Botswana

Dag 94 den 20 april 2019, Maun - Bush camp, 157 km

Det är väldigt torrt, massor av vassa törnen vid dagens lägerplats. Vägen hit kantad av gulnat gräs, gröna men torra träd och buskar som betas av getter, kor, åsnor och en även hästar. Djuren går lösa. Trafiken är gles men den håller hög hastighet. Bara idag såg vi påkörd get och häst. De som flög över Okavangodeltat berättar att det är relativt lite vatten i området trots att vi är i slutet av regnperioden. Det blir problem för djuren som nu får långt till betesområden med tillgång till vatten och det blir ett högre tryck på områden i själva deltat. På vår resa genom inre delen av Östafrika har lokalbefolkningen oroat sig för bristen på nederbörd. Samtidigt har områden längre söderut i Mocambique och södra Malawi drabbats av häftigt oväder och översvämningar.

Mitt tält står under en enorm, kanske tusen år gammal baubabträd. Vi försöker klättra upp i det kanske tjugo meter höga trädet för att kunna se ut över de platta omgivningarna. Trädets fibrer är inte alls lika starka som hos träd hemma. När jag drar mig upp brakar en tjock gren och faller ned över Wolfgangs tält. Main got, was is! Main tent! Ropande han högt samtidigt som jag klamrade mig fast för att återfå balans. Slut på den här leken. Lyckligtvis håller tältet för det oväntade besöket. Tidigt kväll, tyst i lägret redan vid åttatiden.

Dag 95 den 21 april 2019, Bush camp - Ghanxi, 143 km

En dramatisk avslutning på en dag som för övrigt mestadels är en transport. Mil efter mil genom en korridor av låga torra träd och buskar. Taggar tilltar, gröna blad minskar i omfång. Torrt så det knastrar. Därför kommer ovädret oväntat. Åska och blixtar från olika håll. Blixtar lyser upp lägret som en blinkande gatlykta. Jag retirerade snabbt till tältet. Regnet knastrar hårt mot tältduken men jag är nöjd med placeringen i en lätt sluttning under ett träd. Med tältpinnar som sitter stadigt, tältets låga profil och en väl spänd tältduk rinner allt vatten undan. Så här långt har vi klarat oss relativt väl från oväder. I natt och imorgon får vi kvitto på om grejorna håller måttet. Några deltagare ordnar rum på den lodgen där vi andra campar. Den här möjligheten finns när det inte är rena bushcamps. Den extra kostnaden får man bära själv. Det gäller givetvis även mat. Det bubblar lite av missnöje kring den kock som tog över ansvaret från Nairobi. Nu är det mer burkmat och halvfabrikat. Jag kan inte säga att maten är dålig, man blir mätt men det är lite grått och smaklöst. Det går så att säga åt en hel del ketchup. Frukostgröten har jag lämnat åt sidan för länge sedan. Frukost är kaffe, musli, pulvermjölk och banan. Lunchen efter några timmar på cykeln är dagens kulinariska höjdpunkt. Där gör jag två dubbelmackor med ost, kött, tomat, saltgurka och avrundar med två muggar fruktsallad, inte mer! Frukten är tyvärr ransonerad.

Dag 96 den 22 april 2019, Ghanxi - Buitenpos, 208 km

Tidig start för att ta sig an den längsta etappen på tour d´Afrique. Det börjar med tre kilometer på en sandig och stenig väg ut från lodgen ut till stora vägen. Många leder sina cyklar. Vi som har breda däck har bättre grepp i den våta sanden. Väl ute på vägen bildar vi en grupp. Det är Balder, Fredriq, Steve, Brad och jag. Den långa distansen och en väderprognos som lovar sidvind och motvind. Då är det bra att samarbeta. När vi passerar de andra deltagarna är det några som följer med på tåget. Vid lunch, klockan 9.30, är det endast Clemant, Andrew och Scott som är före oss. De brukar vara först och de gillar inte att åka grupp. Vi turas vi om att ligga först och ta det mesta av vindmotståndet. Ligger man bakom är det viktigt att vara nära och så mycket som möjligt dra nytta av det jobb som förste åkaren gör. Fem kilometer längst fram sedan femton kilometer på rulle. Brad blir trött och bäddades in i gruppen för att få så mycket skydd från vinden som möjligt. Trots två punkteringar, där hela gruppen stannar för att hjälpas åt, är vi framme vid gränsen till Namibia vid tretiden på eftermiddagen. Tunga skyar hängde över East Camp Lodge när vi sätter upp våra tält. Lagom till middagen vid sextiden drar oväder in. Precis som igår regnar och blåste det kraftigt under en timme för att sedan vara över. I fjärran kan vi följa blixtarna i sydost över Kalahariöknen. Den väg vi cyklat idag kallas Trans Kalahari Highway. Vi passerar ökenområdets norra gräns. Terrängen fortsatt fylld av låga träd och buskar. I anslutning till lodgen en affär och restaurang fylld med godsaker. Där ordnar vi med simkort till telefonerna, bankomat och tar en öl i restaurangen.

Idag små djur. En dyngbagge puttar sin fångst över vägen. Hör ska läggas ägg som sedan kan äta av bullen. 

Pool

Dag 91 den 17 april 2019, Nata - Bush camp, 188 km 

Spänd stämning vid frukost. Nu väntar en lång etapp. Från Napa Camp till en lägerplats i bushen rakt västerut mot Maun. En mycket flack terräng genom ett torrt landskap dominerat av gräs och busk. Boskap och vilda djur tuktar träden till buskar samtidigt som löven på vissa träd börjar gulna. Södra halvklotet går mot vinter. Idag känns det ända avlägset. Solen skiner stark, tunna moln på himlen. Det är mer än trettio grader varm. Vi har en lätt medvind. Jag cyklar med Brad. Det går fort. Långa sträckor över 30 kilometer i timme och det trots att vägen emellanåt är ganska dålig. Det är gott om potthål, beläggning av grovt oljegrus. Wolf åker lastbil. Han har fortsatt problem med urinvägarna. I lägret på eftermiddagen är alla som cyklar hela distansen tacksamma för den positiva vinden. Med motvind i den här värmen hade det varit en helt annan sak. Efter middagen i skymningen kommer två elefanthannar fram ur buskarna. Vi blockerar troligen deras stig och nu står de med fladdrande öron och tittar på tälten och på människor som samlas nära lastbilen. Vi tittar fascinerat på de mäktiga kropparna, de stora vinkande öronen bara ett hundra meter bort. Tallis ropar till sig de som står längst bort från lastbilen. Öronen försvinner i bushen Några av oss går ut på vägen och i månljuset ser vi  hur de båda elefanthannarna, en efter en, sakta går över och försvinner. En bra avslutning på den här onsdagen. 

Dag 92 den 18 april 2019, Bush camp - Maun, 134 km
Wolf i lastbilen under natten, Jane har satt dränering, idag har han undersökts och behandlats på sjukhus i Maun. Diagnos inflammerad prostata. Åtgärd medicinering. Förhållningsorder ingen cykling, ingen öl på minst tre dagar. Det senare är svårast för Wolf att smälta. Brad och jag tar hand om tält och väska. Vi är sist ut ur lägret. Etappen fortsätter västerut i korridoren av buskar. Det är platt, platt, torrt, torrt, folktomt i tio mil innan småbrukare med små grupper av kor och åsnor åter betar det gulnade gräset.

Vi befinner oss fortfarande på ca 900 m över havsnivå. Efter klockan nio står solen högt och det är mer än 30 grader varm. Fartvinden och sidvinden torkar huden. Vi märker inte hur mycket man svettas. Två liter vatten före lunch, en liter till mackan och fruktsalladen, två liter till de sista kilometerna av dagens 134 till Maun. Två halvliter coca cola på bensinstation och ändå törstiga när vi kommer fram. Tälten sätts upp bakom Sedia Riverside Hotel. Vi är strax söder om Okovango deltat. Till deltat kommer djur under torrperioder och vid regn rör de sig ut i  enorma omgivande savann- och bush områden. Här finns fler stora nationalparker och game parks. Jag har en tältplats i skuggan av träd. Eftermiddagen ägnas åt att tvätta upp kläder men också några dopp i poolen och en hel del barhäng. Det är ett fint hotell med bra restaurang. Dagen före och under vilodag ordnar vi med mat på egen hand. Nu betalar vi med Pula. Praktiskt nog är en Pula lika mycket värd som en svenska krona. Här kostar en magnum glass 25 och en öl lika mycket. 

Dag 93 den 19 april 2019, vilodag  
Vädergudar är på vår sida. Åter en strålande fin dag med sol och värme. Lite plock med liggunderlag som pyser, med cykel vars kedja och drivlina behöver torkas smörjas och torkas av igen. Olja ska det bara vara mellan kedjans rörliga delar. Annars samlar det onödig sand och smuts. Däcken kontrolleras kontinuerligt. Inte ovanligt med taggar från törnen. Kör inte genom elefantskit! Elefanter äter av acaciaträden som har långa vassa taggar och dessa följer med ut. Wolfgang är lite bättre. Brad, Ingela, Wolf och jag tar en taxi in till ett köpcenter i Maun. Det är påskhelg. Fler av affärerna är stängda. Lunch på Wimpys låter kanske inte så exotiskt men det är luftkonditionerat, här fanns glass, cola och hamburgaren är god. Allt en cyklist genom Afrika kan önska. Fler dopp i den fina poolen på eftermiddagen. Gruppen cyklister utökas med ytterligare en deltagare. Andje från Toronto. Det medför vissa komplikationer i gruppen. Hon är nämligen före detta flickvän till en person som har en ny vän på den här resan. Det rör sig bland de yngre deltagarna. Vänskap växer till olika relationer som sedan ska hanteras i en stor grupp människor, toppat med campingliv och en hel del cykling. Höjdpunkten för några av deltagarna är en flygtur över Okovango deltat. Ett tjugotal deltagare väljer att lägga till den här aktiviteten. Campingen ligger nära flygplatsen där mindre propellerplan lyfter med jämna mellanrum. Det är säkert en häftig upplevelse. Varför väljer jag att avstå? Ett, det kostar en extra slant, 150 USD. Två, vi har gjort biltur, game drive i Ngogrokratern och båttur på Chomofloden. Det är fint. Du ser massor av djur på en kort tid. Men djuren är vana, nästan tama inför bilar och båtar. Att nu göra en fly drive över djuren i Okovango blir lite för mycket för mig. Jag är istället helt nöjd och uppfylld av de elefanter vi såg vid lägret ute i bushen och giraffen som passerade när vi cyklade genom Botswana.

Elephant

Dag 88 den 14 april 2019, Livingstone - Kasane, 81 km

En dag med mer än vad jag förväntade mig. En kort cykling västerut utmed Zambesifloden till en färja som för oss över till land nummer nio. Ingen visumhantering bara en stämpel i passet vid infart till Botswana. Vi är tidigt vid Thebe River lodge. När tälten är på plats får vi skjuts i öppna jeepar till en flodbåt. Dags för flodbåtssafari i nationalparken Chobi river. Med båten kommer vi nära krokodil, bushbock, kuduantilop, vattenantilop, impalaantilop, springbock, bufflar, elefanter, flodhästar och en stor mängd fågel. Vi är långt ifrån ensamma. En rad flodbåtar från olika lodger, hotell och safariarrangörer seglade i rad runt en ö i floden. Fyra timmars naturupplevelse kryddade av en fantastisk solnedgång.

Middag är efterlängtad och god. Pasta, köttfärssås och grönsallad. Idag även en majskolv. En jätteportion följdes upp med öl på den pub som hör till lodgen. Bra start på den här etappen. Jag cyklade på morgonen med Alain och Sylvie, Sams föräldrar från Montreal. Ett par i femtioårsåldern. Roligt att lära känna och att kunna bidra med lite erfarenheter om trafik och andra förhållanden kring touren under cyklingen mot färjan. Ett annat nytt par är Rochelle och Jeff. De är från Vancouver och vi bekantade oss lite när vi satte upp tälten bredvid varandra. Alla fyra är väl rustade och kommer säkert också få mycket nöje av cyklingen framöver.  

Dag 89 den 15 april 2019, Kasane -Road camp

När vi stannar för att köpa dricka och glass berättade en kvinna att hon sett oss på vägen. Hon bor
trakten och undrar hur vi vågar cykla på den här vägen. Jag skulle aldrig göra det, sa hon med
eftertryck! Igår såg man en grupp av åtta lejon utmed vägen. Ja, vi var varnade och uppmanade
att inte närma oss de djur vi eventuellt skulle möta utmed vägen. Att vi ska cykla i grupper. Väl på
cykeln känns det något upphaussat. Vi ser en elefanthona med sin unge majestätiskt passera över
vägen på morgonen, en giraff går över vägen bakom oss. Vi hörde den och ser hur den seglade ned
för slänten och ut i terrängen. Vi ser några stenbockar, babianer och på eftermiddagen en bra blick på
en elefanthanne, ca två hundra meter in på en öppen yta.

Mitt på dagen med trafik och stark sol finns ingen anledning för de vilda djuren att vara utmed vägen. Vi cyklar i 25 km i timmen. Även om vi spanar in i bushen är sannolikheten liten att vi hinner se något. Störst chans är när djuren passerar över vägen och finns i den nedklippta cirka 30m breda öppna ytan som finns på båda sidor vägen. Lägrer i bushen efter 171 kilometer med ”honesty bar” arrangörerna ordnade öl och läsk i en kylväska. När vi tog något ur kylväskan la vi pengar i en låda. Uppskattat och stämningen var hög inför informationsmötet strax innan middag. Romys födelsedag uppmärksammades med sång av församlingen och därefter tal av födelsedagsbarnet. Köttstuvning med ris och grekisk sallad i solnedgången satte punkt för ytterligare en bra dag. Det är fantastiskt att en måndagsmorgon, istället för att cykla in mot Stockholm vara på en väg i Botswana med nya miljöer, dofter, ljud. En väg som jag troligen bara kommer att se en gång i mitt liv. Solen skiner det är svensk högsommarvärme och jag kan dela upplevelsen med alla nya kompisar på turen och via nätet även med de kära där hemma och du som följer oss på sociala medier. Tack!

Dag 90  den 16 april 2019, Road camp - Nata, 143 km

Botswana är ett stort land med en relativt liten befolkning. 2,2 miljoner där de flesta bor i och kring
städerna. Den väg vi cyklar kallas Elefanth Highway och ja vi såg elefant idag också. En före lunch och två hannar på ca 200 m avstånd på eftermiddagen. De är mycket imponerande med sina stora betar och väldiga vinkande öron.Vi stannar väl medvetna om att snabbt kunna sticka om de börjar röra sig mot oss. Nästan inte en människa utanför fordon på vägen till staden Nata. Terrängen är väldigt flack och fylld av en nedbetad två meter hög lövskog. Wolf har punktering på morgonen och vi får sällskap av Jane som cyklade sist. En andra punktering tar luften ur Wolf. Han är tyst och stingslig. Innan ,lunch kommer det fram att han har ont. Jane menar att den troligen är urinvägsinfektion. Det blir lastbilen till lägret, antibiotika och ett rum på lodgen. Några av de nya deltagarna väljer också att avbryta vid lunch. Det tar på att cykla långa sträckor, flera dagar efter varandra. Då är det klokt att spara på krafter, på bakdelar. Det återstår mer än tjugo sträckor till Kapstaden. Kvällen avslutas med fotboll på Tv:n i baren.

Victoria falls

Dag 86 den 12 april 2019, Vilodag
Vid toabesök på natten är innertältet öppet några minuter. Väl tillbaka blir det jakt. Med baksidan på den uppblåsbara kudden mosar jag de blodtörstiga insekterna mot mashinnertältets tyg. Kombinationen av pannlampa och kudde är ett effektivt och nödvändigt vapen då man till största del sover halvt eller helt utanför sovsäck eller sovpåse. Trots strategisk placering är det väldigt fuktigt i tältet på morgonen. Ut med allt på vädring. Myror hade lämnat den blöta marken och gillade tydligen mina skor som står under absidern. En tredjedel av den ena skon är fylld av myrägg och tusentals pigga små arbetsmyror. Andra kompisar finns mellan tältbotten och innertält och i väskan. Mekanisk sanering och sedan på med gift av märket Raid inköpt i Sudan.

Regnet upphör. Jag tänker fortsätta att tälta. Har det fungerat i tre månader ska jag fixa den inofficiella målsättningen EFT, Every Fucking Tent.! Det är en del av den här resan, det här äventyret. Andra är de underverk som naturen skapat vid exempelvis Victoriafallen. En taxi till gränsen. Utcheckning ur Zambia, tjugo dollar visum för att komma tillbaka senare under dagen. En promenad över bron som byggdes 1905 över Zambesiflodens ravin, stax nedanför fallen. En investering av kolonialmakt och gruvbolagen för att komma åt naturrikedomar norr om floden. Idag satsar jag trettio US dollar för ett visum till Zimbabwe och ytterligare trettio till inträde i nationalparken. När dessa yttre formaliteter är avklarade har vi en magiskt vacker promenad med en vägg fylld av forsande vatten som störtar ned från en 1,7 kilometer breda kanten. Floden faller här etthundra meter ner i ravinen och forsar sedan vidare ned mot Mocambique, så småningom ut i indiska oceanen.

Lunch i Victoria Falls tillsammans med Brad och Wolf. Det är lätt att det blir pizza eller hamburgare, idag det senare men igår åt jag curry krokodil med ris. På vägen in mot staden får vi se tre elefanter. När de närmade sig vägen stannar lokalbefolkningen upp och väntade till de mäktiga djuren passerar. Inför kommande sträcka genom Botswana har arrangörerna av vår cykelutflykt pratat med oss om hur vi ska förhålla oss. Håll avstånd, konfrontera inte, försök inte smita förbi med cykel utan avvakta och backa tillbaka. Det kommer att finnas både lejon och elefanter utmed vägen. Vi kommer troligen inte att se så mycket av dem men de finns där och om ska vi hålla låg profil. Tallis ska hålla sig uppdaterad med lokalbefolkningen och köra upp och ned i fältet med Land Cruisern för att assistera om djuren spärrar vägen. Spännande och lite skrämmande. Själva staden Victoria Falls är formad för turister. US Dollar är gängse betalmedel. Staden är inte mer än några kvarter stor. De exclusiva hotellen är noga avgränsade från gatuförsäljare och det begränsade liv som finns utanför staketen. Från hotellen åker turister till safari i parkerna eller deltar i aktiviteter som helikopterflygning, krokodilpark och tittar på fallen givetvis. De mer äventyrslystna satsar på forsränning i eller bungyjump från bron över floden.

Kvällen avslutas med en uppgörelse på baksidan av vår lodge. Det är en enkel transaktion, en t-shirt från en av killarna i baren i utbyte mot lite pengar. Jag gillar t-shirts med lokal anknytning. Under resan har jag samlat på mig några från lokala bryggerier. Just den här Mosi tröjan fanns inte tillgänglig på den öppna marknaden.

Dag 87 den 13 april 2019, vilodag

En lång omfattande frukost följdes upp med ett dopp i poolen. Det är ju ändå lördag på semester. Lite persedelvård och därefter en kort cykeltur på egen hand in till Livingstone. Staden ligger på en sluttning några kilometer från floden ovanför de mest aggressiva myggen. Den byggdes i början på nittonhundratalet och var under en period Nord Rhodesias huvudstad. Idag en provinsstad med cirka hundratusen invånare. De centrala delarna bär fortfarande en brittisk kolonial nybyggarstil som vi sett i byar och städer från Kenya och nedåt. Ett kort besök på museum sedan mer tid på kaffe och glass. Roligt att titta på människor och trafik som passerar nedanför.

Ett besök hos barberare för välbehövlig ansning av hår och skägg. Killarna tar 50 spänn inklusive foto innan den nyfriserade gentlemannen rullar tillbaka till campen vid floden. En av väskorna packas med det som inte ska användas under kommande dagar. Den kallas här permanent bag och stuvas in i den stora lastbilen. Väskan med nytvättade och torra kläder som dagligen ska fram, daily bag är kvar i tältet. De nya deltagarna bygger samman sina cyklar och börjar bekanta sig med rutiner och andra deltagare. Imorgon startar den fjärde och sista månaden på det här stora äventyret. Rider meeting imorgon 05.45.

Lodge

Dag 82 den 8 april 2019, Lusaka - Soccer Field camp, 157 km

En intressant start med cykling in genom och ut ur centrala Lusaka. Måndagsmorgon med tät trafik. Vi cyklar på en av infarterna, kan liknas med Huddingevägen. Dubbla filer med en hyfsad vägren. Problemen är de många minibussarna som på egen hand erbjuder lokala transporter. Minibussarna stannar vid vägkanten där någon vill på eller av. De svänger in snävt och stannar med halva bilen ute i vägbanan. För oss som cyklar innebär det häftiga inbromsningar och riskabla omkörningar. För övrigt var det bara roligt att smidigt rulla att förbi köerna, att se de centrala delarna av och verkligen få en bild av Zambias huvudstad.

Jag och Wolf missade en avfart efter ca 80 km. En privatbil stoppade oss efter några kilometer och förklarade att vi var på fel väg. När vi rullade tillbaka mötte vi Tallis som också letade efter oss. På rätt spår vid lunchbilen passade jag på att tacka honom. Bara ni är säkra är jag nöjd, blev det korthuggna svaret. Helt nöjd var han inte då han egentligen ska vara längst fram och markera vägen till camp. Nu gjorde den stora lastbilen det jobbet vilket sinkar deras resa till lägerplatsen. Cykling i relativt flack terräng på knaggliga asfaltvägar avslutades i regn. En front mötte oss med några kilometer kvar. Wolf och jag stannade under ett träd tills det värsta var över. Lägerplatsen på en fotbollsplan vid en skola. Andra kvällen där vi tältade i regn. Den första var i Etiopien ovanför ravinen till Blå Nilen. Vad är det som kryper över mina ben? Jag ligger i tältet och skriver. Det är mörkt, det är något i tältet! Jag är i Afrika, skorpion eller spindel? Var är pannlampan, ska jag ut? Det är en padda, lika uppskrämd av det starka ljuset som jag var alldeles innan. Ut med den och igen med blixtlåset på mashtältet. Nu får det vara stängt.

Dag 83 den 9 april 2019, Soccer Field camp - Ruzu Chalets, 181 km

Det sociala livet i gruppen har satt sig. Det är fortfarande helt möjligt att sätta sig i olika gruppering eller bredvid vem som helst vid frukost eller middag. På vägen väljer många att till största del cykla på egen hand. Vi har följande ensamseglare. Det är Romy, Scott, Peter, Clemant, Tim, Richard, Loraine, Ekatarina, Steve och båda Tom. Paren håller givetvis samman. Två par som matchar väl är Nya Zeeländarna Kate, Brett och Phil, Veronica. Andra som ofta cyklar i grupp är Balder och Fredrick, Paul och Fiona, Vikas och Ingela, Fritz och Karl även kallade ”Wild Cats”, Brad Wofgang och jag går nu under beteckningen ”Wolfpack” Jerome och Ashley håller gärna samman med Alex, Lucy och Nick. De tre senare är just nu ute på en egen tredagarsutflykt och kommer att ansluta i Livingstone.

En lång dag, nio timmar varav sju på cykeln. Enligt min mätare har jag cyklat mer än 300 timmar sedan starten den 17 januari. Den säger också att jag då gjort av med etthundrafemtiotusen kalorier. Det verkar som om mätaren beräknar kaloriåtgång genom att multiplicera kilometerantalet med tjugo. Några kilo har jag nog gått ned men tillgången på godsaker ökar ju längre söderut i Afrika vi kommer. I Sudan, utan öl, tappade jag några... Lägerplats på en lodge kallad Ruze Chalets. Lätt regn på kvällen.  

Dag 84 den 10 april 2019, Ruze Chalets - Livingstone, 151 km

Fortsatt smidig cykling på bra vägar genom högland. Vi följer järnvägen från Lusaka mot Livingston. Byar och städer presenteras vid infarterna. "Här bygger vi välfärden på majs och biff." "Här är gruvorna vår framtid". Innan Livingstone får vi reda på att det är Zambias huvudstad för turism. Kilometerna rinner snabbt förbi i en flack, lätt rullande terräng ned mot Zambesifloden.

Nu väntar tre vilodagar. Vi tältar vid flodens strand. En fin anläggning med bra restaurang och stort utbud av aktiviteter i området. Kanot, flottfärd, bungy jump mm lockar många av deltagarna. Jag valde att följa med på kvällsutflykt i solnedgången med båt upp i floden utmed nationalparken. En sömnig krokodil och en törstig elefant var höjdpunkter vid sidan av öppen bar, god mat och hög stämning. Det blev ganska blött och surrigt innan jag kom ner i tältet.

Dag 85 den 11 april 2019.

På morgonen regnar det ordentligt. Jag placerar ofta mitt tält lite högt, gärna i lätt lutning. Där sover jag bäst och där är det mindre risk för regn att tränga in under tältet. Utan regn spelar det mindre roll var man placerar tältet. Idag är många tält översvämmade.

Frukostbuffé på lodgen passar oss bra och länge, både för gott utbud och plats under tak. Här i Livingstone kommer Mike och Bob återvända efter att skador läkt. Ytterligare åtta nya deltagare ansluter. Det är Jeff och Rochelle från Canada. Elaine är Peters sambo, Sam som är assisterande tourledare, får med sig sina föräldrar Sylvie och Alaine. Även tourledaren Tallis flickvän Melissa från USA kommer in. Sedan har vi ytterligare en kanadensare, Lisa från Ottawa och slutligen Eduardo från Brasilien. Det är en dag av återhämtning, tvätta kläder, en tur på cykel i regn till Livingstone centrum och till gränsen för att se Victoriafallen från Zambia sidan. Imorgon tar vi oss över till Zimbabwe för att få en ännu bättre bild.

Ren magi!

To Lusaka

Dag 79 den 5 april 2019, Luangwa Bride camp - Jehova School camp, 124 km

Vardag i det stora äventyret. Rutinerna sitter. Tältet plockas ned och packas i en och samma ordning som tidigare dagar. Påsar för tältpinnar, stag, tältbotten plockas upp och läggs tillbaka på respektive plats. Allt måste vara lätt att hitta när det är dags för nästa uppsättning. Andra morgonrutiner fram till det man sitter upp på cykeln följer slag i slag. Det fungerar och när man väl är igång är det fortfarande roligt! Tänka att vara i Zambia, det är svalt, solen står lågt och du ska möta nya miljöer, människor, bilder, dofter, smaker. Det är det stora äventyret! Jag tycker också om själva cyklingen. Idag valde jag att ligga på och hålla upp farten fram till lunch. Etappen hade en hel del stigningar så efter lunch passade det bra att åter touring cykla. Medelhastigheten under en dag skiftar också beroende på profil och tryck på pedalerna. Idag var vi ute i cirka sju timmar inklusive ett flertal stopp för att köpa dricka, vilket innebär att man är vid lägerplatsen vid tvåtiden. Nu på en skolgård

Vi är fortfarande på höglandet, 1100 m.ö.h. Det är torrt, svalt och inga mygg.  Samtidigt som vi cyklar söderut går södra halvklotet mot vinter. Vid lunch berättade Lulu som är från Sydafrika att där är det höst just nu med bara 25 grader varmt på dagarna. När vi kommer dit om fem veckor, en shalla, är det vinter.

Dag 80 den 6 april 2019, Jehova School, camp - Lusaka, 103 km

Stämning är lite speciell inför vilodag. Vid frukost pratas det mer än vanligt och planer smids. Ett glatt gäng rullar ut från lägret ned för en backe några hundra meter. Där möter vi en rejäl uppförsbacke och det blir tyst i leden. Morgontimmarna är fantastiska, solen står lågt, färgerna i det höga gula elefantgräset, de låga gröna träden, de blåskimrande bergen i fonden är intensiva.

Vi håller oss på ungefär samma höjd men närmare Lusaka blir landskapet flackare, jordbruk, människor och trafik ökar. Den relativt korta och med lätt böljande profil etappen erbjuder inbjuder till cykling. Efter 30 km med Wolf och Brad bestämmer jag mig för att gå hårdare, att få ett rejält träningspass inför vilodagen i Lusaka. Jag vill ju gärna hänga med Spårvägengubbarna runt Siljan när vi kommer från Sydafrika. Pioneer lodge ligger avskilt men har bra tältplatser, duschar, pool och en bra bar med tillhörande kök. Lodgen ligger ca 20 km från stadens centrum. Arrangörerna anordnar en shuttlebuss under morgondagen. Den här eftermiddagen spenderar vi under ett träd utanför baren. Många skratt, pizza och en hel del öl. Här finns Windhook lager, en riktigt god och rekommenderad av vår egen expert, The Wolf. Favoriterna land för land Egypten - Stella, Sudan - ..., Etiopien – Abusha, Kenya – Tusker, Tanzania – Kilimanjaro, Malawi – Kuche Kuche, Zambia –Mosi eller Carlsberg. Nu och söderut blir det troligen Windhook eller Castle.  

Dag 81 den 7 april 2019, vilodag
Zambia har liknade folkmängd som Malawi, 17 miljoner, ytan är sju gånger så stor. I Lusakaområdet samlas administrativa och kommersiella delar tillsammans med mer än två miljoner människor. Huvudstad sedan Zambias självständighet 1964. Då lämnade man Storbritanniens inflytande i dåvarande norra Rhodesia. Tim som är med oss är idag 65 år. På sjuttiotalet var han ung soldat i den Rhodesiska armen under inbördes strider. Zimbabwe blev 1980 en självständig stat.  Många vita invånare, däribland Tim lämnade området för att bygga en ny tillvaro i Sydney. Nu bor en av hans söner i Stockholm. Inte av tvång utan kärlek. Det är intressant men komplicerat att försöka förstå historia och politik. Det diskuteras framförallt bland de gamla i lägret. Vi är några som försöker förstå men jag vet inte om vi är på rätt väg. Alla har ju rätt till sin historia. Vem berättar, vad står bakom informationen, vilken bild av gårdagen och dagen vill man berätta, vad vill man höra och vad förstå. På morgonen tar vi bussen in till ett köpcenter. Frukostuffé på ett närliggande hotell. Det är lyx och helt underbart att äta fler omgångar av alla godsaker. Jag får med mig Wolf och Brad på en promenad in mot centrum. Efter två kilometer utmed plank till industrier och affärsverksamheter tar orken slut. Vi letade efter taxi. En kille stannar. När jag frågade om det är en taxi svarade han, ja det är ju en vit Toyota Corolla, då är det en inofficiell men i alla fall, taxi. Köpcenter är praktiska, svala men inte särskilt intressanta. Här finns märkesvaror som man lika gärna kan hitta hemma. Matvaror i köpcentrets stora livsmedelsbutik liknar också de vi har hemma, även priserna. Tillbaka på campen vid tvåtiden. Jag flyttar mitt tält då det stod nära en eldstad där man planer att grilla kött under eftermiddagen. Dopp i poolen, hämta min tvätt och fixade med cykeln. Dagarna rullar på. Jag vet att det här är ett stort äventyr i livet och jag försöker påminna mig om det men samtidigt tränger vardagen på. Nu laddar vi om för tre dagars cykling söderut till Livingstone och tre dagar vid Victoria fallen.

Great east road

Dag 76 den 2 april 2019, Lilongwe - Chipata, 152 km

Idag lämnar vi Malawi och siktar på land sju av tio. Zambia. Tät trafik på och intensivt jordbruk vid sidan av vägen ut ur Lilongwe. Här kan man köpa bönor, potatis och andra rotfrukter, melon, jordnötter, äpplen, mango och tomater. Majs är baslivsmedel och i var by vi passerar finns minst en majskvarn.

Vägen går genom ett flackt landskap, successiv svag stigning i 12 mil fram till gränsen. Landskapet blir torrare, sandigare, mer boskap utmed vägarna. Gränsstationen relativt avslappnad. Att checka ut ur Malawi och in i Zambia tar mindre än en timme. Efter gränsen rullar det lätt i nedförsbacke och i medvind till Mamarulas lodge och camp utanför staden Chipata. Stället överraskar! Vi har cyklat ut 8 km från staden, de två sista kilometerna på en liten grusväg. Lodgen ligger mitt i skogen bakom en mur med en stor dubbelport av plåt. innanför en fin trädgård, stor bar med många kylar fulla med drycker, bakom baren en jättefin pool. Dusch och ett sedan ett dopp.

Innan middag cyklar Wolf, Brad och jag in till stadens centrum för att ta ut pengar ur ATM maskinen och skaffa nya simkort till telefonerna. Tolv Zambesiska Kwasha motsvarar tio kronor. Simkort med 2 gigabit data kostar bara 50 kronor. Vi missade eftermiddagens "rider meeting" men var tillbaka lagom till ”Open kitchen”. När alla deltagare fått en första portion får de som vill ha mer vänta till det är öppet kök. Kvällen i baren med fotboll från Italien i bakgrunden.

Dag 77 den 3 april 2019, Chipata - Petauke, 176 km

Tidig start för många. Vi har en lång dag framför oss. Den längsta dagsetappen så här långt. Great east road, västerut i solsken. En toppenfin väg som nyligen restaurerats med medel från EU. Till att börja med sidvind som på eftermiddagen vred till medvind. Vind från öster är den generellt vanligaste vindriktningen vid den här årstiden. Touren arrangeras för 17:e gången och justeringar av färdvägen har resulterat i en tidpunkt och en rutt som verkar vara optimal. Förhoppningsvis fortsätter det på det här viset då vi har ytterligare tre dagars cykling i västlig riktning in till Lusaka. Skillnad mellan med och motvind är betydande. Det skiljer minst tio kilometer i timmen i hastighet och sliter fysiskt och psykiskt på alla deltagare, särskilt på de som redan kämpar hårdast. Resan går över Zambesiska höglandet. Vi håller oss mellan 1000 och 1200 m.ö.h. Ashley tycker inte att det här är geologiskt intressant. Bara jord som veckats ihop och eroderat. Vi ser högt gräs och buskvegetation. Det är relativt glesbefolkat i jämförelse med exempelvis Etiopien, Kenya och Tanzania. Runt de byar vi passerar odlas framförallt majs. Här är det åter mer boskap utmed vägen. På själva vägen rullar en hel del tunga fordon med ursprung i Sverige. I Zambia är det framförallt Volvos lastbilar. I Tanzania mest Scania. Etiopien kinesiskt. Det verkar nästan som om fabrikörerna delat upp marknaderna ungefär som kolonialmakterna delade på områden i Afrika.

Barn ropar, how are you! Larmet går från hus till hus när vi cyklar genom en byarna. Vid tretiden på eftermiddagen är vi framme. Ytterligare en bra camping vid en fin lodge. Fortsätter det på det här sättet får jag omvärdera arrangörernas bokning av ställen för övernattning från svag till hyfsad. En skön kväll med lagom sommartemperatur utan mygg.

Dag 78 den 4 april 2019, Pitauke - Luangwa Bridge camp, 171 km

Lägerplats vid Luangwa floden. Från höglandet är vi nu på 400 möh. Floden är också en gräns, på andra sida ligger Mocambiqe. Vattnet rinner söderut samman med Zambesifloden och sedan ut i Indiska oceanen. Om fem dagar möter vi Zambesifloden uppströms en bit västerut vid Victoria fallen. Dagens cykling på fina vägar och väder genom ett rullande högland. Stämningen i gruppen är bra. Avstånden mellan deltagarna minskar trots en relativt lång etapp. Det verkar som alla är starkare. Man tar inte pauser ofta och länge som tidigare. Efter middagen är vi ett tiotal som sitter i baren högt placerad ovanför tälten och floden. Här uppe är det en skön bris. I tälten är det varmt och runt dem massor av flugor. Jag funderar på att ta med mig madrassen, lägga mig under taket på verandan.

Lilongwe

Dag 74 den 31 mars 2019, Kasungu - Lilongwe, 130 km

Svag motvind under en relativt flack etapp. Långa svaga stigningar till skidceremonin vid 85 km. Jerome och Wolfgang hade gjort i ordning en station där alla deltagare får en stärkande dryck från skidan. Ett upptåg för att fira att vi klarat av mer än 6000 km cykling. Under förmiddagen valde jag att följa en grupp som successivt växte. Vid lunch kommer tio åkare in samtidigt. Andra delen av dagen med blir gruppen mindre med lite högre tryck av Balder och Steve. Vi rundade central Lilongwe och är framme på Mabuya Camp redan vid tolvtiden. På altanen utanför baren med några goda Carlsberg, tar vi emot våra kamrater. Igår skrev jag om Malawi om fattigdom men det vi sett idag är bra vägar och annan infrastruktur som elledningar, mobiltelefonnät. Det finns vatten i duschar och toaletter på lodgen. I Lilongwe finns hotell, banker och köpcenter som är väl i ordning. Skillnaden mellan fattig och rik är stor. Det verkar finnas hyfsade möjligt för utländska företag och entreprenörer att verka i landet. På eftermiddagen åker vi ner till stan med cykeltaxi. Wolf, Brad och jag bak på varsin vadderad pakethållare.

Vid shoppingcentret i samma stil som i Nordamerika, frotterar vi oss ordentligt med pizza och glass. Kvällen på lodgen. Prat i grupper. Daan som varit med oss sedan Nairobi träffar här sin flickvän. De lämnar oss imorgon för att fira semester en vecka innan de flyger tillbaka till Khartoum.

Dag 75 den 1 april 2019, vilodag

Jag vaknar i god ordning i gryningen. Morgonen ägnades åt att plocka om i väskorna, lite olja på kedjan, tvätta liggunderlaget vilket var en väl investerad insats. Tom P, Wolf Brad och jag sökte upp en lodge som skyltade med att servade kungligheter. Som representant för en monarki får jag knacka på och fråga om det serveras frukost till fyra undersåtar. En mycket välsmakande och komplett start. Det är roligt och givande att vara tillsammans med de andra deltagarna men jag behöver jag egen tid. På min cykel rullar jag ner till stadens kommersiella centrum och sedan vidare mot den administrativa på andra sidan en stor vildmarkspark. Det är varmt så en kaffe, glass och liten öl passade fint på vägen.

I lugn och ro uppdaterar jag mig på aftonbladet.se, svt.se, facebook osv. Jag har nämnt det tidigare, internetdata via telefonen fungerar utmärkt när man väl har telefonkort. Nedanför kullen med parlamentet ligger en enorm öppen plats med en båge av stora moderna banker, konferensanläggningar och hotell. Området är nästan tomt på folk. Endast säkerhetsvakter utanför alla entréer. Jag tar ut lokal valuta från ATM maskinerna. Jag behöver sedan växla till dollar för att använda den valutan vid kommande gränsövergångar. Bankerna växlar endast över till US dollar om man är registrerad kund. En kassör tipsar om ett Forex kontor vid ett köpcenter som förser mig med dollars. Vid alla ATM maskiner sitter en säkerhetsvakt. Det är bra att fråga vakten om man kan ställa ifrån sig cykeln i deras närhet. Lilongwe känns lättillgänglig för mig som besökare. Ett dopp i polen på lodgen följs upp med pasta och kyckling. En bra vilodag.

Mörkret faller, syrsorna spelar, musik från baren. På verandan finns eluttag och lyse och en stor mängd myggor. Nu väntar fem delsträckor in i Zambia till huvudstaden Lusaka.