och solen som värmer, så där lagom.

Vid en poliskontroll efter ca 40 km får vi order att vänta. Hela gruppen samlas ihop. Vi passerar tydligen en gräns för olika polisdistrikt och det blir vaktombyte. Vi följs hela tiden av minst två polisfordon och en bil med militärer, hela vägen genom Egypten. Myndigheterna försöker undvika alla händelser som kan ge landets turistindustri dålig publicitet. Det är givetvis bra för oss. Polisnärvaron hjälper säkert till att något lugna ned trafiken. Närvaro av militär är påtaglig. Utmed kustvägen finns en rad vägspärrar och posteringar vid hotell, vid el-centraler och liknad infrastruktur.

Efter stoppet vid poliskontrollstationen väljer jag att följa med de snabbare åkarna i gruppen. Jag vill känna lite på hur de kör. Det rullar på bra i medvinden och i den flacka terrängen. Det är lite samma tempo och känsla som att åka med Spårvägens gubbar en söndagsförmiddag på Södertörn. Efter en uppförsbacke är jag ensam och förblir så fram till lunchstoppet där Balder och en annan kille ansluter. Medvinden gör att det går minst lika bra att åka på egen hand, lite som att sitta i soffan och samtidigt cykla i 35 km/h! Kilometerna rullar snabbt undan fram till slutmålet i Ras Ghareb.

Vi är vid hotellet redan vid 13 tiden. Hotellet kallas "Palace" vilket man möjligen diskutera. Internetuppkopplingen är däremot fantastisk. Eftermiddagen fylls av promenader i omgivningen. En kopp kaffe, inköp av dricka klaras av innan det är dags för informationsmöte i hotellets lobby. Sedan följer transport med minibussar i kolonn med poliseskort till en restaurang. Vi trakteras med sallad, bröd, soppa, ris och grillad kyckling. Det blir en en trevlig middag tillsammans med Lucy, Paul från Cambridge och Ingela. Rummet delar jag med jänkaren Leonard (snarkar rejält) och med Nick. Nu är det slut på hotellövernattningar!

Dag 3 den 19 januari 2019, Ras Ghareb - El Gouna, 138 km 

Morgonrutinen börjar med att lämna väskan, tvätta händer, diska koppen och avnjuta en första kaffeslurk innan frukosten serveras. Tvätta händer igen och diska en skål till havregrynsgröten. Gröten mixas med en banan. Diska, hämta cykeln och sedan ge sig av. Det återkommande tvättandet och diskandet gör vi för att undvika spridning av sjukdom i gruppen. Några är redan sjuka och tas om hand av Jen. De erbjuds skjuts i lastbilen. Men alla kan inte vara sjuka samtidigt. 

Det är inte någon given starttid. När solen är uppe är det fri avgång. Jag cyklar med Brad en stund. Han är från Vancouver och har nyligen uppdaterat sig på hockeyresultaten. Vi pratar om bröderna Sedin, om Mats Näslund och om våra familjer innan vi skiljs åt utmed vägen mot dagens slutmål i Al Gouna. Under dagen cyklar jag från och till med Tim från Sydney och Frederick från Schweiz. Freddie bor just nu i Köln. De assisterar mig på bästa sätt när det är dags för den första punkteringen. En tunn ståltråd, troligen från ett trasigt lastbilsdäck går rätt genom det särskilt förstärkta nya däcket. Tjugo minuter senare rullar vi vidare i den goda medvinden. Arrangören ordnar med campingplats men framför allt en kylväska full med öl! Betalning i en plastburk, det kallas "honesty bar". Perfekt med en pilsner tillsammans några andra deltagare efter cykling och inför den första tältsättningen. I det fina vädret och den väl ordnade tältplatsen känns det helt ok, till och med bättre än att dela rum på ett hotell.

Dagsljuset försvinner snabbt redan vid sextiden. Då serveras fältmässig middag vid sidan av lastbilen. Ett fordon som förutom köksutrustning bär våra väskor, campingstolar, bord mm. Det finns ytterligare två bilar. En lunchbil som rattas av Steve från Nairobi (Cool t-shirt med Land Rover logga ändrad till Sand Lover) och så den minibuss som Tallis, tourchefen basar över.

Dag 4 söndag den 20 januari 2019, El Gouna - Safaga, 83 km

En kortare sträcka till Safaga. Jag kommer iväg tidigt och får sällskap med poliseskorten hela vägen till hotellet vid stranden. Tältet sätts upp redan vid 11 tiden. Resten av dagen till solbad. Härligt med semester! Stranden fylls successivt med tält och vi erbjuds köpa öl ur en ishink som hotellrestaurangen lägligt låter rotera. Det finns gott om tid att undersöka staden. Det är en blandning av badort och lokalsamhälle. Här är det lätt att beställa kaffe, att ta ut pengar och att köpa glass. Människor är vänliga, förmodligen vana med turister under sommarsäsongen. Tallis, chefen för cykel arrangemanget påminner om inte ska förvänta oss att flyta in.

-In your lycras, you are more like steel bullits in a glas store! 

Efter middagen som serverades på hotellet är stämningen hög.  På stranden discomusik i högtalarna och en öppen eld. Jag stannar i lobbyn med Wolfgang och Andrew för att titta på fotboll på tv. 

Red sea

Dag 1 den 17 January 2019, Kairo - Al Sokhna, 80 km
A perfect start riding to the pyramids in the sunrise. We were almost alone on the spot when taking the official starting images. Bus out of busy Cairo and then a smooth ride down to and along the Red sea.  

Jag har valt fram och tillbaka mellan att skriva ned minnesbilder på svenska eller att försöka göra det på engelska. Det är helt klart engelska som gäller i kommunikation inom den här internationella gruppen på resan men det är inte mitt modersmål och det blir därför en aning krystat att använda något annat än svenska på den här bloggen.

En perfekt start på det stora äventyret. Vi kommer upp till pyramiderna tidigt på morgonen innan platsen öppnar för andra turister. Efter fotografering rullar vi sakta i soluppgång förbi de mäktiga byggnadsverken ner för backen mot staden. På den öppna platsen vid Sfinxen lastas cyklar på lastbil och själva tar vi plats i buss. Gemensam transport ut ur den intensiva morgontrafiken innan vi släpps lösa för den första sträckan ner mot Röda havet.   

Det här är en gruppresa. Vi har folk som tar hand om oss. Jag måste skärpa mig. Det är lite som att vara tillbaka i lumpen. Upprop på morgonen, anmäl när du lämnar, tvätta händer och anmäl när du kommer till lunchbilen, anmäl när du är framme vid dagens mål, följa alla instruktioner, var i tid till möten. Sakta lär man sig också känna fler av deltagarna i gruppen. Karl från Perth är min rumskompis, omtänksam och lättpratad. De gäller föresten alla som jag talat med. De flesta är väl förberedda och laddade för att göra den här resan på ett så bra sätt som möjligt. Under dagen cyklar jag med Karl, med Alex från Birmingham och med Lucy från Leeds. Efter lunchmackan bildar Peter från Toronto och Wolfgang från Magdeburg en liten grupp på vägen söderut utmed Röda havet. De avslutande två milen rullar jag på egen hand med god medvind in till dagens slutmål i Porto Sokhna. Vi är framme redan vid tvåtiden vilket öppnar för ett dopp i havet. Jag är ganska ensam på stranden och badtemperaturen liknar mer Östersjön.

Cairo callling

Two days of preparation on site in Cairo. The group gather for information meetings, bicycle fixation, packing and socialization. We slowly begin to get to know each other's names.

I have explored the local life, the intense traffic and asked myself how it is possible to facilitate the infrastructure for so many people in such a densified location right at the edge of the desert. Anyway, the most convenient way to get around is to jump on one of the thousands of minibuses that drive in and out of the city center. Alongside walking in the more central parts, metro is the best option.

which one to choose? 

Take off

Now I'm on my way. Two duffel bags and bike checked in to Cairo via Copenhagen. It is a fantastic, unreal feeling to be free from work and at the same time have a great challenge ahead.

The seventeenth edition of this tour starts in Cairo on January 17, 2019 and ends in Cape Town on May 12. About 40 participants are registered for the entire route. Another 40 will ride selected parts on the road down the continent. As a participant you can choose your own pace and make your own stops during the days, maybe for a cup of coffee. Stages are usually between 120 and 140 km per day. The organizer arranges breakfast, lunch and dinner. They transport the participants' tents and packing to the next camping spot. In this party of holiday travellers, we get service from mobile nurse, chef, bicycle mechanic, tour leader, assistants and drivers.

 Evernote på mobiltelefonen, ett skrivprogram som förhoppningsvis kan  fungera som anteckningsblock under resan. Till det ett ihopfällbart tangentbord med blåtand. Två mobiltelefoner med bra kameror, en rejäl powerbank (tung), kablar, adapters och laddbar pannlampa hör till övriga elektronikprylar i packningen. 

Installing Evernote on the mobile phone. A word processing program that hopefully can turn the smart phones to notebooks during the journey. Assisted by a Bluetooth collapsible keyboard. Two mobile phones with good cameras, a power bank 26.000 mA (heavy), cables, adapters and chargeable headlamp are all belongings of the electronic gadgets in the gasket.

TdA 2019 Plan för resan genom Afrika

Även om det är knepigt att projicera en glob på en plan yta.

Här är får man i alla fall en känsla av Afrikanska kontinentens enorma omfattning.

Cairo till Cape, det är ju skitlångt!

It is a challenge to project a globular shape on a flat surfare. What do you think about this?